• Vänner

    På en klubb någonstans i en småstad

    IMG_1950

    Vad kul det var igår! Jag känner mig som en blandning av en stolt mamma till en och en pinsam mamma för en annan. Egentligen är jag bara en väldigt bra och kul vän. En väldigt stolt vän och en väldigt tacksam vän. Igår tog jag med mig Miss Sunshine på äventyr. Eller vi tog med varandra. Det var spelning i en musikgenre som inte är vår cup of tea men spelar kompisar så spelar kompisar. Då är man ju nyfiken och intresserad. Jag blir det i alla fall, intresserad och stolt. Det gör mig glad att se människor jag tycker om lyckliga. Det tycker inte jag är en speciellt komplicerad ekvation.

    Första akten hade väldigt intressanta texter. Andra akten var grym! Och snygg. Jag är lite småförtjust i M. Enligt uppgift är M dock gift. Jag hoppas det är med någon som inser hur söt han är. Aprå på det här med att inse och uppskatta så är det a och o i relationer. Ja, det är mycket relationssnack nu men bra relationer kräver arbete har jag insett. Som igår. Miss Sunshine var kanske lite taggad på äventyr. Men jag tror att mest av allt så visste hon att det betydde mycket för mig och betyder det mycket för mig så betyder det mycket för mina vänner. Eller så fungerar jag, fast tvärtom då. För mig handlar det om att ge och ta och ibland får man ge osjälviskt. Man får stötta och uppmuntra även när det är saker som egentligen är lite ointressant för en själv. Ur ett relationsperspektiv så behövde nog Miss Sunshine och jag en utekväll. En kväll där vi på vägen hem summerade januari och jag kunde konstaterar att månaden började och slutade på topp i alla fall.

    För omväxlingsskull hade jag lämnat paljetterna och bling blinget hemma. Nästan i alla fall. Paljetter eller ej så kommer jag alltid stå ut. Det blev en svart grå outfit med rosa accessoarer. Jag kände mig snygg men också väldigt påklädd.  Jag må ha varit väldigt hångelsugen men jag var nog minst sugen av alla. Småstadsfolket behöver ligga mer. Men all cred till tjejerna som jagar sina offer och äter upp dom. Och till killarna som inte bara typ heller en hink is över dom. Småstadsklubbar är lite galna men räcker bra i små mängder.

  • Killar

    Jobbig

    Jag har inga problem med att gå ut själv men med det sagt är det stor skillnad på att gå ut på vardagar och ut på helger. Folk tenderar att vara lite mer party på helger men jag kände starkt att jag behövde komma ut och jag ville ha en kram av min kramkompis. Jag velar och jobbar mig hela kvällen tills jag till slut bara säger, men gör det – gå ut. Väl utanför baren står jag och är rädd. Det är lite läskigt att gå ut själv. Speciellt en fredag och kanske lite extra mycket en lönehelg.

    Jag går till slut bara in. Möter min kramkompis som jobbar och han är så otrevlig att jag blir helt ställd. Jag frågar om han är trött eller om det är mig. Han svarar att det är mig, att jag är jobbig. Då säger jag, kan jag få säga förlåt varpå hans svar är “jag klarar mig nog”. Jag vet inte alls var detta kom från men märkte att det inte heller var rätt tid att ta upp det. Alltså vi är inte så bra kompisar att jag till exempel har hans nummer. Så jag kan inte höra av mig och fråga vad som händer. Samtidigt tycker jag det är skönt. Att någon bara säger att jag är jobbig. Att någon inte behandlar mig som om jag ska gå sönder. Är det så att vår kortlivade vänskap är över så är det såklart väldigt tråkigt. Å andra sidan hade det var skönt med något annat att sörja.