• Gravidtankar,  Recept,  TV,  Vardagen

    Kontroll , uppackning och tvätt

    Så, nu har jag vilat upp mig lite. Så gott som det går, sover inte alls bra nu på grund en liten krabat som ligger så lämpligt till att han/hon sparkar på min blåsa. Det blir mycket spring på nätterna men är glad över att karantändagarna innebär att man mest kan chilla på dagen. Vi behöver vara i karantän i 10 dagar så nästa onsdag är jag fri igen. Himla trevligt att det inneträffar samtidigt som marknaden som säljer de godaste avokadosarna!

    Igår var jag på kontroll på sjukhuset. Dom vet ju att vi varit i Sverige och uppmuntrade oss att åka men eftersom vi är i karantän så fick det bli en liten annorlunda kontroll. Jag var tvungen att gå ensam och när jag var vid ingång fick jag ringa ett nummer så kom en sjuksköterska och mötte upp mig. Hon tog mig till ett avskilt isoleringsrum och sedan kom läkaren dit och gjorde undersökningen. Han mätte barnet och det visade sig att magen är lite stor så jag ska göra ett diabetestest nästa vecka för att kolla om jag fått graviditetsdiabetes. Sedan var det dags för möte med sjuksköterskan men det fick vi ta via telefon när vi kommit hem. Då gick vi igenom lite praktiska saker som om vi skaffat kraamzorg, när vi ska ringa inför födseln och om vi behöver ringa vår barnmorska när barnet är här och så vidare. Jag sa också att jag fortfarande är orolig så vi fick en tid nästa vecka för att gå igenom allt praktiska. Typ hur rummen är, vad det finns för möjligheter och vad man inte får ha med sig, genomgång av min födelseplan och så vidare. Sedan har jag lite frågor till läkaren men det får vänta tills nästa gång. I fall ni undrar så var mitt blodtryck helt normalt 😉

    Annars så går dagarna mest åt till att packa upp och tvätta alla små kläder. Tror vi har en eller två laster kvar sedan är allt tvättat. Det blir en massa spring i trapporna och ibland går det bra men ibland går det knappt alls. Ikväll blir det i alla fall pasta tror jag eller soppa. Sedan är det ju torsdag så ett nytt avsnitt av Yes, Chef är ute. Har ni sett det? Icey och jag gillade det starkt och efter lite invändningar om Pernilla Wahlgren så övertalade vi resten av familjen att ge det en chans och dom gillar det också. Så himla härligt med all god mat och vackra naturer i Sverige. Perfekt för inspiration till ens bucket list. Men nu väntar gravidyoga! Från sängen, whatever works etc…

  • Vardagen

    Västkusten ändå.

    Nu är vi här, på vårt älskade sommarställe på västkusten. Vi stannade en extra natt i Stockholm då Icey tyckte det var så härligt med människor och jag ville vara med min lillebror en dag till. Han har haft en tuff höst och vi är både väldigt ledsna över att inte få fira jul med våra föräldrar som valt att stanna i Spanien. Vi är såklart jätteglada över att dom är och håller sig säkra men det är något med julen och familjen som är så fundamentalt viktigt för både mig och min bror att vi både är förtvivlade. Min bror kanske extra mycket då han saknat dom mycket under hösten. Men vi väljer att försöka fokusera på att vi har våra föräldrar vid liv, att dom är friska och att dom har det bättre där dom är. Vi skulle aldrig kunna leva med att dom blev allvarligt sjuka över jul bara för att vi ville fira jul ihop. Så idag ska jag skriva klart julkorten, fixa med föräldrarnas paket och åka till posten.

    Annars mår jag fint. Har samlat mig och känner mig inte lika orolig längre. Det är så komiskt det där när man känner sig frisk fast när en läkare bestämmer sig för att ta djupgående blodanalyser och man får tillbaks tvivelaktiga svar så känner man sig inte så himla frisk längre. Kan fortfarande få en våg av oro över mig men försöker påminna mig om att ingen sagt att jag är sjuk eller har tecken på några åkommor. Får försöka lita på det.

    Idag ska jag som sagt skriva klart alla julkort men också städa och slå in paket. Velar fortfarande kring om vi ska julpynta eller inte. Det känns inte lika påtagligt att inget är som vanligt om man jag inte påminns hela tiden om vilken högtid på året som står närmast på tur.

  • Vardagen

    Måndagsracet

    Idag hade jag planer på att göra klart vardagsrummet och köket men fick bara klart vardagsrummet. Städningen tog mycket längre tid än jag trodde men nu är gardiner upp och mattan på plats. Våra nya sofföverdrag är på väg och när allt är klart så ska ni få se hur det blev tills dess blir det en ögonblicksbild från soffläget. Helt slut som artist är jag.

    Vi firar ettårig bröllopsdag idag, helt utan någon större uppvaktning. Min present var ett kort och färdigställandet av kontoret. Jag vet att Icey hatar när det är rörigt så slet hårt igår för att se till att allt var i ordning där. Nu är det bara kök, sovrum, badrum, garderob och gästrum kvar. Gäsp, blir trött bara jag tänker på det men det känns också skönt när något blir klart. Vi satsar på att få allt klart i innan vi åker.

    För på fredag åker vi till Island. Först flyger vi och kör sedan direkt öster ut. Åtta timmar tar den bilresan, vi hoppas få tillstånd att övernatta i Keflavik första natten men vi väntar fortfarande på besked. Vi har sedan fått låna en stuga på en hästgård där vi ska vara i karantän. På femte dagen tar vi ett andra prov. Det första Covid-testet görs på flygplatsen och kostar 500-700kr/person beroende på om man betalt i förskott eller inte. Det andra provet är gratis men obligatoriskt och vi hoppas på att ta det innan kl 09:00 så det flygs till Reykjavík på morgonen. Lyckas vi med det så får vi svar samma dag. Vi har en dags marginal om vi skulle få vänta en extra dag. Jag har typ inga (varma) begravningskläder så jag köpte en kofta på H&M men DHL hittade inte vår nya gata så den skickades tillbaks. Iceys kostymer är i Sverige så han måste också lösa något. Så ja, det är ingen lugn vecka som väntar.

    Nä, om man inte skulle ta och lägga sig. Hörs imorgon!

  • Vardagen

    Flygresa i pandemin

    I lördags efter vår första holländska pannkakslunch så checkade ut vi från lägenheten. Tåg tunnelbanan till tågstationen och sedan tåget till flygplatsen. Vi hade egentligen tänkt ta en Uber men vi blev för otåliga. Det är munskyddskrav på all kommunal transport i Holland och dessutom ganska folktomt så det blev tunnelbana och tåg.

    Natten till söndagen bodde vi på hotell vid flygplatsen. Det var också ganska folktomt även om alla bodde på samma våning. Jag känner verkligen för turistindustrin och hoppas att de allra flesta klarar sig och helst inte bara dom stora aktörerna.

    Vi vaknade 06:20 på söndagen då vårt plan gick 09:10 och shuttlebussen gick 07:00. Min man hade nog velat vara lite tidigare på flygplatsen. Han ogillar starkt när jag tycker en timma räcker men som ofta så blev det en kompromiss. Just denna gången blev det när första shuttlebussen gick. Schiphol är ju en ganska stor plats men jag tror att den är nere i cirka 6% kapacitet av flygen. Så det är ju verkligen inte så många flyg. Vi hade fått sms på morgonen om att vårt plan var fullt och vi kunde checka in handbagage gratis. Vi misstänkte redan att det var fullt för när vi skulle checka in så fick vi två mittenstolar på olika rader. På KLM flyg måste man ha munskydd (verkar inte gälla för barn) men vi kände ändå att vi hellre sitter bredvid varandra, vi umgås ju ändå dag och natt. Så vi uppgraderade oss.

    Det var kaotiskt på flygplatsen vid incheckningen. Det var långa köer, mycket folk och lite avstånd. Inne på flygplatsen är det inte krav på munskydd förutom vid platser där det kan bli ont om rum. Så personal gick runt och påminde om att hålla avstånd men ingen lyssnade, precis som alltid på flygplatser så vill alla fram först. Väl vid incheckningsdisken så fick vi lite problem då Icey svarade nej på frågan om han bor i Sverige. Han skulle ju kanske utvecklat det lite och sagt nej, men har ett hus. Vi har ju inte samma efternamn så man ser inte att vi är gifta genom namnen. Med Norge, Danmark och Finland på listan över länder som inte tillåter resor till Sverige blev den naturliga frågan om Island tillåter det. Hjälper väl inte heller att Holland avråder från resor till Sverige även om det inte är förbjudet. Vi visste att Island tillåter resor men nu det räckte det till slut med att vi hade vårt äktenskapsbevis och att jag vid behov kan bevisa att jag äger en fastighet i Sverige. Vi fick våra boardingkort och en varning om att vid kontroll så flyger vi på eget ansvar och att vi vet att det inte finns garantier på att få komma på planet eller in i landet.

    När det var dags att stiga på planet så var det första klass först som alltid. Jag funderade dels på vem som vill gå på först och dels på varför dom gör så. Efter första klass var det alla andra. Vi påmindes hela tiden om att hålla avstånd men igen, flygplatsmentaliteten sitter i och folk vill vara först. Jag hörde att det var några som tänkte som mig och dom sa till personalen; om ni var seriösa med att hålla avstånd skulle ni fylla på bakifrån och fram.

    Det gick helt okej att flyga. Jag tycker det känns tryggt på flygplan med högteknologiska luftfilter, tyckte kanske flygplatsen var jobbigare även om det gick bra det med. Vi var så försiktiga som vi kunde vara och jag hoppas det hjälpte.

    Arlanda var som en spökstad. Nästa allt var stängt och det var väldigt få flyg som ankom och avgick. Det är ju en ännu mindre flygplats och majoriteten var inhemska flyg. Jag letade länge efter dom där tydliga skyltarna som man sagt ska finnas för inkommande turister och annat folk. Såg inga förutom tre rollups vid tullen. Spontant känns det som att skyltar vid baggagebandet hade varit bra för där var vi många som stod länge.

    Vi ska vara i Sverige i 6 veckor så vi har tid att hålla oss lite isolerade, om i fall att. Även om det inte finns några krav på det. Helst hade vi velat köra men det kändes väldigt osäkert om huruvida vi, eller Icey rättare sagt, hade kommit genom Danmark eller inte. Vi fick aldrig något tydligt svar från någon ambassad eller danska polisen. Som det är generellt, så tycker jag alla vi människor som måste dela på världen ska resa med försiktighet. Och om man reser, så hoppas jag man tänker lite extra och längre än att bara lyssna på officiella rekommendationer. Det är kanske min största utmaning med omvärlden just nu, att så många inte verkar kunna tänka för sig själva. Jag tror vi måste det för att få ner smittan till en så liten nivå som möjligt. Jag har full förståelse för otåligheten och sköna sommarkänslor och att man är allmänt trött på pandemin men det är inte över även om man själv kanske inte märker av det i sitt vardagsliv. Håller tummarna för att man har det i bakhuvudet.