• Gravidtankar

    Fortsättning in på sista etappen

    Triss i julklappar från Island.

    Mellandagarna alltså, sådan härlig tillvaro. Glädjen av att ha fått fina julklappar och att Zoom gjorde det möjligt att ha julklappsöppning med mina föräldrar känns fint. Nu är det lugnt tempo, hockey och fotboll på TV, en bra bok, korta promenader och god mat som gäller. Så ser i alla fall mina dagar ut. Har inte så stor matlust men brukar kunna äta middagar i alla fall. Promenaderna har blivit kortare då jag eventuellt lekt och burit med min systerdotter för mycket så jag fått ont i sidan på magen. Det är hanterbart på dagen men på kvällen gör det svinont.

    Nu är jag i alla fall inne på tredje trimestern i denna graviditet. Hittills har ju allt gått smidigt men det känns som det går nerför nu… Mest för att det är mentalt jobbigt att känns sist begränsad och ha ont. Det jobbigaste sakerna med att vara gravid tycker jag har varit att dricka tillräckligt med vatten, tröttheten och huvudvärkarna. Tröttheten mest för att det påminner mycket om tröttheten som man lider av när sköldkörteln underproducerar. Det har varit lite skrämmande men samtidigt har läkarna aldrig haft sådan koll på mina nivåer som nu. Det har kanske varit det allra bästa med att vara gravid. Är överlag fantastiskt nöjd över mitt team på Erasmus sjukhus i Rotterdam. Dom har varit så snälla, tålmodiga och verkligen talat sakligt men inte dömande. Jag är fortfarande lite orolig att något ska gå fel men jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att det föds en levande och frisk bebis. Det ska bli så skönt när den dagen har passerat och jag kan slappna av. Och äta sushi!

    Nu ska jag lägga en beställning hos Estelle & Thild som just nu har 30% rabatt. Sedan ska jag se sista avsnittet av Quiz och läsa lite igen. Happy och Alex gick med på en årsresumé (så kul!) och som de planeringsfreak som dom är så är dom säkert redan klara. Jag har förvisso funderat på det sedan i somras men ska ta tag i det imorgon. Svaren kommer som alltid på självaste nyårsafton.

  • Jul

    Julafton

    En underbar solig dag vilket underlättar den sorg som jag ändå känner inför att fira jul utan mina föräldrar. Vi har därför mest låtsas om som om det är vilken dag som helst och det har känts helt okej. Lyxigt också att kunna skippa julmat som jag inte alls gillar. Eller lax gillar jag ju men det är ändå inte aktuellt i år.

    Längtar tills imorgon när vi ska ha digital familjejul och min bror kommer hit. Hoppas ni alla haft en så bra julafton som möjligt!

  • Vardagen

    Sömnsuget

    Hur mår vi i viruseländet, gråa vädret och allt annat som händer? Här hemma händer inte mycket. Vi åkte på en liten biltur igår för att hämta adventsfika från en av öarna här på kusten. Vi ville inte ta båten ut så de satt beställningen på färjan och så hämtade jag det i hamnen. Idag gick vi upp till vår gårdsbutik och köpte lingonglögg, klappade får och gick hem för lite adventsmys. Annars känns det som jag mest vill sova. Är sjukt sömnig mest hela tiden.

    Icey tog ett Covid test i fredags eftersom han varit förkyld. Det tar en vecka innan man får resultatet. Jag fattar inte hur man ska kunna smittspåra eller hur folk ska kunna hålla sig hemma när det tar så lång tid. Alltså, de som verkligen måste gå till jobbet. Det är å andra sidan mycket jag inte förstår med hur man hanterar och ser på pandemin här i Sverige. Det enda som är någorlunda tydligt är att strategin bygger på att varje person ska skydda sig själv. Det finns noll solidaritet. I övrigt tycker jag det från allra första början varit märkligt att en myndighet får så mycket makt och att regeringen inte vågat eller kunnat ta beslut. Har väl egentligen inga större problem med det men det är ju förbannat sorgligt att det får enorma konsekvenser för många. Överlag tycker jag människor lite här och där är så arga oberoende av hur landets rekommendationer och restriktioner ser ut. Jag fattar inte det. Jag förstår att man tycker det är tufft och att man är ledsen men att bli så arg på en situation som ingen önskar förstår jag inte alls.

    Jaja, inte alls sådant jag vill tänka på den 4:e advent. Måste fråga Happy och Alex om dom traditionsenligt vill summera året. Känns som jag kan behöva några dagar för att tänka ut hur jag ser på året. Har ni några frågor/saker ni vill att vi tar med i vår årssummering?

    Några tips innan jag loggar ut för ikväll…

    Bästa från Instagram: Benjamins live session med Lisa. Älskar denna versionen av Lycklig/Happy!

    Bästa receptet: Lagom julig men alldeles utsökt pizza enligt detta recept. Jag använde vanlig pizzadeg och bytte ut créme fraîche mot smetana.

    Braig serie: Den verklighetsbaserade serien For Life. Den handlar om Aaron som är dömd tills livstids fängelse men bestämmer sig för att bli jurist för att kämpa för sin och andras rättvisa.

  • Vardagen

    Västkusten ändå.

    Nu är vi här, på vårt älskade sommarställe på västkusten. Vi stannade en extra natt i Stockholm då Icey tyckte det var så härligt med människor och jag ville vara med min lillebror en dag till. Han har haft en tuff höst och vi är både väldigt ledsna över att inte få fira jul med våra föräldrar som valt att stanna i Spanien. Vi är såklart jätteglada över att dom är och håller sig säkra men det är något med julen och familjen som är så fundamentalt viktigt för både mig och min bror att vi både är förtvivlade. Min bror kanske extra mycket då han saknat dom mycket under hösten. Men vi väljer att försöka fokusera på att vi har våra föräldrar vid liv, att dom är friska och att dom har det bättre där dom är. Vi skulle aldrig kunna leva med att dom blev allvarligt sjuka över jul bara för att vi ville fira jul ihop. Så idag ska jag skriva klart julkorten, fixa med föräldrarnas paket och åka till posten.

    Annars mår jag fint. Har samlat mig och känner mig inte lika orolig längre. Det är så komiskt det där när man känner sig frisk fast när en läkare bestämmer sig för att ta djupgående blodanalyser och man får tillbaks tvivelaktiga svar så känner man sig inte så himla frisk längre. Kan fortfarande få en våg av oro över mig men försöker påminna mig om att ingen sagt att jag är sjuk eller har tecken på några åkommor. Får försöka lita på det.

    Idag ska jag som sagt skriva klart alla julkort men också städa och slå in paket. Velar fortfarande kring om vi ska julpynta eller inte. Det känns inte lika påtagligt att inget är som vanligt om man jag inte påminns hela tiden om vilken högtid på året som står närmast på tur.

  • Vardagen

    Veckan som försvann

    Denna vecka har känts så lång men ändå kort. Den har kantats av lång dagar, mycket planering och några dåliga dagar som tillbringades i sängen. Känner egentligen inte att jag åstadkommit något speciellt men här är en summering av veckan som gick.

    Förlossningskursen: För en vecka sedan gick vi på vår kurs om att föda barn. Icey som varit mest skeptisk och tyckt det var lite onödigt var den som var mest nöjd. Han kände att han fått en mycket bättre förståelse för vilken lång och krävande uppgift förlossningen är. Kursen började med att vi alla fick göra en quiz om materialet vi fick läsa på själva hemma. På topp 5 listan över flest rätta svar var jag den enda tjejen. Killarna hade alltså stenkoll på alla hormoner och stadier av förlossningen. Vi fick också bekräftat att det är en babyboom nu. En intressant sak vi lärde oss var att statistiken visar att fler kvinnor har ”enkla” graviditeter nu under pandemin med förre komplikationer och det föds också betydligt färre förtidigt föda barn. Så troligtvis är detta lugnare liv betydligt bättre för gravida kvinnor.

    Sjukhusbesök: Av någon märklig anledning så har jag en hel del sjukhusbesök de kommande två veckorna. Det började redan i måndags med lite provtagning och slutade faktiskt också på förlossningsakuten. Jag hade sådan märklig smärta i mitt ben och då ville dom att jag skulle komma in. Åkte in ensam men efter två timmar så gjorde Icey mig sällskap. Det var inget fel så fick åka hem på kvällen igen. Imorgon ska jag ta blodprov för sköldkörteln och på tisdag ska jag göra ett diabetestest som jag inte alls ser fram emot. Jag krigar också för att få influensavaccin men de allra mest utsatta kommer först så hoppas på besked nästa vecka.

    Bolån och ekonomi: Det har pratats mycket fastigheter, bolån och ekonomi här hemma denna vecka. Många samtal om vad vi har, vad vi vill ha och vad vi kommer vilja ha när det kommer till fastigheter men också sparande (och därmed konsumtion). Jag är inte så mycket för långtidsplanering (eller ekonomi) för den delen men är glad att min man faktiskt är det. Så han tittar på hur länge vi ska stanna här och vart vi ska ta vägen sedan. Just denna vecka har varit bättre men annars har han den senaste tiden sagt en gång i veckan att han inte trivs. Han trivs egentligen fint men vår lilla isolering i stan gör sitt. Nu har vi i alla fall en plan och även om jag inte är stormförtjust i riktningen så köper jag logiken.

    Julen 2020: Efter mycket diskussion, funderingar och inte minst avvägningar så har vi bestämt att vi flyttar vår isoleringsbubbla till Sverige under jul. Eller under fyra veckor. Vi kommer fortfarande att hålla oss isolerade men slå ihop vår karantänbubbla med min familj. Utan tvekan är det min far som har svårast för strikta karantäner trots att han är 75 och därmed i riskgrupp. Nu är vi två gravida och två äldre över 70 så alla måste göra sitt innan och under tiden vi ses. Trots att vi bollat planen med vänner som delar vår syn på pandemin och förhållningssätt så kommer vi inte ifrån att det känns fel. Hade vi mått bättre så hade vi nog hållit ut men vi väljer att tänka på den mentala hälsan och att det här inte kommer vara över till sommaren. I Nederländerna uppmanar man folk att inte resa, inte ens till familj. Det är inte förbjudet och resor inom landet och kungadömet tillåts men man uppmanas avstå. Man kan om man så vill åka till St Martin (vilket alltid lockar) men det kändes inte alls bra eller säkert. I Sverige kan vi lätt fortsätta leva i vår bubbla och hoppas att det ska räcka för att hålla oss och andra skyddade från smitta.

    Gamla kompisar: Ringde både Åsa och Cattis i helgen. Åsa bor i Haag, 30 minuter bort, men på grund av pandemin har vi inte setts och kommer nog inte ses innan jag fött barn. Vi sa i och för sig att vi kanske skulle kunna ta en promenad nu men här så försöker man hålla sig till sitt område. Trots att det alltså går tunnelbana till Haag för det är så nära. Tror det sitter kvar från tidigare i höstas när smittan var som värst. Vi pratade om att det var mycket tuffare nu än i våras och att man är mentalt slut av att konstant behöva göra (eller ja, välja att göra) avvägningar så fort man funderar på att gå ut ur huset. Sedan pratade vi om att vara gravid och föda i Nederländerna. Hon är gift med en holländare och fött ett barn här och ett i Belgien. Det var väldigt skönt med lite tips och att få fråga om sådant jag inte riktigt fattat. Ringde även Cattis i torsdags när jag hade migrän. Höll på att bli knäpp och var tvungen att kolla med en annan migränkämpare hur hennes graviditet var. Hon sa att hon fick migrän oftare när hon var gravid. Så är det för mig med. Mildare anfall men betydligt mer frekventa.

    Förrådet: Vi har inte kunnat komma in i vårt förråd sedan vi åkte till Island i augusti. Vi har mycket vi skulle behöva ställa in där och denna vecka ville jag få ut våra julsaker också. Vår hyresvärd är helt värdelös och vi har tjatat om en ny nyckel i månader. Vi fick veta av grannarna att husen på andra sidan vägen har så mycket fel att dom kollektivt vägrar betala hyra innan det är fixat. Så har det varit sedan dom flyttade in. Jag var ungefär lika irriterade när vi flyttade in i bygget. Icey vågar inte vägra hyra men han ringde igen i veckan och igår kom vi äntligen in. Så nu har vi fått upp hyllor där och slängt det som inte skulle sparas. Vi slängde bara in allt där under inflyttningen. Så nu väntar vi med spänning på hur lång tid det tar innan dom fixar vattenläckan vi upptäckte i fredags.

    TV: Drar två slutsatser, Orca var för tung för mig och jag fick dela upp den och se den i två omgångar. Lite för tidigt för allvarliga filmer om pandemin när man är fortfarande är mitt i den. Serien Kärlek och anarki var på tok för flummig för min smak.

    Shopping: Black Friday var ju besök och jag lite crazy på bebisfiltar och annat. Shoppade bland annat hos Etta Loves, The White Company och hos Bonti.

    Vi har precis kommit hem från en iskall cyckeltur i solen och jag måste hoppas i duschen på grund av frostskador. Det var så härligt och jag glömde för en stund hur synd det är att vi inte kan åka till Bryssels julmarknad i år som jag längtat efter. Nu blir det var dusch och Justin.

  • Gravidtankar,  Vardagen

    Hålla ut

    Man vill ju inte vara den som bara deppar eller fokuserar på det hur situationen sliter på en mentalt men samtidigt, att aldrig nämna det vore också så himla märkligt.

    Vi försöker verkligen att inte lägga någon kraft på hur en pandemi begränsar oss för det är inget vi kan styra över , på det sättet. Och vi hänger inte läpp varje dag även om det nog varje dag tär lite på oss. Vi försöker verkligen båda le, skratta och stötta varandra. Jag är så glad att vi är bästa vänner för annars hade det varit tufft när man inte träffar andra människor. Idag när jag vaknade vid 5 så kände jag ändå att det här kunde bli en bra dag även om jag vaknade av illamående. Jag kände tidigt att jag skulle ta mig till bageriet för bröd. Solen gick upp och det blev en strålande vacker morgon och vid 8 så var jag trött så då lade jag mig en timma. Sedan var det nog lite av en uppförsbacke att ta mig ut. Tur kanske att jag är envis för vid 13 tog jag mina stavar och gick in till stan. Detta trots att jag konstaterat tidigare att långa promenader är en dum idé. Envis var det ja. Jag kom till bageriet och den söta damen undrade hur det var med mig och bebisen, om den sparkade än. Känner mig så dum när jag a) berättar att jag är gravid när det inte syns, b) säger att jag inte har några egentliga besvär och c) säger att jag inte kan känna någon bebis. Sämsta gravida kvinnan. Jag tog spårvagnen hem till marknaden och gick envist i smärta för att köpa grönsaker. På vägen hem fick jag ringa Icey och be honom möta mig. Då var jag kanske 7 minuter hemifrån men jag kunde inte gå och bära en centimeter till. Han var inte alls imponerad över antalet steg som min lilla promenad hade resulterat i. Väl hemma fick jag mackor och te i soffan innan jag tog ett varmt bad och somnade i badkaret.

    Nu på kvällen har jag kämpat med maten och med att acceptera att det blir en jul utan mina föräldrar. Det går inte så bra. Det går inte alls faktiskt så jag skjuter väl på dom tankarna lite till. Klarar inte tårar idag. Jag är samtidigt glad att dom väljer det som dom tycker känns tryggast. Det gör inte saknaden mindre men kanske lite lättare att hantera även om det inte är känslan just nu.