• Gravidtankar

    Tacksamheten över bra läkare 💚

    Det är mitt i natten och efter en natts bra sömn så är allt kört igen. Herregud alltså. Jag är ganska van vid dåliga nätter och insomnia men det här mönstret är bara frustrerande.

    Idag hade jag läkartid med en läkare från internmedicin för att prata om graviditetsdiabetes, levern och min sköldkörtel. För att sammanfatta det hela så finns det ett graviditshormon som ställer till för det mesta känns det som. Läkaren jag fick prata med var så himla bra, tydlig och stöttande. Mina levervärden var normala denna gången och på grund av Corona drog hon slutsatsen att det är osannolikt att jag rest till något tropiskt land och fått en infektion. Hon skulle ändå hålla koll på nivåerna i fall att. När det gäller min sköldkörtel så såg värdet bra ut men samma hormon som motverkar insulin motverkar även sköldkörtelhormonet. Det är därför man måste äta en högre nivå av T4 (Levaxin). När moderkakan är ute kan man återgå till sin normala dos. Läkaren förklarade också att min sköldkörtel sannolikt inte fungerar alls enligt testerna och hon ville testa för att se om jag har Hashimoto (alltså en autoimmun sjukdom som gör att sköldkörtel är kroniskt inflammerad). Vi pratade lite om att testa för T3 också men kom fram till att jag inte tycker det är nödvändigt längre eftersom det inte kommer förändra min medicinering här. I Sverige kan du om du tjatar mycket eller går privat be om att få T3 värdet testat och är det för lågt så skriver de ut Liotyronin. Det används inte här så då kändes det meningslöst, plus att man inte ska äta det under graviditeten. Jag har tagit det innan men slutade självvalt för ett år sedan när jag var sjuk och tappade hår.

    Dagens stora ämne var ju graviditetsdiabetes och jag kände mig så mycket bättre efter samtalet. För det första så är inte mina nivåer så höga. Hade jag inte varit gravid så hade gränsvärdena varit högre men de är strängare med gravida kvinnor så vi ska försöka ligga lite lägre. Vi pratade om att mina värden på dagen är helt okej men vad jag än gör så får jag inte ner det fastande värdet. Vi gick igenom min diet och mina vanor och hon sa att det är graviditshormonerna som ställer till det. Så jag fick välja mellan insulinspruta en gång om dagen eller en tablett på kvällen. Nålar är inte min grej så jag valde tabletten. Läkaren hade tagit prover för att se om det fanns några indikationer på att jag skulle få diabetes senare men det fanns inga tecken på några underliggande faktorer som visade på det. Hon sa därför att hon var säker på att det skulle återställas när moderkakan var ute. Däremot kommer insulinproduktionen bli sämre och sämre ju längre in i graviditeten jag kommer, det bara är så. Sedan fick hon in att det är ganska vanligt med graviditetsdiabetes i min ålder. Det är okej, jag köper det. Vet att vi är lite sent ute men sådant här kan man ju inte styra över hur mycket som helst.

    Lite senare på dagen ringde dietisten och vi pratade mat. Att jag måste äta lite kolhydrater även om jag inte vill. Att det är okej att det tar en timma att äta frukost bara man gör det. Och att efterrätt är okej så länge man inte äter det direkt efter måltiderna. Hon sa faktiskt allt det där men konstaterade också att min diet är inte problemet. Sömnen ställer till det lite eftersom jag är vaken mer än jag ska vara. Och jag borde gå på promenader efter maten istället för innan eftersom det hjälper att utsöndra insulin.

    Jag är oändligt tacksam för den hjälp och vård jag får här. Det är verkligen inget jag tar för givet men något som betyder så mycket för mig. Jag har onekligen haft mina duster med sjukvården så det känns underbart att känna sig trygg i den vård och det stöd man får. Jag uppskattar läkare som man kan fråga och diskutera saker med och som inte bara avfärdar förslag eller känslor utan att förklara varför. Nu hoppas jag bara den tryggheten ska infinna sig inför förlossningen. Första punkten på mitt förlossningsbrev är just att jag är rädd och därför vill ha bra och tydlig kommunikation. Ska prata lite mer om det med min läkare nästa vecka. Jo, jag är ofta på sjukhus. Från och med nästa vecka har vi kontroll varannan vecka plus att jag ju går till ett annat sjukhus för min sköldkörtel. Och nu måste jag försöka sova för imorgon ska jag vaccinera mig mot kikhosta.

  • Gravidtankar,  Recept,  TV,  Vardagen

    Kontroll , uppackning och tvätt

    Så, nu har jag vilat upp mig lite. Så gott som det går, sover inte alls bra nu på grund en liten krabat som ligger så lämpligt till att han/hon sparkar på min blåsa. Det blir mycket spring på nätterna men är glad över att karantändagarna innebär att man mest kan chilla på dagen. Vi behöver vara i karantän i 10 dagar så nästa onsdag är jag fri igen. Himla trevligt att det inneträffar samtidigt som marknaden som säljer de godaste avokadosarna!

    Igår var jag på kontroll på sjukhuset. Dom vet ju att vi varit i Sverige och uppmuntrade oss att åka men eftersom vi är i karantän så fick det bli en liten annorlunda kontroll. Jag var tvungen att gå ensam och när jag var vid ingång fick jag ringa ett nummer så kom en sjuksköterska och mötte upp mig. Hon tog mig till ett avskilt isoleringsrum och sedan kom läkaren dit och gjorde undersökningen. Han mätte barnet och det visade sig att magen är lite stor så jag ska göra ett diabetestest nästa vecka för att kolla om jag fått graviditetsdiabetes. Sedan var det dags för möte med sjuksköterskan men det fick vi ta via telefon när vi kommit hem. Då gick vi igenom lite praktiska saker som om vi skaffat kraamzorg, när vi ska ringa inför födseln och om vi behöver ringa vår barnmorska när barnet är här och så vidare. Jag sa också att jag fortfarande är orolig så vi fick en tid nästa vecka för att gå igenom allt praktiska. Typ hur rummen är, vad det finns för möjligheter och vad man inte får ha med sig, genomgång av min födelseplan och så vidare. Sedan har jag lite frågor till läkaren men det får vänta tills nästa gång. I fall ni undrar så var mitt blodtryck helt normalt 😉

    Annars så går dagarna mest åt till att packa upp och tvätta alla små kläder. Tror vi har en eller två laster kvar sedan är allt tvättat. Det blir en massa spring i trapporna och ibland går det bra men ibland går det knappt alls. Ikväll blir det i alla fall pasta tror jag eller soppa. Sedan är det ju torsdag så ett nytt avsnitt av Yes, Chef är ute. Har ni sett det? Icey och jag gillade det starkt och efter lite invändningar om Pernilla Wahlgren så övertalade vi resten av familjen att ge det en chans och dom gillar det också. Så himla härligt med all god mat och vackra naturer i Sverige. Perfekt för inspiration till ens bucket list. Men nu väntar gravidyoga! Från sängen, whatever works etc…

  • Vardagen

    Hemma i vardagen!

    Vi kom hem igår och idag var allt som vanligt. Vaknade, tog på mig min nya fina morgonrock och gick ner och gjorde frukost som jag sedan njöt av i sängen.

    Förra veckan bestod mest av slutstädning innan vi stängde sommarstugan, bilande, massa bus med min brorsdotter, mycket kärlek, Covid-19 test, packning, möte med vår kraamzorg och så har vi blivit bortskämda med god mat och ompysslade av min bror och hans fästmö. Så ja, det var tufft att säga hejdå. Känns jävligt jobbigt att vara ensamma i en pandemi som sätter stopp för många besök nu när födseln närmar sig. Hela det där ”it takes a village” tänket fallerar ju. Vi pratar mycket om hur vi ska göra för att ta oss igenom den första tiden. Vad vi tycker är viktigt. Vi tänker att det är bättre att vi pratar igenom det nu istället för när vi är i ett bebiskaos och inte sover så bra. Icey kommer sannolikt jobba hemma till efter sommaren vilket ju både är skönt och lite utmanande.

    Ville bara kika in och säga hej egentligen. Idag ska jag ta det lugnt. Jag satt alldeles för mycket igår så mina höfter gör rätt ont. Mycket vila blir det och så ska jag packa upp alla väskor. Flög tydligen hem med 78kg i bagage.

  • Gravidtankar

    Bebiskläder och immunförsvar

    Alltså, en tydlig fysisk konsekvens av isolering är att ens immunförsvar blir väldigt utsatt. Det krävs inte mycket för att få ont i halsen, blir snuvig och allt vad det kan vara. Två dagar med ett lite barn och vi är lite småförkylda. Vi var ganska förbereda på det.

    Så idag har vi tagit det lugnt eller Icey har jobbat då han har jättemycket att fixa innan det nya året då Brexit träder i kraft. Jag har mest surfat bebiskläder och klickat hem lite på Sellpy och Tradera. Är sedan många år ett stort fan av Mini Rodini men inte ens jag kan rättfärdiga priserna för kläder som kanske funkar i en månad. Så det har känts helt rätt att köpa mycket begagnat. De enda nya kläderna vi köpt är några pyjamasar som Alex tipsade om var på rea och lite basplagg från Marks and Spencer. Just det, och setet på bilden som vi klickade hem samtidigt som vi köpte filtar från The White Company. Jag är inte så mycket för söta saker och tycker det varit lite av en utmaning att hitta kläder. Dessutom har jag ett sådant avsky för alla tröjor, jackor och overaller som har sådan där små öron på så barnet ska se ut som något söt djur. Om jag vill ha ett djur, skaffar jag ett djur haha. Så varför finns det envist på typ allt? Att vi inte vet om det är en pojke eller flicka som väntar känns inte allt lika svårt. Hur mycket som behövs i varje storlek är däremot knepigare men vi har fått en inköpslista från vår Kraamzorg, de där som kommer och tar hand om oss de första dagarna. Vi har verkligen haft hjälp av den listan så himla lyxigt!

    Vi började köpa saker till Baby Ice runt slutet av november. Det har eskalerat lite nu på sistone. Inte för att det är någon stress. Det är mest för min skull. För att skapa någon slags anknytning och tilltro i att allt kommer gå bra. Fokuserar jag på att förbereda inför ett barn så kan inte min hjärna oroa sig så mycket över allt som kan gå fel. Man får ta till de knep som funkar!

  • Gravidtankar

    Resan till Sverige

    Vi kom iväg och landade i Stockholm sent igår och idag känns det som jag blivit påkörd av ett lasttåg.

    Dagen igår började på sjukhuset för att ta det där blodprovet. Dom hade ju sagt fyra gånger att inte oroa oss så jag var ganska lugn. Och jag vet att ni är såååå nyfikna på mitt blodtryck…. och ni kan vara lugna. Det var 112/55, så kan det gå när jag är inte oroar mig. Hjälpte också att det var min favoritläkare som jobbade på akuten. Jag frågade vad det var för blodprov dom skulle ta och det var för livern. Vi kan ju säga så här; det var tur att jag frågade efter blodtrycket och inte innan. Sjuksköterskan märkte att jag blev orolig så doktorn kom och sa på sin charmigaste irländska att det var ett värde som var lite förhöjt och att dom därför ville göra ner noggranna tester. Jag blev rädd men hon sa att vi skulle stanna tills resultaten kom tillbaks och den enda anledningen till varför vi fick göra det så fort var på grund av att vi skulle resa. Så det var inget akut.

    Vi fick vänta i nästan två timmar och satt i väntrummet när läkaren kom och berättade att dom vill kolla mina värden varje vecka. Så om vi väljer att åka behöver vi kolla status i Sverige. Jag frågar om min lever är sjuk och hon säger att det inte är något sådant. Levervärdet är en av typ 100 indikationer på havandeskapsförgiftning och den enda anledning till att dom tog provet i onsdags var för att mitt blodtryck var så högt. Jag säger att att även om det var en engångshändelse så är mittblodtryck lite av en bergochdalbana just nu. Hon instämmer fast poängterar att det finns egentligen inget som pekar på havandeskapsförgiftning men som specialister så vill dom vara absolut säkra och är väldigt noggranna. Jag förstår såklart och tackar mellan tårar. Hon ger oss några minuter så vi kan bestämma om vi ska ställa in resan eller inte. Jag säger till Icey att jag inte vill åka, för blir jag sjuk vill jag inte vara i Sverige. Jag är rädd. Icey ringer min bror och kollar vart hans fästmö går på kontroller och om dom tar blodprov. Det varierar mellan regioner tydligen och under samtalet kommer vår läkaren igen. Icey lägger på och hon berättar att det är ändrade planer. Hon har ringt vår chefsläkare och han tycker det räcker med en kontroll om två veckor och att det inte är några problem att resa. Vid det är laget är jag så rädd att jag vet inte in eller ut. Jag frågar hur sjuk jag är och hon säger att jag inte är sjuk. Levervärdet kan vara förhöjt på grund av graviditeten, det behöver inte betyda att något är fel. Den tydligaste indikatorn på havandeskapsförgiftning är protein i urinen och mitt urinprov var bra. Jag kommer inte heller bli sjuk på en vecka om det skulle vara så. Kollar jag mig om två veckor så ska det räcka. Läkaren säger att hon tycker vi ska åka och ha en bra semester.

    Min man är mycket lugnare än mig. Vi pratar om det och jag vet hur mycket han vill åka så jag säger okej till att flyga. Med ett krav; blir jag sjuk eller känner att något inte är bra så vill jag hem. Han lovar att vi löser det. Vi ringer min bror och han har kollat vart vi kan gå på kontroller. Så när vi kommer hem så ringer jag mamma först och sedan barnmorskemottagningen. Jag får en tid och det känns bättre.

    Innan taxin hämtar oss så städar jag i tre timmar. Himla skönt att ha det gjort men kände när jag kom till flygplatsen att det var lite mycket att stå och gå en hel dag. Och idag är jag som sagt helt slut. Har ont överallt, har molande huvudvärk och är trött. Det kändes inte helt bra att åka men min man blev genast så mycket gladare av att vakna i ett hus och prata med någon annan än mig. Det gör det värt resan att se och höra honom glad igen.

  • Gravidtankar

    Avslutat projekt och sjukhus

    Igår målade jag klart köksbänken och gick på en promenad men mest av allt sov jag. Varken packade eller städade även om jag tänkte att jag skulle hinna med det på kvällen men mitt illamående har återvänt på eftermiddagen och kvällen. Så lever på soppor just nu och får inte mycket gjort efter fyra. Jag kräks inte men det är nästan ännu värre att må väldigt illa men inte kräkas. Så det där jag skulle gjort igår var det tänkt att jag skulle göra idag för imorgon åker vi till Stockholm.

    Vaknade med huvudvärk och jag får inte riktigt kläm på vad det är som orsakar det. Det kan vara i allt från 15 minuter till en timma och kan ju beror på allt från dålig sömn och märkliga sömnpositioner till spänningar och oro. Sov en timma efter frukost och mådde genast bättre. Vid 13 åkte vi hemifrån mot sjukhuset för vår sista kontroll innan avfärd. Jag var lite stressad över vad vi skulle göra om något var fel eftersom vi bokat flyg så nära inpå. Jag har förvisso varit lite orolig överlag inför att åka, det känns så tryggt att vara här nära mitt sjukhus vid minsta oro. De är verkligen helt underbara! Som vanligt efter att vi hämtat vårt dagspass så gick vi mot vår avdelning, som är typ tio minuters promenad från entrén. Japp, akademiska sjukhus är inte modell mindre. När vi skannat in oss så ropade sjuksköterskan in mig för att ta blodtryck. Och mycket riktigt, det var skyhögt. Tror det var ungefär 150/98. Och den där 98 siffran är inte bra. Hon konstaterade att det var högt och att läkaren skulle bestämma om vi skulle ta det igen. Det där lugnade inte mig om vi säger så. Läkaren kallar in oss och frågar hur jag mår och jag säger att jag mår bra men har typ 100 frågor. Ställer frågor som handlar om allt från att simma under en pandemi till huvudvärk och illamående och inte minst om det fortfarande är okej för mig att flyga. Hon säger som det är att mitt blodtryck är högt och att hon vill ta urinprov och blodprov för att se om jag har havandeskapsförgiftning. Men först, ultraljud. Bebisen ser ut att må bra och rör sig mycket men jag känner ingenting. Hon säger lugnade att det kommer, kanske framåt vecka 26. Jag säger att det är ju lite oroligt när jag inte kan känna något mönster som jag tycker alla pratar om. Hon förklarar att dels ligger moderkakan framför och dels sparkar bebisen inte på mig utan i vätska.

    Läkaren skickar mig sedan till labbet för akutbesök, inte för att det var någon akut fara utan för att vi reser imorgon och behöver veta innan vi åker om något är fel. Jag var jättenervös och ledsen. Först lämnar jag ett urinprov och sedan ett blodprov. Innan jag ska ta blodtryckprovet så går jag och pratar med Icey för att lugna ner mig. Väl tillbaks på labbet får jag sitta i en stol i en halvtimma med en sådant där tryckarmband som ska mäta blodtrycket var femte minut. Gör allt jag kan för att inte tänka det värsta, efter tre mätningar frågar jag vad det ligger på och dom vänder skärmen så jag kan se själv. Det ligger på 108-117/79-82. Av någon anledning blir jag ändå orolig eller smått rastlös och de sista mätningarna ligger runt 129/88 men ändå inom vad som är normalt. Vi går tillbaks till doktorn efter en stund som konstaterar att det inte var något protein i urinprovet och blodtrycket ser bra ut så hon utesluter havandeskapsförgiftning. Lite vänligt så suckar hon att det kan vara bra om om jag slutar oroa mig så mycket. Tack för tipset! Det hade jag inte tänkt på.

    Vi kommer hem senare än vi tänkt och jag ser på TV och dricker te när sjukhuset ringer Icey. Han pratar med dom men jag hör att något verkar fel. När dom lagt på så kommer han och berättar i sin mest lugna ton att vi måste till sjukhuset imorgon förmiddag för att ta nytt blodprov. Läkaren hade sagt sisådär fyra gånger att det inte vara något att vara orolig för men något värde var lite förhöjt och hon vill följa upp innan vi reser eftersom vi är borta så länge. Hade jag tagit samtalet hade jag frågat om vilket värde men det gjorde inte han för han litar lite mer på ord som ”var inte orolig”.

    Ikväll har jag i alla fall lyckats packa så får hoppas att sjukhuset är snabbt imorgon. Vi ska till akutavdelningen och där brukar det gå smidigt. Jag hoppas allt är bra med mig och bebisen och jag hoppas innerligt att jag kommer hinna och orka städa innan vi åker. Att komma hem till ett stökigt hem är det värsta jag vet.