• Gravidtankar,  Recept,  TV,  Vardagen

    Kontroll , uppackning och tvätt

    Så, nu har jag vilat upp mig lite. Så gott som det går, sover inte alls bra nu på grund en liten krabat som ligger så lämpligt till att han/hon sparkar på min blåsa. Det blir mycket spring på nätterna men är glad över att karantändagarna innebär att man mest kan chilla på dagen. Vi behöver vara i karantän i 10 dagar så nästa onsdag är jag fri igen. Himla trevligt att det inneträffar samtidigt som marknaden som säljer de godaste avokadosarna!

    Igår var jag på kontroll på sjukhuset. Dom vet ju att vi varit i Sverige och uppmuntrade oss att åka men eftersom vi är i karantän så fick det bli en liten annorlunda kontroll. Jag var tvungen att gå ensam och när jag var vid ingång fick jag ringa ett nummer så kom en sjuksköterska och mötte upp mig. Hon tog mig till ett avskilt isoleringsrum och sedan kom läkaren dit och gjorde undersökningen. Han mätte barnet och det visade sig att magen är lite stor så jag ska göra ett diabetestest nästa vecka för att kolla om jag fått graviditetsdiabetes. Sedan var det dags för möte med sjuksköterskan men det fick vi ta via telefon när vi kommit hem. Då gick vi igenom lite praktiska saker som om vi skaffat kraamzorg, när vi ska ringa inför födseln och om vi behöver ringa vår barnmorska när barnet är här och så vidare. Jag sa också att jag fortfarande är orolig så vi fick en tid nästa vecka för att gå igenom allt praktiska. Typ hur rummen är, vad det finns för möjligheter och vad man inte får ha med sig, genomgång av min födelseplan och så vidare. Sedan har jag lite frågor till läkaren men det får vänta tills nästa gång. I fall ni undrar så var mitt blodtryck helt normalt 😉

    Annars så går dagarna mest åt till att packa upp och tvätta alla små kläder. Tror vi har en eller två laster kvar sedan är allt tvättat. Det blir en massa spring i trapporna och ibland går det bra men ibland går det knappt alls. Ikväll blir det i alla fall pasta tror jag eller soppa. Sedan är det ju torsdag så ett nytt avsnitt av Yes, Chef är ute. Har ni sett det? Icey och jag gillade det starkt och efter lite invändningar om Pernilla Wahlgren så övertalade vi resten av familjen att ge det en chans och dom gillar det också. Så himla härligt med all god mat och vackra naturer i Sverige. Perfekt för inspiration till ens bucket list. Men nu väntar gravidyoga! Från sängen, whatever works etc…

    0
  • Gravidtankar,  Livet

    En ständig oro

    Igår var jag på barnmorskemottagningen för att kolla om det fanns något som tyder på havandeskapsförgiftning. Jag hade förväntat mig blodtryck, urinprov och att man kollar hjärtat. Man kollade blodtryck. Tyckte hon sa 130/97 som ju är jättehögt eller för högt i alla fall. Hon sa att det var inom gränsen och att man i Sverige inte tar urinprov om blodtrycket är normalt. Jag frågade att om hon skulle undersöka bebisen men hon frågade om jag hade några besvär och utan det så finns det ingen anledning att kolla. Okej. Innan jag gick så frågade jag om Tigerbalsam i nacken går bra att använda, hon sa att jag skulle googla. Jag fick därifrån, ringde Icey som anmärkt på att 97 i undertryck är ganska högt. Jag berättade att hon bett mig googla. Skulle inte råda någon gravid att googla något, någonsin. Det var en sådan olustig känsla som hängde kvar.

    Jag har alltid sagt att om jag blir gravid så vill jag gå privat. Min tilltro till nordisk primärvård är icke exciterande. Ännu värre är det på små orter. Kan tänka mig söka hjälp för halsfluss typ men där går gränsen. Igår kväll så hade väl oron växt till sig och jag tyckte inte jag kände bebisen. Sådan onödig grej, barnmorskan hade kunnat kolla hjärtslagen på bebisen så hade oron inte vuxit till sig. Imorse när jag vaknade så var det första jag gjorde att coola blodtryck. Jag måste ha hört fel, hon måste ha sagt 87 eller något annat under 90. Eftersom jag inte litar på henne så sitter jag nu här och känner mig orolig. Vet inte riktigt vem jag kan vända mig till samtidigt som jag känner att jag vill kunna lugna ner mig själv. Hon måste ju kunna sitt jobb. Eller?

    Vi har berättat för nästan alla vi känner nu och med det tycker jag pressen växer och därmed även oron för att något ska gå fel. Det är läskigt ju fler som vet tycker jag. Likadant när jag tittar mig runt där jag sitter nu och ser bara ett litet berg av bebiskläder. Tänk om något går fel nu… Min brors bästa kompis och hans sambo fick ett missfall i den veckan vi är i nu. Det händer ju. Försöker verkligen att tänka positivt. Se på kläderna och tänka mig att det kommer en frisk bebis.

    Tycker generellt att det är mycket oron i mig just nu. Inte bara för graviditeten men jag tror det byggs upp och kanaliserar mot det som är konkret. Oroar mig även en del för Covid vaccinet. Inte för att jag tror det är farligt men har jag uppfattat det rätt att man kan bära viruset och smitta andra även om man är vaccinerad? Det skyddar ”bara” mot att man blir sjuk. Får lite panik av det, för allas skull. Själv kommer jag ju inte ta något vaccin eftersom dom inte rekommenderar det till gravida eller ammande. Skulle jag ta något och fick välja skulle jag nog välja AstraZeneca även om det är längst bort och stoppade testning på grund av eventuella bieffekter. En sak jag inte är så orolig för är det där så kallade mer smittsamma Covid viruset. Det finns ju egentligen inga vetenskapliga bevis på exakt hur mycket mer det smittar. Däremot så kan det oroa mig lite att man inte i alla länder har någon kapacitet att följa upp och hålla koll på alla varianter.

    Jag vill bara sluta känna mig orolig. Tycker inte det är mycket begärt. Några säkra kort i denna alldeles för ovissa verklighet hade jag inte tackat nej till. En sak i taget, och idag är det i alla fall sol. Japp, det var soluppgång idag. Lite solsken i märket. Bokstavligen.

    0
  • Gravidtankar,  Vardagen

    Hålla ut

    Man vill ju inte vara den som bara deppar eller fokuserar på det hur situationen sliter på en mentalt men samtidigt, att aldrig nämna det vore också så himla märkligt.

    Vi försöker verkligen att inte lägga någon kraft på hur en pandemi begränsar oss för det är inget vi kan styra över , på det sättet. Och vi hänger inte läpp varje dag även om det nog varje dag tär lite på oss. Vi försöker verkligen båda le, skratta och stötta varandra. Jag är så glad att vi är bästa vänner för annars hade det varit tufft när man inte träffar andra människor. Idag när jag vaknade vid 5 så kände jag ändå att det här kunde bli en bra dag även om jag vaknade av illamående. Jag kände tidigt att jag skulle ta mig till bageriet för bröd. Solen gick upp och det blev en strålande vacker morgon och vid 8 så var jag trött så då lade jag mig en timma. Sedan var det nog lite av en uppförsbacke att ta mig ut. Tur kanske att jag är envis för vid 13 tog jag mina stavar och gick in till stan. Detta trots att jag konstaterat tidigare att långa promenader är en dum idé. Envis var det ja. Jag kom till bageriet och den söta damen undrade hur det var med mig och bebisen, om den sparkade än. Känner mig så dum när jag a) berättar att jag är gravid när det inte syns, b) säger att jag inte har några egentliga besvär och c) säger att jag inte kan känna någon bebis. Sämsta gravida kvinnan. Jag tog spårvagnen hem till marknaden och gick envist i smärta för att köpa grönsaker. På vägen hem fick jag ringa Icey och be honom möta mig. Då var jag kanske 7 minuter hemifrån men jag kunde inte gå och bära en centimeter till. Han var inte alls imponerad över antalet steg som min lilla promenad hade resulterat i. Väl hemma fick jag mackor och te i soffan innan jag tog ett varmt bad och somnade i badkaret.

    Nu på kvällen har jag kämpat med maten och med att acceptera att det blir en jul utan mina föräldrar. Det går inte så bra. Det går inte alls faktiskt så jag skjuter väl på dom tankarna lite till. Klarar inte tårar idag. Jag är samtidigt glad att dom väljer det som dom tycker känns tryggast. Det gör inte saknaden mindre men kanske lite lättare att hantera även om det inte är känslan just nu.

    0
  • Gravidtankar

    Gravidvecka

    Godisbutik för badet hos Lush.

    När vi var hos läkaren förra veckan så pratade vi lite om att jag inte känner mig så gravid. Det är liksom inget jag märker av. Säkert väldigt skönt men också lite märkligt.

    Sen kom denna vecka. Det har verkligen inte varit någon toppen vecka. I måndags vaknade jag ju för tidigt och det ställer till det. Tisdagen och onsdagen hade jag magont och huvudvärk. Magontet avtog lite i onsdags så jag kunde röra mig lite mer men huvudvärken hängde kvar. Vi tog oss till marknaden, jag vågade inte gå själv i fall jag skulle få jätteont som i tisdags. Jag ringde aldrig sjukhuset för det kändes mest som växtvärk. På torsdagen var det borta. Ingen magont och ingen huvudvärk. Så då satte jag mig på en elcykel och tog mig över bro till centrum. Det gick så bra så jag bestämde mig för att ställa cykeln och gå lite. Målet var bageriet och där köpte jag två bröd. Sedan blev jag såg sugen på badbomber från Lush. Så jag gick dit. Det var en del folk i stan men små butiker som bageriet och Lush släpper bara in en person i taget. Vilket inte är ett problem för så många är det inte i stan och dom flesta verkar dras till de större kedjorna. Jag köpte två badbomber och en duschbomb. Lite fascinerad att dom fortfarande är så himla dyra men ändå går hem. När jag kom hem hade jag ont i höfterna och förbannade mig över att jag alltid måste gå all in efter att varit dålig.

    Igår vaknade jag tidigt, vid 4 och allt blev fel igen. Huvudvärken var tillbaks och jag kände mig övertygad om att något var fel. Det var tufft och jag vet inte varför jag inte ringde sjukhuset. Jag var hungrig när jag vaknade men sen var jag inte alls sugen på mat. Sov eller vilade mest hela dagen och kämpade med huvudvärken. Fick en fin adventskalender av Icey som tack för att jag varit gravid halva sträckan och som ett förlåt för att han varit på lite dåligt humör. På kvällen mådde jag illa. Något som börjat dyka upp igen lite då och då. Jag vill ha glass. Så jag gick och köpte Ben & Jerrys. Första gången på månader jag varit i en matbutik. Så bisarrt. Sedan åt jag Ben & Jerry’s till middag. Något som inte heller hänt på länge, typ sedan jag var typ 18. Men kändes högst rimligt. På en vecka gick jag från att inte känna mig gravid till att känna mig väldigt gravid.

    Idag mår jag bra igen men känner mig orolig att något är fel. Det är tufft eftersom jag inte riktigt känt barnet än så jag märker inte om det skulle vara någon skillnad. Det är mentalt tufft. Att leva i vår lilla bubbla, ganska så isolerade är också tufft. Att inte träffa andra, inte se andra omgivningar och mer eller mindre bara vara hemma i flera månader är svårt. Det tycker vi båda. Det tär mentalt samtidigt som vi inte försöker att inte fokusera på det utan för det är som det är. Vi får gilla läget även och även om vi får göra mycket mer än vi gör så känns det inte värt det. Det finns än större bild än bara vårt lilla och för närvarande begränsade liv. Inte minst fick vi lite perspektiv igår när vi såg på Children in Need. Jag gråter ju varje år när jag ser på programmet men i år var det ännu jobbigare än vanligt. Fy, vilket år vissa familjer haft. Hoppas alla får det bättre snart även om livet aldrig kommer bli som innan för vissa.

    0
  • Vardagen

    Helgen som gick

    Kralingse Plas i fin novemberdag

    Vilken härlig och energigivande helg jag haft! Hur har ni haft det? Igår vaknade jag 11 (sa ju att jag förmodligen skulle behöva sova ut). Det blev brunch innan vi gick till marknaden för att köpa frukt och grönsaker. Laddade upp med massor av clementiner och plommon och Icey köpte grönsaker till veckans middagar. Dom har blivit mycket striktare vid marknaden och det finns ”vakter” som ser till att alla följer pilarna så det inte blir någon mötande trafik. Det är fler människor på marknaden på lördagar än på onsdagar men det känns ändå okej. Många har mask trots att det inte är krav och vi brukar dela upp oss så det går snabbare och för att inte hamna i eller skapa onödig trängsel.

    Igår eftermiddag åkte vi till våra gamla hoods och Kralingse Bos – den underbara parken och skogen i Rotterdam. Utan tvekan det vi saknat mest sedan vi flyttade. Det var underbart att få gå omkring i solen i en vacker omgivning. Vattnet, färgerna, ljuset… allt var perfekt. När vi kom hem så skrev vi en liten to do lista för söndagen. Vi har lite grejer vi behöver ta tag i. På kvällen blev det torsk i dijonsås och kanelkladdkaka till efterrätt (för kakaon var slut argh!). Som vanligt blev det sedan Så mycket bättre – sämsta avsnittet hittills? Sent på kvällen hade jag ett Zoom samtal med gamla kursare från en kurs i Japan för några år sedan. Att hitta en tid som funkar för människor runt hela världen var inte helt lätt men det gick! Det blev ett kort och lite märkligt samtal, sådär som det blir när man aldrig ses och alla lever väldigt olika liv med olika intressen.

    Så kom då idag och listan. Hur gick det kanske ni undrar? Haha. Jo men det är väl tanken som räknas? Min kropp (mina höfter) har mått sådär från gårdagens promenerande. Så vi kanske inte blev klara med allt på listan men vi gjorde ett tappert försök. En lampa kom upp, jag skickade Trisslåter till min pappa, vi skrev ner lite kommentarer inför ett samtal imorgon och jag packade upp lite smycken som ännu inte hittat ett permanent hem. Sist men inte minst så packade jag ner sommarkläderna och packade upp vinterkläderna. Det blev väldigt uppfart att jag bott i nordiska klimat det senaste åren. Mycket är alldeles för varmt för det centraleuropeiska klimatet men vi får se hur det går. Fördelen med pandemin är ju att jag borde klara en hel graviditet i samma kläder. Nu på kvällen var det äntligen dags för stuvade makaroner och köttbullar. Jag har inte ätit stuvade makaroner sedan jag gick på gymnasiet men shit vad gott det är ändå. Nu blir det snart Beck och sedan måste jag försöka somna innan midnatt. Någon gång måste det väl gå?

    0