• Familj

    Fredagsglädjen

    Idag känns det faktiskt som fredag. Det är verkligen inte alltid jag får helgkänsla nuförtiden men idag så. Kanske är det för att Icey har jobbat klart och ligger och vilar med Baby Ice. En liten bebis som varit gnällig och hängig i dagar nu. Gör allt jag kan man ibland räcker det inte så det är skönt för både honom och mig att han nu får lite sömn.

    Ikväll ska vi skåla i rosé och fira att min bror fått jobb. Han jobbar inom hotellbranschen och huvudkontoret blev under pandemi tvunget att flytta utomlands. Han valde då att inte flytta med utan tog chansen (eller risken) att stanna i Sverige och hitta något. Det har ju på många sätt varit lite lyxigt för han och hans fästmö att både vara hemma när dom har en liten nyfödd. Dom får en lång sommar och sedan väntar en ny utmaning för honom och så småningom en flytt till västkusten. Jag är så stolt över honom som vågade säga nej och som vågade chansa så. Vi slöt alla upp bakom beslutet och sa att vi får hjälpas åt att lösa det om han inte skulle hitta något. Så pepp på hans nya jobb och glad för hans skull att han fortsätter inom hotellbranschen som han älskar. Extra glad att det är för en koncern som har en hel del schyssta hotell i sin portfolio.

    Imorgon åker vi in till Amsterdam så jag kan byta mitt armband på Cartier. Dom har förvisso inte den tjänsten just nu på grund av det där viruset men jag ska få ett nytt band och instruktioner på hur jag knyter. Kanske ska vi också äntligen gravera våra vigselringar. Det tar bara 5-7 dagar nu vilket innebär att vi hinner få dom tills innan vi åker. För idag kom äntligen Baby Ice pass så vi kommer kunna åka till Sverige som tänkt. Så jag ska även packa lite i helgen så det inte blir så förbannat stressigt.

    Nu ska jag däremot göra en potatissallad. Har haft sådan craving efter en krämig god potatissallad. Ska se vad jag kan tänkas hitta för bra recept.

  • Barn

    Första värmen

    Sommaren bara dök upp. Efterlängtad av de vuxna men en chock för Baby Ice. Han tycker inte alls om det. Idag blev det för mycket så han och jag har mest hängt i husets kallaste rum. Han har mest skrikigt vilket är väldigt olikt honom. Helt otröstbar har han varit så när jag väl fick honom att sova så har jag stannat med honom. Har gett honom lite extra ersättning också vilket kanske hjälpte lite. Det blev hursomhelst den mest oproduktiva dagen på länge men ibland blir det så och det är okej. Fick förvisso läst fler sidor än jag läst sedan februari så det är alltid något.

    Han ville inte sova i sin säng inatt vilket heller aldrig händer vid första nattningen. Så han får sova mellan oss i sitt babynest som han älskar. Tror kanske det blir lite kyligare imorgon. Hoppas på det, för hans skull.

  • Shopping

    Strumpgodis – del 1

    När blev strumpor en sådan stor grej? När jag var ung, typ 18-20, så var det bara killarna från lite mer välbärgade familjer som hade fina och lite annorlunda strumpor. Sedan för ett par år sedan hände något. Var det Happy Socks som gjorde entré och bjöd på en strumprevolution? Jag älskar att köpa roliga strumpor till männen i mina liv. Vad de tycker om det ska jag låta vara osagt men det kanske inte är det paketet som överraskar mest. Nu när jag har Baby Ice finns det inte gräns för min jakt på roliga strumpor till bebisar. En helt ny värld! Nyligen hittade jag två till favoritsidor för mina kommande strumppaket.

    Först ut är Svensk Husmans Socks. Där köpte jag julstrumporna och nu är jag himla sugen på att köpa dessa till Icey lagom till sommaren.

    Foto: svenskhusman.se

    Dom har massor med fina motiv, alla med tydlig Sverige koppling. Nu har de även utökat med ansiktsmasker och knästrumpor. De har även strumpor för barn men tyvärr inga för bebisar.

    Strumpor för bebisar finns dock hos Lillster som även har strumpor för vuxna och barn. Skulle kanske köpa varje socka här inne men på grund av att jag gick lite (för) crazy i en annan strumpbutik så har Baby Ice förbrukat hela sin strumpbudget tills han är sisådär 10. Ett par kunde jag dock inte avstå från så det fick bli dessa.

    Foto: lillster.com
  • Girlytalk

    Varför har ni inte sagt något?

    Foto: Unsplash

    Bloggar gör jag som bäst från dator. När jag tar mig tid för att sätta mig och skriva. Det är något som jag verkligen tycker om. Under pandemin har det blivit mindre och mindre av den varan. Det beror inte på tidsbrist för tid har jag haft i överflöd men precis som många andra så har vardagen ändrats och såklart även livet överlag. Dagarna har sett likadana ut och inspirationskällor har sakta bara försvunnit. Det har minst sagt varit tufft att motivera sig själv till att skriva, trots att jag vill.

    Nu försöker jag igen. För visst känns det som livet och vardagen åter igen håller på att förändras? Denna gången till något lite bättre. Jag håller på med ett mini projekt, något jag startade förra sommaren men som med värmebölja, graviditet och nedstängningar inte blev så mycket av. Det är ett kreativt projekt med skrivande. För att starta upp det så behöver jag sätta mig vid en dator. Det är också därför inläggen nu dyker upp här igen. Ska inte påstå att det är lätt, för vad bloggar man om när det känns som livet står still? Ett inlägg har legat och jäst i över ett år har jag dock. Så Anna, är du kvar? För ditt önskeinlägg om självkänsla är inte bortglömt! Ska vi säga att det kommer senast nästa vecka? Det gör det. Har någon annan något dom vill höra mer om? Skriv en rad bland kommentarerna. Jag lovar att man inte ska få vänta över ett år på det. Anna lämnade sådan himla vettig kommentar som verkligen fick mig att tänka i massor men mer om det senast nästa vecka.

    Det jag vill ha sagt var att varför har ingen sagt att det funnits ett stort bildspel längst upp på våra bloggsidor? Är det ingen som läser från en dator? Hur som haver, nu är det fixat. Säg till nästa gång något sådant där dyker upp. Eller förresten, det ska ni inte behöva för nu ska det bloggas.

  • Vardagen

    Sommarens första måndag

    Precis innan juni slog den till, den efterlängtade sommaren. För oss innebär det att vi snart packar ihop och beger oss till Sverige i några månader. Icey tar ut delar av sin semester och alla sina fem veckor av pappaledighet.

    Så bakom kulisserna här så är det lite febrilt. Det är en del som ska göras innan vi åker. Baby Ices isländska pass ska i alla fall vara på väg. Vi tänkte först ansöka om ett svenskt fast vi kom inte så långt. För cirka sex veckor ansökte vi om samordningsnummer men vi har inte fått det än. Förstår inte riktigt att det tar så lång tid eller varför man inte kan ansöka om pass i samband med att man ansöker om samordningsnummer. När man fått ett nummer måste man ansöka om pass och förr så gjorde man det samtidigt så förstår inte den nya logiken. Ambassaden i Nederländerna har dessutom begränsade öppentider under pandemin så allt tar verkligen lång tid. Att fixa isländskt har gått på mindre än två veckor från det att vi bokade tid till att vi får det. Ja, om inte posten krånglar till det nu.

    Idag ska vi till sjukhuset idag och kolla hans höfter vilket är rutin här. Sedan har vi fått flytta fram hans tre månaderskontroll och några vaccinationer för att hinna med det innan vi åker. Apropå vaccinationer så får jag min andra spruta mot Covid-19 nästa vecka. Annars så har vi mest sysslat med dopförberedelser och ja, jag har ju som bekant knarkat Tradera helt osunt. Har inte köpt något på flera dagar nu så kanske kanske är jag fri. Undviker att gå in på appen men nu när jag skriver om det så blev jag plötsligt väldigt nyfiken på vad jag kan ha missat. Ska denna missbrukaren vara helt ärlig så var jag faktiskt och hämtade en massa second hand kläder till Baby Ice i lördags. Det är väl okej att ersätta en app med en annan? Nu blir det måndagsdans och lite gardrobsrensingar för stora och små.

  • Barn

    Att bli mamma

    Idag är det min första (svenska) morsdag och det känns jättemärkligt. Att jag är mamma liksom. Känner mig inte alls som en mamma.

    Att bli mamma har inte alls varit något självklart. Inte på det sättet att det varit svårt eller varit en kamp utan mer att viljan har egentligen aldrig funnits där. Min klocka klickar inte alls och jag tror någonstans att jag hade klarat mig fint utan barn till äldre dagar. Att skaffa barn på äldre dagar, alltså sisådär kring 70, är kanske inte att rekommendera så det blev barn tidigare.

    Det kändes trots avsaknad av barnlängtan ganska naturligt, inte alls så där överväldigande. Jag är inte en mamma som ligger och tittar på mitt barn i flera timmar. Däremot är jag en mamma som känner ett enormt ansvar för min son. Just nu, kanske mer ansvar än kärlek. En av anledningarna till att det inte känns så överväldigande tror jag beror på att jag ju ändå varit gravid i så sådär nio månader. Känslan och tankarna om att vara mamma har liksom gradvis smugit sig på. Det var ju inte en shock att det kom ett barn i mars om vi säger så haha.

    Jag tror att det bästa med att vara mamma ligger framför mig. Att få se Baby Ice växa upp, att få visa honom världen och samtidigt få se världen genom hans ögon, att följa honom längs livets krokiga vägar utan att stå i vägen och utan att ge honom en fullständiga karta. Jag talar ofta om för honom att jag alltid finns här. Att jag har honom och att han inte behöver vara rädd. Han påminns om att vara modig, nyfiken och stå upp för vad han tycker är rätt. Att ha värderingar och principer men att alltid vara empatisk. Vet inte hur mycket han förstår. Han verkar gladare när vi går igenom hur olika djur låter. Tänker att tills nästa mors dag så kanske det har sjunkit in.

    Att uppfostra barn känns som ett enormt stort, ansvarsfullt och ärofyllt uppdrag. Och jag ska verkligen gör allt jag kan för att Baby Ice ska bli en vettig gentleman med fina värderingar och moderna principer. Längtar efter att få lära känna honom ännu mer.