Gravidtankar,  Livet

En ständig oro

Igår var jag på barnmorskemottagningen för att kolla om det fanns något som tyder på havandeskapsförgiftning. Jag hade förväntat mig blodtryck, urinprov och att man kollar hjärtat. Man kollade blodtryck. Tyckte hon sa 130/97 som ju är jättehögt eller för högt i alla fall. Hon sa att det var inom gränsen och att man i Sverige inte tar urinprov om blodtrycket är normalt. Jag frågade att om hon skulle undersöka bebisen men hon frågade om jag hade några besvär och utan det så finns det ingen anledning att kolla. Okej. Innan jag gick så frågade jag om Tigerbalsam i nacken går bra att använda, hon sa att jag skulle googla. Jag fick därifrån, ringde Icey som anmärkt på att 97 i undertryck är ganska högt. Jag berättade att hon bett mig googla. Skulle inte råda någon gravid att googla något, någonsin. Det var en sådan olustig känsla som hängde kvar.

Jag har alltid sagt att om jag blir gravid så vill jag gå privat. Min tilltro till nordisk primärvård är icke exciterande. Ännu värre är det på små orter. Kan tänka mig söka hjälp för halsfluss typ men där går gränsen. Igår kväll så hade väl oron växt till sig och jag tyckte inte jag kände bebisen. Sådan onödig grej, barnmorskan hade kunnat kolla hjärtslagen på bebisen så hade oron inte vuxit till sig. Imorse när jag vaknade så var det första jag gjorde att coola blodtryck. Jag måste ha hört fel, hon måste ha sagt 87 eller något annat under 90. Eftersom jag inte litar på henne så sitter jag nu här och känner mig orolig. Vet inte riktigt vem jag kan vända mig till samtidigt som jag känner att jag vill kunna lugna ner mig själv. Hon måste ju kunna sitt jobb. Eller?

Vi har berättat för nästan alla vi känner nu och med det tycker jag pressen växer och därmed även oron för att något ska gå fel. Det är läskigt ju fler som vet tycker jag. Likadant när jag tittar mig runt där jag sitter nu och ser bara ett litet berg av bebiskläder. Tänk om något går fel nu… Min brors bästa kompis och hans sambo fick ett missfall i den veckan vi är i nu. Det händer ju. Försöker verkligen att tänka positivt. Se på kläderna och tänka mig att det kommer en frisk bebis.

Tycker generellt att det är mycket oron i mig just nu. Inte bara för graviditeten men jag tror det byggs upp och kanaliserar mot det som är konkret. Oroar mig även en del för Covid vaccinet. Inte för att jag tror det är farligt men har jag uppfattat det rätt att man kan bära viruset och smitta andra även om man är vaccinerad? Det skyddar ”bara” mot att man blir sjuk. Får lite panik av det, för allas skull. Själv kommer jag ju inte ta något vaccin eftersom dom inte rekommenderar det till gravida eller ammande. Skulle jag ta något och fick välja skulle jag nog välja AstraZeneca även om det är längst bort och stoppade testning på grund av eventuella bieffekter. En sak jag inte är så orolig för är det där så kallade mer smittsamma Covid viruset. Det finns ju egentligen inga vetenskapliga bevis på exakt hur mycket mer det smittar. Däremot så kan det oroa mig lite att man inte i alla länder har någon kapacitet att följa upp och hålla koll på alla varianter.

Jag vill bara sluta känna mig orolig. Tycker inte det är mycket begärt. Några säkra kort i denna alldeles för ovissa verklighet hade jag inte tackat nej till. En sak i taget, och idag är det i alla fall sol. Japp, det var soluppgång idag. Lite solsken i märket. Bokstavligen.

2 kommentarer

  • Alex

    Jag har inte hört något om vaccinet till gravida/ammande än men jag kommer mest troligt inte kunna amma så det är väl en icke-fråga för mig. Är ju också i riskgrupp så…

    Hoppas du har känt bebisen nu och att du kan slappna av. Så dåligt bemötande av den barn ordnar.

    • natalia

      Inga av de tre vaccinen är godkända för gravida eller ammande. Det har helt enkelt inte gjorts några tester på dom grupperna ☺️ Bebisen har sparkat nu och det känns bättre!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.