Girlytalk,  Vänner

Tjejkompisar

Missförstå mig inte, tjejkompisar är underbara men det är också väldigt knepiga relationer. Man får tro vad man vill men om man inte har tillräckligt mycket självinsikt för att erkänna att det alltid finns någon slags rivalitet mellan kvinnor så lever man i någon slags dimman som bara ställer till det. Även om kvinnor på jobbet, i det professionella livet, har blivit lite bättre på att hjälpa varandra så finns det inga som dömer lika fort som en kvinna kan döma en annan kvinna.

Mår två kvinnor dåligt så vill man ofta identifiera vem som mår sämst, jämföra bördor, och har den ena väldigt mycket flyt så är man gärna innerst inne lite missunnsam.  Väldigt ofta är mycket känslor involverade i diskussioner. Det är sällan sakliga samtal. Det är sällan bara åtrå, det är sällan bara en jobbig situation, det är sällan man bara mår utan det ska sättas känslor på allt. Och där är jag inte alltid som många andra tjejer. Jag må vara en känslomänniska men kanske just därför är jag ibland så trött på att behöva sätta ord på känslor eller identifiera vilka känslor som beskriver olika situationer. Men känner jag mig missunnsam? Ja, ibland med vissa. Gillar jag att jämföra bördor? Nej, för jag har mått så jävla dåligt och så vill jag inte att någon vän eller ovän ska må. Är jag lite bättre än många andra tjejer? Nej. Men jag är ibland inte så mycket typisk tjej.

Det skär sig ofta mellan mig och andra tjejer för att jag säger som det är. För att jag utgår från att de kan skilja mellan att bara för att man inte kommer överens om allt så betyder det inte att man inte bryr sig. Tvärtom kanske. För att inte nämna det här med otrohet. Jag är bra på att förföra män. Det är inget jag får en kick av men det är något jag observerar att inte många kvinnor kan. Har männen en partner så är det deras ansvar. Jag tar inte ansvar för deras liv eller val. Inte heller söker jag upp män som är upptagna för att få en extra kick. Jag vet att de allra flesta människor har varit och kan vara otrogna. Kvinnor vill nästan uteslutande hellre beskylla den andra kvinnan än hennes man som är otrogen. Det är helt absurt. Det här med att vara kär, förälskad, förtjust i en gift man är också en intressant sak. Jag har varit någons älskarinna. Jag var väldigt ung och tokkär. Han var äldre, min chef och förlovad. Det varade några månader men sedan lämnade jag honom. Vilket ju var otroligt starkt med tanke på hur ung och kär jag var. Jag kan bli kär i någon som är upptagen och jag kan ha sex med någon som är upptagen utan några moraliska dilemman men det är inte alltid värt konsekvenserna av den handlingen. Det är konsekvenserna som är det viktigt.

Det finns en annan anledning till att det ibland skär sig mellan mig och jämnåriga tjejer. Jag har ingen livskriser eller känner en livsstress på det sättet många andra har. Jag har haft livskriser, haha jag har verkligen haft. I yngre dagar var det lite av min nisch. När jag var 23 hade jag min 50-års kris och sedan dess har det inte varit så mycket identitetskriser eller livskriser. Jag är där jag är och jag är den jag är. Jag gör misstag och jag gör absolut mindre genomtänkta saker men så himla mycket ångest har jag inte över det. Jag är moraliskt snällare mot mig själv än vad många av mina tjejkompisar är.

Jag har försumpat många av mina tjejkompisar känner jag men vi klickar inte alls och det kräver ganska mycket uppriktighet för att lappa ihop det. Det kräver ganska mycket genuin omtanke och mycket osjälviskhet för att släppa rivaliteten och för att inom tjejvänskapen känna sig trygg med att det inte är en tävling, speciellt inte i en vänskap. Det är en relation där man är ett lag. Det är knepigt, trixigt och svårt men får man ihop det så är det värt det. För tjejkvällar med tjejsnack och tjejfnitter är ganska oslagbart härligt.

Och ja, det här med att vara eller inte vara tjejig är lite som att vara svensk. Det är ingen som vill vara det. Det är en komplimang om någon säger att man inte är så svensk. Likadant är det med att vara tjejig. Hur ofta hör man killar säga att de inte är så killiga och mena något positivt med det? Just det. 

0

3 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.