Förhållanden,  Killar

Fight Club

lovehate

De senaste dagarna har varit turbulenta känslomässigt. Det började väl häromdagen då jag frågade honom en fråga och han anklagade mig för att alltid ha värsta utfrågningen. Definitionen av utfrågning måste ju ändå vara mer än en fråga? Därefter bröt värsta chatbråket ut. Jag gick från att vara väldigt ledsen till att vara ledsen och förbannad. Shit vad arg jag blev. Att han kommer med en massa anklagelser och påhopp när han raserat hela min värld blev för mycket för mig. Så de senaste dagarna har jag varit så ledsen att jag varit arg. Vet ni den känslan?

Jag må vara den sårade, den dumpade, den förolämpade men jag är inte ett offer. Jag är ledsen (okej, något mer än ledsen) men när han ska se ner på mig och förolämpa mig när det bara är han och jag då spricker det. Inför världen får han väl trycka ner mig om han mår bättre av det men jag förstår inte poäng med att göra det när det bara är vi två. Vi som känner varandra bättre än några andra. Jag blir helt vansinnig. Jag blir galen att han vågade såra mig som han gjorde. Att han trots sin ålder och erfarenhet av att dumpa flickvänner inte kunde vara vuxen nog att sköta det på ett snyggt sätt. Jag hatar honom inte, det är klart jag inte gör, men jag är så väldigt besviken och ledsen att det är svårt att säga att jag älskar honom. Inte för att jag måste älska honom men jag tror bara inte att jag mår bättre av att hata någon. Jag har det jobbigt för jag bearbetar mina känslor istället för att gå ut och hitta någon att ha sex med. Jag gråter för jag vågar känna efter istället för att kasta mig in i någon annans liv och låtsas om som om jag mår perfekt. Hans feghet provocerar mig oerhört. Oerhört!! Han säger att han inte har någon plikt att rapportera allt han gör till mig. Det har jag aldrig, inte då och inte nu, ansett att han har. Däremot tycker jag att det vore omtänksamt och respektfullt att berätta saker för mig som han vet kommer sårar innan jag får vet det från andra.

Nu är jag tillbaks där i det underbara landet av känslomässig utmattning. Jag undrar om jag någonsin kommer få sova en hel natt. Om jag någonsin kommer få gå en dag utan att gråta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.