Känslor

Ett hem

Många lägger en enorm vikt i ord “hem”. Det är säkert naturligt om man bott på samma ställe hela sitt liv. Det har inte jag. Jag har ingen aningen om hur det skulle vara. Istället har jag flyttat, flyttat, flyttat och flyttat lite till. Väldigt många tycker synd om mig och tycker inte jag verkar ha något hem. Det ligger väl något i det. I min vänskapskrets är vi alla likadana, hemlösa på ett ofantligt privilegierat viss. Ofta är det inget vi valt utan något våra föräldrar valt men få, om ens någon av oss, skulle vilja ha det på något annat sätt.

Jag är inte hemlös, jag har bara fler hem än de flesta andra. Hem är inget unikt till ett ställe. Inte heller betyder hem så mycket. Det är bara en plats, inget jag är bunden till. Det kan lika gärna vara ett land eller en stad som ett hotell. Jag skaffar hem fort. Självklart finns det ställen som betyder extra. Länder där jag haft ett hem under en längre period. Mitt förhållande till dessa ställen förändras men känslan över att komma dit är alltid den samma – ett ro som läger sig. Innan ankomst är det alltid samma oro som uppenbarar sig. En oro om att vi är främlingar. Att vi glidit isär. Att jag inte längre känner mig hemma. Så som jag tror många som växt upp i småstäder och sedan flyttat känner. Jag inbillar mig dock att i deras känslor ligger lite stolthet. Något sådant finns det inte i min oro. Den handlar om att jag vill känna som alla tror att jag känner mig. Hemlös.

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.