• Jobb,  livet

    Livet 2.0

    Jag började fundera lite, tänk om någon sagt till mig för ett år sedan att det kommande året skulle bli annorlunda allt annat jag upplevt. Då hade jag trott att det betydde att jag skulle ha en ny liten människa i mitt liv att glädjas åt. Jag var på väg in i mitt första egna försök att bli mamma och en stor del av min tankeverksamhet gick åt att fundera på och oroade mig för hur mitt liv skulle utveckla sig som ensamstående mamma, med en mycket begränsad inkomst, vaknätter, kolikbarn och så småningom dejtande.

    Jag sitter här nu ett år senare och tycker uttrycket “Life works in mysterious ways” har väl aldrig passat bättre? Där i november 2019 var mörkret mörkt och i samband med en julkonsert med Danny Saucedo bestämde jag och J oss för att nyttja våra bonuspoäng för att komma iväg till solen. Resan till Thailand i 10 dagar med massor av sol och värme skedde första veckan i februari och corona hade börjat härja i Kina. Svenska myndigheter trodde att det skulle stanna där, men samtidigt som vi åkte hem från solen åkte många svenskar på sportlov i de europeiska alperna och fick med sig skiten hem.

    Helt galet att livet och vardagen förändrats så mycket på så kort tid!? Att det rum jag nästan inte använde förut nu är mitt mest använda rum i radhuset. Det skrivbord som stått oanvänt sen det flyttade hit nu slits i stort sett dagligen och att jag sitter i FLER online möten nu än någonsin förr. Är det detta som är Livet 2.0?

  • IVF,  M

    Jag är kär!

    Hej vänner, det är en fantastiskt härlig, skrämmande och utmanande känsla som bubblar i min kropp. M får mig att må ännu bättre i ett liv som redan var bra! Jag är i ett läge där allt är magiskt; sättet han tittar på mig, uppskattar mig, tar i mig och pratar med mig… ja allt. Jag är i ett läge där jag inte vill något annat än vara med honom varje vaken och icke-vaken stund, samtidigt som jag är lugn med att vi inte är det.

    Det finns ingen nervositet, oro eller otrygghet – bara en varm känsla av att här vill jag vara och här kommer jag att vara, så jag behöver inte ha bråttom eller känna mig stressad. Så fantastiskt och annorlunda för mig som brukar vara helt kollrig i början av relationer. Det brukar vara rosa moln varvat med mörka moln och oväder där lyckokänslorna blandas med grubblerier och oro. Inte här, och det finaste av allt är att M är på samma ställe och sätter ord på det.

    Så, igår ställde jag den hittills outtalade frågan, den som vi båda tänkt på men ingen tagit upp. Kan han tänka sig fler barn? Svaret var ärligt men vagt, Ja om han träffar rätt tjej och det känns bra – men det är ett stort steg och stort ansvar. Han funderade högt på om han är färdig med bajsblöjor och att var låst i livet. Samtidigt som han förstod lyckan, ansvaret varvat med kärleken till och lyckan att ha ett barn. Självklart frågade han hur jag ställde mig i frågan, om jag någonsin försökt. När jag svarade att jag till och med försökt själv så kom det inga följdfrågor mer än om det inte tagit sig. Och nej det har det ju inte, trots massor med hjälp på traven.

    Jag har funderat fram och tillbaks på barnfrågan innan jag ens ställde frågan. Jag är beredd att ge det lite tid och har landat i att jag ringer IVF kliniken och planerar om mitt nästa försök. Jag är inte stressad, min kropp är inte mer mottaglig för hormonsprutor och vagitorer i augusti än i oktober (okej säkert lite, men vad kommer det göra med min hjärna och hjärta?). Då har vi fått chansen att klämma och känna lite på varandra, se vad vi vill och om vi är beredda att satsa – då släpper jag kliniken.

    Jag vill inte utsätta min kropp för kliniska behandlingar om jag kan prova att bli gravid utan injektioner, äggplockningssmärtor och vagitorer! Drömmen att bara ha sex och se om det händer, om det vill sig. Självklart är sannolikheten liten men livet är en resa och jag har insett att mina 40 år hittills har varit fantastiska även utan barn – jag kommer att ha ett bra liv de kommande 40 åren även utan barn!

  • IVF,  resan mot mamma

    Bebisfabrik step III

    Nu har jag äntligen varit i kontakt med kliniken igen för att lägga en plan kring nästa steg i tillverkningen av en bebis. Jag pratade med läkaren, Eva idag och vi siktar på att få till ett nytt test i augusti. Som det ser ut just nu blir själva IVF behandlingen inte förrän i slutet av augusti/september eftersom vi måste invänta första mensdagen efter semestern. Detta innebär att jag tar mina första sprutor 14 augusti för äggplock 10-14 dagar efter det.

    Tydligen är omgång två billigare, dels sparade jag 1600kr på att ta behandlingsplaneringen på telefon. Dels så kostar omgång två 39 000kr inte 47 000kr som det första. Så nu jag ta mig till kliniken för att ta ett nytt blodprov då det jag tog förra året kommer bli för gammalt innan jag är igång.

    Så, tidsplanen är nu att jag senast den 3 augusti ska de de ha det signerade avtalet som innebär att jag köper tjänsten. Då beställer kliniken hem donatorsperman och förbereder för att jag ska få utrymme på kliniken.

    Så, träffar jag en man nu i sommar som på något lite galet sätt är med på att göra resan med mig och vill vara pappan så kan jag ju spara pengarna på kontot och satsa på att ha ett vilt, galet och intensivt sexliv istället. Tills dess håller jag mig till min plan B.

  • Date,  livet,  resan mot mamma

    Statuskoll

    En vecka in på permissionen och man kan ju undra lite hur det går och hur jag mår. Första veckan var okej, jag tror att det till stor del beror på att solen sken från en blå himmel under stor del av veckan. Jag har så mycket lättare att vara glad, jag fylls av energi och lust att vara ute. Så vecka 1, vad hände, hur går det med mitt hälsofokus?

    • Jag sprang totalt nästan 3 mil med sällskap på alla tre rundor
    • Jag lyckades äta lagad mat, något som jag har rätt svårt med när jag är hemma och äter i stort sett alla mål själv går jag lätt på enkel mat som smörgås och en kopp te…
    • Jag gjorde två graviditetstest och insåg att jag faktiskt är gravid, något som skapat en kavalkad av känslor allt ifrån glädje, eufori och lycka till oro och skräck.
    • Snittade totalt en distans på 9,4 km och 14 000 steg per dag
    • Två hemma yoga pass
    • Jag har börjat fixa på min uteplats/veranda. Ny matjord i odlingspallarna, några nya perenner (akleja, stockrosor och rosenkrage), rengjort vindskydd och börjat plocka fram utemöbler. Tänk att säsongen äntligen är här!
    • Stort socialt fokus, både IRL och via sociala media. Facetime med Natalia i Rotterdam, middag med Karro och Josse (recept kommer!), promenader, lunch och träningspass.
    • Städning, jo det kan ju låta supertråkigt men jag håller faktiskt på att ordentligt städa radhuset. Ni vet dammsuga bakom den där soffan som är snortung eller skruva fast den där toalettsitsen som håller på och flyttar sig?
    • Barnvaktat, vid två tillfällen har jag varit barnvakt åt två små troll. Vi bakade, lekte kurragömma, cyklade, pysslade och fikade. Så mysigt att få låna och leka lite, bara vara här och nu!
    • Läst böcker i min vindskyddade hörna, en mycket viktigt del av livet och lugnet.
    • Landat i att Tinder dejten var nöjd efter tre dejter, eller åtminstone inte har tid eller lust just nu att hålla kontakten. Jag säger tack för knuffen från Mr T och för att ha fått mig att våga börja dejta, ha sex med andra och att tro på mig själv på dejtingmarknaden!

    Målet den här veckan är att fortsätta trappa ner, hålla i träningen och mixa in två-tre yoga pass och åtminstone ett pass på gymmet! En födelsedagslunch med kollegorna och en middag med Gourmet-Jörgen. Hoppas ni har fyllt på med ljuspunkter i er vecka också?

  • IVF,  resan mot mamma

    Dag 18 – testdag

    Jag påbörjade det här inlägget tidigare i veckan, men vågade aldrig posta det. Idag är det dag 18, enligt kliniken ska jag idag göra deras graviditetstest men jag gjorde ett redan tidigare i veckan. Jag hade läst på flertalet bloggar om vinsten och förlusten med att göra ett test innan den utsatta dagen och för att vara helt ärlig har jag tydligen väntat JÄTTELÄNGE. Det finns de som gör test dag 8 (10 dagar efter Ovitrelle sprutan, som tydligen innehåller ett ämne som stör graviditetstesterna) dag8 var förra tisdagen. Så jag tänkte att dag 15 borde jag bara få ett positivt utfall OM det gått vägen. Med allt som hänt de senaste dagarna med jobbet så känner jag att jag inte orkade med att helt plötsligt få mensen, ont i magen och dessutom besvikelsen med att det inte gått vägen. Jag kände att det var bättre att kunna förbereda mig själv mentalt för att den kommer om resultatet är negativt.

    Jag köpte ett test på Kronans Apotek, för jag orkar inte med att Apoktek Hjärtat (och därmed Ica) vet om att jag försöker bli gravid. Riktad reklam är inte riktad vad jag är ute efter just nu…

    Så jag gick upp, för som vanligt vaknar jag sjukt tidigt typ strax innan 6. Jag låg och drog mig innan jag insåg att nej, jag kan inte skjuta på testet. Så nu är det gjort… och nu försöker jag mest smälta det. Jag är gravid.

    Idag gjorde jag då klinikens test, det också ett svagt test streck som bekräftar att jag är gravid. jag hade velat ha ett tydligt, släng dig i väggen starkt test streck, men efter ett samtal med kliniken där de klargjorde att ett streck är ett positivt resultat. De bokade in mig på ett tidigt ultraljud efter påsk och sen började jag gråta.

    Jag är gravid!

  • IVF,  resan mot mamma

    Dag 8

    Enligt min NaturalCycles är det snart dags för mensen att komma. Med den provocerade ägglossningen söndagen för 11 dagar sen och äggplock därefter stämmer det med mina ”vanliga” cykler. Nu är ju den här cykeln allt annat än vanlig. Jag vaknade i natt med ”mensvärk” och jag har glömt bort skräcken det är att hela tiden gå runt och känna efter OM den börjat.

    Medicinen (vagitorerna) stoppar jag i mig tre gånger om dagen och den gör att jag känner mig gravid. Illamåendet växer lite för varje dag, brösten ömmar och jag flåsar av minsta lilla ansträngning. De gör ju också att jag inte känner igen min kropp överhuvudtaget, är den gravid eller dopad eller både och?

    Så nu börjar jag titta varje gång jag går på toaletten, efter spår att det inte lyckats. Att även embryot som placerades inne i mig var av så usel kvalitet att det inte klarade växa till sig. Det är nu jag vänder mig till Natalias fina present kort med tänkvärda ord.