• Diverse

    Förskolebrevet

    I den bokklubb som jag startade upp för 10 år sedan när jag flyttade till stan har vi den senaste månaden läst Medan han lever av Elaine Eksvärd. Det är en bok som berör något så fruktnsvärt, den gjorde mig äcklad, ledsen, genuint upprörd och så rörd. Jag ville åka tillbaks i tiden och rycka bort lilla Elaine från hennes pappas soffa. Jag ville ge hennes pappa en stor fet käftsmäll och sen ringa polisen, socialen och alla andra myndigheter som borde hjälpa oss skydda oskyldiga barn som hamnar i situationer där de inte behandlas med respekt. Statistik visar att 1 av 3 barn utsätts för någon sorts av sexuellt ofredande… det är helt hysteriskt många!!

    Elaine har nu ur egen ficka bekostat ett projekt som heter Förskolebrevet, som drivs i regi av Treskablinoll och det är dyrt att driva projekt – så hon frågar nu efter bidrag. Så, om ni tycker det är ett hedervärt projekt – så följ mitt exempel och swisha ett litet bidrag. För utsatta barn.

    Swisha ett litet bidrag du med?
  • Funderingar,  Grubblerier

    Tjej- och killkompisar

    Jag har funderat en del, och kommer nog aldrig bli klok på varför det är så jädrarns lätt för (många) tjejer att säga “det är så mycket lättare att umgås med killar, de är så raka i sin kommunikation”. För att tjejer är svårare, mer omständiga, känsligare och ibland rent utav omöjliga att ge feedback till, prata med osv. Jag läste Elaines inlägg här  och funderade lite till. Jag jobbar mycket hellre i en mansdominerad värld, än en kvinnodominerad sådan. Jag har provat båda och skitsnacket som rådde på den kvinnodominerande arbetsplatsen nästan dränkte min lust att göra ett bra jobb.

    Jag har i alla år haft lättare att umgås med killar. Under min uppväxt var mina lekkamrater till stor del pojkar (förutom min syster som knappt ville leka med mig). Under åren i skolan samarbetade jag hellre med killar än tjejer. Jag tränade hellre ihop med killarna än tjejgruppen. De utmanade mig mer, gav direkt feedback och det var okonstlat. Kanske var det också känslan av att få vara med, vara uppskattad och unik som gjorde att det var roligare. Jag vet inte.

    Jag har än idag många killkompisar även om jag kompletterat med fler tjejer än någonsin. Och det här är mina reflektioner kring killar respektive tjejer. Tjejer som anser sig vara “raka” och “manliga” i sitt sätt att kommunicera har en förmåga att lägga på ett filter när de kommunicerar med tjejer. Vi är dessutom duktiga på att peka på andra tjejer som icke-manliga i sin kommunikation. Och vi framhåller gärna hur duktiga vi är på rak kommunikation, och när det brister, då är det absolut inte vårt fel – utan den andra partern.

    Jag är ingen kommunikationsexpert, men som jag ser det är man alltid två i en dialog. Och jag tror att vi har olika sätt att kommunicera beroende på vem vår motpart är. Jag kan se det i mitt eget beteende, och jag tycker mig kunna se det i andras. Så släpp garden, lyssna och försök att prata klarspråk, försök att inte bedöma eller klassificera, så kanske, kanske vi blir bättre på att kommunicera med varandra.