• livet

    November…

    Det är bara den tredje dagen i november men jag är redan trött på månaden! Om november vore en känsla skulle den närmast beskrivas som bakis med en dagslång vilja att få vakna upp nästa dag (månad). Om november vore ett väder så är den +3 grader, jämngrått och stormvindar. Blanda gärna in störtskurar precis när du kliver ut genom dörren. Och vore november en maträtt skulle det serveras pölsa och kokt potatis, men du skulle sakna rödbetorna.

    November är svenska västkustens värsta period och den har bara börjat, vi är tre dagar in i månaden och jag dippade rejält igår. Det allra mesta som planerats in för att ge lite ljus och livsglädje har nu suddats ur kalendern. Så jag tänkte be om ER hjälp att hålla livsgädjen uppe – vad gör ni för att ha något att se fram emot??

  • livet

    Vecka 45

    Jag hoppas vekorna som kommer rullar på snabbt, min del av Sverige har återgått till ett inte så bra läge med COViD19 och smittspridning. Det betyder att det utfärdats starka rekommendationer att inte jobba från kontoret de kommande 3 veckorna, man har stängt kommunala simhallar för vuxna och man uppmanar så klart alla att hålla sig hemma så mycket det är möjligt.

    För min del betyder det att jag ombokat avtackningsluncher och kompismiddagar, jag undviker gymmet under de mest intensiva timmarna när gymnasiekidsen invaderar efter skolan och jag försöker visa ytterligare respekt när jag är ute och rör mig, genom att hålla avstånd till de jag möter eller går förbi.

    Jag börjar veckan med en massa härlig energi från en helg som verkligen laddat batterierna, det känns som att det kan behövas nu med anledning av pandemiläget och social distansiering.

    Veckan som kommer då, ja den känns som november i övrigt. Ljuspunkterna ligger till största del i träningen. Förhoppningsvis ska de inte storma mer under resten av veckan så att det går att springa utomhus, sen hoppas jag kunna besöka gymmet och ett spinningpass. Utöver det händer det nog ingenting alls, känns faktiskt riktigt, riktigt tråkigt. Hoppas dock att vi vågar behålla lördagens 40årsfirande för K, behöver lite skratt och glamour i slutet av veckan!

  • livet

    Vintertid

    Det här är min värsta tid, vintertidsomställning och jetlag två av världens ondskor jag har svårt att hantera. Ja, jetlag som att jag fugor hem från Asien eller precis landat i USA alltså. Andra hållet är inga problem.

    Att gå och lägga sig fastän kroppen tror att klockan är tidigt på eftermiddagen har jag inga problem med så länge det finns mörkläggningsgardiner och AC, bonus om jag har en lagom lättlyssnad ljudbok. Däremot att hålla sig vaken till klockan 22 när det blivit vintertid eller att inte somna sittandes på en middag precis hemkommen från Japan/Indien – helt omöjligt.

    Klockan är 21:30 och jag har kämpat i snart en timma mot John Blund. Det känns som han kört enorma grävskopor med sovsand i mina ögon och de vill bara checka ut för den här helgen. Tänkte hålla mig vaken till 22, men ligger redan med borstade tänder nedbäddad under täcket, redo att ge upp.

    Är ni som jag? Eller är ni team vintertid? Tycker att komma hem från USA är en mardröm och skulle gladeligen skicka mobiltelefonen i väggen när den ringer på morgonen?

  • Diverse

    Saker jag tänker på…

    1. Hur otroligt låg nivå det blivit i debatten i presidentvalet i USA. i nästa och sista TV sända debatten ska microfonernastöngas av växelvis för att kandidaterna ska få tala till punkt. 78 gånger avbröt Trump Biden i förra debatten, och 25 gånger hände det omvända. Hallå, sandlådenivå!

    2. Pandemin omgång två. Italien är illa däran igen, Belgien har höga nivåer av smittade och Irland stänger ner. Länder som har haft munskyddstvång i offentligheten. Är vi i Europa så dåliga på att användamunskydd eller bromsar det inte smittan? Eller sätter man förstor tilltro till dem?

    3. Får vi en vit vinter i år? Visst hade det varit underbart med en kall och snöig vinter? Skippa slask, varannandagsväder och isgator? Bullerbyvinter med snö på träden och krispiga kalla skiddagar!

    4. Vaddar medlemmar för förväntningar på styrelser i Bostadsrättsföreningar? Vi har skalat upp vårt bredband och en medlem håller oss ansvariga för att hennes trådlösa hörlurar inte fungerar efter bytet… skriver långa Mail där hon klagar trots att både vi och leverantören förklarat att hon får vända sig till leverantören av hörlurarna.

    5. Varför blir man så mätt av köttbullar och potatismos? Är det moset som gör det? Liksom lägger sig som ett tjockt tungt moln i magen? Känner mig gravid med en potatismosbebis efter lunchen.

    6. Är det snart jul? Är det dags att boka in den årliga pepparkaksbonanzan med ett nytt tjejgäng i år, eftersom pandemi och stängda gränser sätter stopp för reunion av teamet som samlats de två sista åren?

    7. Varför pratar tjejer och killar så olika i telefon? Tjejer kan prata i en oändlighet, killar är mer rakt på sak, ärende och sen hejdå. Kort, rappt och effektivt. Eller är det inte en fråga om kön utan en fråga om personlighet?

  • Bonusfamilj,  livet,  M

    Vecka 43

    Förra veckan på kontoret insåg jag att december inte alls är långt borta. Vi gjorde tidsplaner och det var helt plötsligt rimligt att v49 är första veckan i december.

    En ny måndag och en ny vecka. Jag har redan varit hos sjukgymnasten som gjort en sista bedömning av min fot. Nu är jag redo att börja springa sammanhängande sträckor och ikväll blir 2km i motionsspåret. Nu får jag springa två dagar i rad som mest, men stora steg framåt från 20*100m.

    Veckan innehåller inga stora moment, på jobbet ska jag följa upp den medarbetaren som loggade ut förra veckan. Sen behöver jag landa en presentation och planera verksamheten för nästa år. Hoppas vi får svar på våra budgetförfrågningar så att vi kan vidta aktiviteter för att vara redo i januari.

    Provat blir det en lugnt vecka. Pumpa lanternor på lördag med Ms barn och kanske att jag börjar riva matta från min trapp om energin finns där!

    Vad gör du i veckan?

  • Jobb,  livet

    Full fart framåt!

    Det känns verkligen så på jobbet, efter fem månader av permitteringar och ströjobb så har vi kört igång som en katapult. ALLT ska hända på nolltid. De som jobbat under permitteringen är slutkörda, de har med begränsad support och stundtals högre än normal arbetsbelastning kört på för att hantera verksamheten. När augusti kom ökade tempot och de som jobbat fortsatte springa med blodsmak i munnen och de som kom tillbaks från permittering fick snabbt rusa ikapp för att försöka hinna med.

    Nu, två månader in på hösten har en av mina medarbetare checkat ut. Hen orkar inte. Högre arbetstempo, högre förväntningar och krav från verksamheten och ett desarmerat team. Så sen i tisdags gör jag hennes jobb också, har omplanerat projektleveransen, tagit hand om teamet, kommunicerat till olika chefer och projektledare, reder ut tekniska utmaningar och skyddar teamet. Samtidigt jätteroligt och jättetragiskt. Att få kliva in i stridens hetta och slåss för mitt team och leverans samtidigt som det är otroligt ledsamt att en av teammedlemmarna mår dåligt.

    Oavsett varför, det är så roligt att återigen vara inne i hetluften!