Jag har haft en riktig skitdag på jobbet och har nu slagit mig ned i soffan i pyjamas. Läste min favoritbloggar och fastnade för escaping realitys inlägg om game of thrones . Jag kan riktigt känna hennes ilska och älskar sättet hon skriver på, jag ska dock säga att jag inte sett serien eller läst böckerna men jag kan känna igen känslan.

När jag läste litteraturvetenskap var en uppgift att läsa twighlight (första boken). Och jag tyckte den var så otroligt dålig. Med en tjej som enbart tränad efter en kille. Han i sin tur beskrivs enbart med adjektiv om det yttre, snygg, manlig, strålande, sexig, biffiga armar etc. Hon blir bara räddad hela tiden och han älskar att få rädda henne. Jämlikt och bra. Språket var otroligt banalt typ en 14-åring skulle ha kunnat skriva den.

Hur som helst så var jag helt ensam om en negativ och kritisk åsikt, alla andra var helt såld på boken. Och jag blir galen på sånt. När något blir inne bara för att och det kritiska blir helt lidande. Synen på kvinnor och män. Manligt och kvinnligt. Och vad det gör med oss.

Nej fram med mer kritik på vad som är inne. Game of thrones är helt klart ännu mer på min utelista efter escaping realitys inlägg.