• ex

    Uppbrottet.

    Ett år innan vi gifte oss slutade han som anställd och startade två egna bolag. Något som innebar en påfrestning på vår gemensamma ekonomi och relation, men vi löste det. Jag fick som tur var ett utlandsuppdrag med fett traktamente, något som möjliggjorde sparande till bröllop och bröllopsresa. Och när jag i långa perioder var utomlands kunde han jobba lååååånga dagar, plugga på universitetet och jobba i den ideella förening som vi båda var med i. Vi hade ett underbart bröllop och en bröllopsresa som var full av fantastiska upplevelser. Det var därefter det gick fel…

    Vi hade en gemensam plan, om att skaffa barn. Min exman hade gått med på att om han inte fick igång sina företag skulle han söka en fast anställning så att vi hade en inkomst även under den tid jag var föräldraledig och han skulle bli mer fokuserad och sluta köra tre, fyra parallella aktiviteter. Inget av det hände. Han orkade inte ha sex för att han var för trött. Han sökte inga jobb – han investerade mer pengar i företaget, och satte vår lägenhet som säkerhet för investeringarna, och han fortsatte utbilda sig snarare än skaffa uppdrag inom sitt konsultbolag. Jag försökte förtvivlat lyfta det, prata om det och förstå men hans intresse för vår relation hade försvunnit i skuggan av hans entreprenörskap. Jag tvingade mig själv att lita på vad han sa, och inte vad han gjorde – för budskapen gick allt annat än hand i hand.

    Under samma period börjar då en ny kille på jobbet. En kille som allt som veckorna gick såg min förtvivlan och bekymmer, och som frågade, lyssnade och gav stöd. På en gemensam After work insåg jag, att han hade känslor för mig – och jag hade dessutom känslor för honom. Ingenting hände, men dagen därpå försökte jag lyfta det med min exman som inte hade tid att lyssna. Så allt medan frustrationen med min exman växte, växte också mitt intresse för min nya kollega.

    Under två veckor inträffade flera incidenter som tillslut punkterade mitt hopp och mina känslor. Dessa incidenter förstärkte min uppfattning att exmannen själv inte kände till sina egna prioriteringar och värderingar. Vad han sa att han prioriterade, och hur han agerade skiljde sig avsevärt. Jag insåg, att om vi skaffade barn skulle han försumma sina drömmar, framtidsvisioner och förhoppningar – det var jag inte beredd att göra. Jag skulle i praktiken bli en ensamstående mamma med barn, och pappan skulle bli en lekfabror som inte skulle ha tid att avlasta och vara en bra förälder att dela “jobbet” med.

    När min exman så försvann på en veckas nätverksaktivitet på en annan ort och jag och kollegan hamnade på en gemensam fest så försvann allt mitt försvar och mina känslor bara svämmade över. Det var som en tsunami av känslor som bara slog omkull mig, och som jag aldrig förr upplevt. Jag försökte tappert kämpa emot, men när jag väl öppnat dörren på glänt så finns det ingen återvändo. Den veckan umgicks vi, såväl dag och natt. När min man kom hem försökte jag få distans till den här “affären” och sätta det i perspektiv, men det gick inte. Jag hade redan lämnat vårt äktenskap och gått vidare, och  jag var värdelös på att dölja det. Så efter knappt två veckor hade min exman gått igenom min privata mail och läst flertalet av de konversationer jag haft med kollegan, och ställde mig mot väggen. Hans version är att han kom på mig med att vara otrogen, min version är att jag ville vara säker på mitt val innan jag kommunicerade det. Jag fixade ett andra hands boende och flyttade ut inom två veckor, och det var antingen jag eller han i lägenheten.

    Samma dag som vi kom överens om att skiljas hade han tagit fram ett äktenskapsförord där jag avsa mig rätten till min del av lägenheten. För att inte försätta honom i total katastrof valde jag att skriva under. Jag tog en fåtölj och en pall med mig när jag flyttade, resten lämnade jag mot en mindre ersättning. Vi skar ett rakt snitt, med ett vasst rakblad och uppförde oss som två vuxna människor.

    Jag är inte stolt över in otrohet, men jag tog konsekvenserna och jag vet att jag aldrig hade varit otrogen om jag inte förstod konsekvenserna. Vårt äktenskap hade ändå tagit slut, men att jag träffade en ny eskalerade bara uppbrottet. Men vi hade inte ett gemensamt mål, vi hade tappat bort varandra på vägen.

    Kommentarer inaktiverade för Uppbrottet.