-
Jag kan inte vara en bra mamma utan min kropp
De senaste tre (?) är det bara tre?! Veckorna har Nils vaknat 05-05:30. Det är i princip jag som tar varje morgon (nej så kan vi inte ha det!) och jag är död. Så vi kortade ned vilan på dagen från 90-120 min till 45-60 min och det funkade! Nils sov till 6:30, perfekt morgontid! En natt! Sedan har han varit vaken varje natt mellan 3-4 och jag förstår inte varför.
Min kropp har lagt av. Först stängde hjärnan ned sig och jag började blanda ihop folk och glömde namn och saker. Sedan kroppen. Jag blev yr, arg och ledsen. Och nu temperaturregleringen. Känner mig varm alltså överhettad och sedan kan jag inte sluta frysa. Alltså på riktigt frysa. Står i duschen i vatten som är över 40 grader och fryser.
Istället för att vara med mitt barn, man och vänner så ägnas fritid åt att försöka sova ikapp. Det är så frustrerande. Och det gör mig så ledsen, men så är livet nu.
-
Trötter
Jag har blivit trött, riktigt höst-trött och det var med nöd och näppe jag drog mig ut genom dörren och iväg till gymnastikträningen i tisdags. Igår var det på håret att jag ställde in en middag och konsertupplevelse för att det kliade i ögonen och gäspningarna var irriterande många under eftermiddagen.
Jag tog mig dit, till båda aktiviteterna, och hade två bra kvällar, men det har tagit ut sin rätt och ikväll känns det som att ögonen går i kors. Jag skippar träningen, har städat lite, tagit ett långt varmt bad och pussat lite på en hemkommen mr T.n
Jag hoppas det bara är lite vanlig trötthet, och att jag inte är på väg att bli sjuk. Självklart tar det mer energi att vara ny på jobbet än att göra sånt man kan utantill. Så jag ser verkligen fram emot helg, vila och besök!
-
Drömmen om tjänsteresor
Jag är på tjänsteresa och hade jag sagt det till mitt 20-någonting jag så hade jag sett mig gå bo på trevliga hotell, äta god mat, strosa runt på gatorna i exotiska städer och jobba lite. Verkligheten är ju tyvärr något helt annat. Jag har gjort ett kort stop på hotellrummet innan vi ska ut och käka. En typisk tjänsteresa skulle jag säga ser ut som följer…
Dag 1
Avfärd skrämmande tidigt för att hinna med fakirflyget till valfri halvtråkig stad i Europa. Incheckning av litet bagage, men lämna absolut inte ifrån dig datorn. Den håller man som en besatt i handen för att inte förlora (viktigaste ägodelen efter pass). Väl framme på destinationen, gärna efter ett 2h stop på en flygplatshub där man varit tvungen att hantera något telefonmöte infinner man sig på kontoret. Efter några förvirrade hälsningar. En, två, tre kindpussar? Handslag? Vad hette den andra personen egentligen? Vilken stol borde jag sitta på? Drar mötena igång och slutar sent. Du kanske får hjälp att beställa en taxi som om du har tur kan hantera betalning med kreditkort och kommer till ditt hotell helt slutkörd framåt 19-tiden. Du hittar någon inte alltför sunkig restaurang slänger i dig mat och däckar på sängen före 21.Dag2-?
Har du tur kan hotellreceptionisten beställa en taxi åt dig, annars får du lösa det med en hemsida/app på främmande språk. Väl på kontoret dubbeljobbar du, gärna sitter i heldagsmöten OCH svarar på frågor från andra möten från hemma kontoret eller försöker driva på arbetet som pågår där.Hemresa
Denna dag kanske avslutas lite tidigare (runt 16) så att du med andan i halsen hinner med taxin till flyget. Via mellanlandning på någon annan flygplats sitter du inknödd i ekonomiklass bredvid någon svettstinkande affärsman i de lägre chefsnivåerna (ja, typ där jag själv befinner mig minus svettlukten) och strax efter läggdags landar du på din hemma flygplats. Du kastar dig in i bilen och kör hem, för att kanske hinna säga godnatt till sambon innan du kraschar för att få lite sömn innan du förväntas infinna dig på kontoret morgonen därpå.Så snälla studenter/karriärister, innan ni drömmer om Affärsresor, inse fakta. Det blir inte glammigare än så här.
-
God morgon måndag!
Helgen har varit tyst. Det är alltid väldigt tyst nuförtiden. Jag trodde det var så jag ville ha det, för att kunna slappna av men det verkar inte hjälpa. Funderade lite på det där, varför jag tycker mig kunna ta pauser men hur varför min hjärna känns som den konstant går på högvarv. En dag så läste jag det som Blondinbella skrivit och då slog det mig. Det är ju att hjärnan tänker hela tiden. Den stänger aldrig av.
Denna vecka ska det bli lite ordning tänker jag. Det ska bli jobb på dagarna och på kvällarna och sedan kl 23:30 senast så ska jag logga ut. Istället för att tänka på en massa så ska jag skriva ner det. Slippa komma ihåg att komma ihåg. Nu vet jag ju förvisso att det inte kommer bli så för denna vecka ska jag till Stockholm, har kvällsmöten och annat. Tanken är god dock!
En annan sak jag tänkte på i helgen. Göteborg börjar bli läskigt. Jag undviker att läsa för mycket tidningar. Dels för att pressen och jag har lite har ett brustet förtroende och dels för att jag inte gillar hur det allt bara står om tråkigt/sorgliga/negativa saker i dom. När en händelse som skjutningen på Förlunda Torg händer så går det inte riktigt att missa. Igår så var jag på Frölunda Torg och det är en annan stämning där. Det var poliser på plats och säkert ännu fler civilpoliser. Det var lite som en rädsla hängde över köpcentrumet. Det är så märkligt. Jag har bott i ständer med mycket skummare förorter men aldrig någonsin känt mig rädd. Nu funderar jag på om det berodde på att jag bara inte läste tillräckligt mycket, att det var många fler människor på gatorna, att det var livligare förorter eller vad det berodde på. Det tåls att fundera lite till på.
-
Jag är rädd för tröttheten
Min kropp är ur form. Visst jag är ju gravid och nu närmar sig ju slutet så det är ju självklart en belastning för kroppen, den där lilla människan som jag skapat (japp, jag tar åt mig hela äran) tar ju massor av energi. Samtidigt har jag ju varit väldigt sjuk och jag har knappt rört mig sedan jag blev gravid. Kroppen är svag. Efter 19 veckors magsjuka är det ju inget konstigt.
Men den här tröttheten och den konstiga kroppen skrämmer mig. Jag är fortfarande på minus i vikt och får dagligen hör att det inte syns att jag är gravid så det är svagheten jag syftar på.
Jag försöker ta mig ut på en promenad varje dag, idag åkte jag upp en bit i bergen, där fanns det lite vinter kvar trots värme i solen.
Rundan var lite drygt två kilometer och jag fick ta en paus i mitten där jag höll på att somna och funderade på hur jag skulle kunna bli räddad alternativt komma tillbaka till bilen utan att röra mig.Efter en liten sallad och några dumle känns det bättre. En liten, energigivande, tupplur så hoppas jag vara på banan.
-
Måndagmorgon
God morgon! Jag kan inte sova. Har dessutom sovit skitdåligt det lilla jag sov, vi har nämligen 27 grader inne. Värmesystemet i vår lägenheten är en stor drivkraft för oss att flytta. Nästa vinter när vi har en bäbis kommer det inte funka att temperaturen pendlar mellan 13 och 30 grader inne.
Dessutom så har jag kräkts så mycket att min ena tand har skadats, jag har aldrig haft problem med ilningar i tänderna men nu har jag en tand som ilar och gör ont. Troligen pga att jag kräkts i 13 veckor nu.
Annars är det bara en vanlig måndag. En vanlig vecka och jag sitter och dricker juice och funderar pp om jag kan/orkar jobba idag. Är samtidigt så less på att vara sjukskriven men att alltid tvinga sig att kämpa och egentligen göra mer än jag orkar är så tröttsamt. Och att vara slut redan på måndagmorgon är inget bra tecken.
-
Tröttmössan på!
Förlåt tystnaden! Jag landade i Sverige och möttes av röda rosor, en flaska champagne och blev överöst av pussar och kramar. Kvällen var tänkt att ägnas åt att hända med Mr Tinder, men så blev det nu inte på grund av ett gäng med anledningar – men tiden har tagits igen med råge.
Jag tror snart jag och Tinder slutat dejta. Att vi liksom är på väg att bli ett par, frågan är hur man vet att det är så? Spelar egentligen ingen roll, men känslorna är rakt igenom bra. Förutom Tinder har ny tjänst på jobbet, en jetlag som innebär att jag slocknar strax efter åtta på kvällen och ett socialt liv som bara exploderat tagit min tid…
Men nu är jag tillbaks! Ska snart hem från jobbet och träffa mina föräldrar som tillbringar lite tid på shoppandes på stan sen ska jag somna tidigt i soffan. Men jag återkommer, på söndag kanske!
-
Brissie
Okej. Idag har fokus legat på att hålla sig vaken och se Brisbane. En stad med 1,9 miljoner invånare borde ha lite att erbjuda eller hur? Nja, kanske inte så mycket. Efter en frukost på flygplatsen, där jag också passade på att ladda min telefon och dricka en kaffe tog jag tåget in till Roma station. Ryggsäcken är exakt så tung som jag minns den från Argentina, men samtidigt ganska smidig att bära. Strax efter nio checkade jag in på hostelet där resten av rummet inte tagit dig ur sängarna än. En dusch och fräscha kläder tillsammans med ett lager solkräm gjorde mig redo att göra stan. Allt som var värt att se hade pekats ut på kartan av tjejen i receptionen och nu efter 11,5km, en jättegod sallad och lite wi-fi senare har jag hittat solterassen i byggnaden. Jag tyckte mig minnas en pool, men det enda jag hittar är ett pool bord. Så antingen har jag hallucinerat eller läst väldigt kreativt. Planen är nu att få lite sol på benen och läsa lite bok.
Jag lyckades få lite wi-fi under dagen och har rett ut att min pickup är 7:45 imorgon och inte 6:45 som min reseplan angav. En timmas extra sömn!! Känns guld värt en dag när 1,5h är vad jag lyckades krama ur den gångna natten.
-
Deppad!
Fy va jag tjatar om att jag inte mår bra. Men det tar massor av den lilla energi jag har att må dåligt. Eller inte ha ork. Jag saknar att orka. Orka se på tv, orka rör mig, orka handla, orka vara en bra fru.
Jag vill bara gråta för jag vet inte vem den här orkeslösa personen är. Egentligen har jag saker (roliga saker) inbokade varje dag efter jobbet men jag tror jag måste inse mina begränsningar och ställa in det där. Till förmån för mig själv och V. Och så klart bäbisen som dränerar mig.
Egentligen vågar jag inte tänka på det som en bäbis eftersom att det inte gått 12 veckor än men för att orka måste jag tänka på det som en bäbis. För att det ska vara något positivt.
Ikväll ska V laga våfflor. Vårt våffeljärn är typ från 50-talet, V hittade det på loppis och tyckte att det var fint. Önska oss lycka till!
Uppdatering:
Hetsåt våfflor, så sjuktgott! Och min kropp verkar älska våfflor. Självklart med grädde och sylt, äntligen något som bäbisen gillar!
-
Ironin
I att ha en helg för mig själv, där jag fritt får disponera timmarna till vad jag vill och känner för. Hade tänkt mig städa, tvätta bilen, springa en längre runda och kanske hinna med en dejt. Men vad händer? Jo jag vaknar upp med feber?!? (Jag har aldrig feber!) och ont och kli i halsen. Ja, så jag får helt enkelt göra det kroppen orkar med, men träningen får jag skippa. Kanske en promenad i regnrusket är den mesta fysiska aktiviteten som jag klarar av… Suck 🙁Ja men å jag glömde ju, min exman säljer nu sin lägenhet (det som var vår gemensamma lägenhet) undrar vilken del av världen han ska flytta till? *ironin*