När man varit sambo så kan en bodelning ske om en av partner begär det. I bodelning ingår saker som man införskaffat gemensamt och i det kan även bostaden man bor i inkluderas. I mitt fall så köpte mitt ex huset och stod som ensam låntagare. Huset köptes dock för gemensamt bruk vilket syns bland annat då vi flyttande in samtidigt. Således ingår det i det som ska delas upp. Däremot så tar rätten hänsyn till vem som betalt mest och så vidare. Sambolagen som tillämpas är ganska lättläst och lättförståelig och hittas här: Sambolagen. Även denna broschyr är bra att läsa igenom.

Mitt första tips, hur svårt det än är så skicka in ansökan så fort som möjligt. Det är högst osannolikt att utgången blir annorlunda ju längre du väntar. Vill ditt ex inte gå med på en bodelning efter en månad så vill han/hon nog inte hellre det efter elva månader. Du har tolv månader på dig från det att förhållandet upphörde att ansöka om en bodelning. Mitt andra tips, när du märker att förhållande börjar ta slut så se till att lämna spår av förhållandet.

Så här gick det till när jag ansökte. Jag gjorde allt själv och har inte haft hjälp av någon jurist. Tilläggas ska kanske att jag har läst juridik men det har inte mitt ex som jag misstänker inte heller använde sig av juridisk hjälp.

Jag skickade in min ansökan om bodelning när det var cirka 2 dagar kvar från den dagen jag hade bestämt att vårt förhållande tog slut. Från vad jag hade kunnat läsa mig till så är det typ när man flyttar ut. Vårt förhållande började ta slut i september men fram till den 18 december så bodde jag hemma, vi hade delad ekonomi, vi var fortfarande ett par även om vi inte sov ihop och inte hade det bra. Det finns ett rättsfall där mannen gjort slut, träffat en ny men han lever fortfarande ihop med sitt ex. Rätten sa i det fallet att det inte är upp till dom att avgöra vad som utgör ett perfekt förhållande utan de vill bara se att det finns ett förhållande. Med det i baktanke så väntade jag länge. På tok för länge. I brevet till Tingsrätten skrev jag kort att jag ville då vårt förhållande tagit slut och vi inte kan hitta en överenskommelse så ville jag ansöka om bodelning. I samband med att man skickar in ansökan så måste man betala en avgift på 999kr. Först när den avgiften är registrerad så är ansökan giltig. Och det är den dagen då betalningen når Tingsrätten som räknas som den dag då ansökan inkom. När man varit så dum som jag och väntat för länge så är såklart motpartens första reaktion att ansökan inkommit försent. Inkommer den i tid så är nog det första argumentet att säga att huset inte införskaffades för gemensamt bruk. Man tar helt enkelt paragraf för paragraf och motargumenterar.

När ansökan kommit in så skickade Tingsrätten en delgivning till mitt ex som fick möjligheten att komma med ett yttrande. Föga förvånande så skrev han i sitt yttrande att min ansökan inkommit försent och att jag dessutom tagit i allt i samband med flytten. Att läsa det var jobbigt men när känslor väl svalnat och jag kunde tänka sakligt igen (tack Kristofer) så skrev jag ett svar på hans yttrande. Jag visste att ingen kunde sätta ett exakt datum och visste att Tingsrätten skulle säga att det var svårt att avgöra. Jag skrev min version av händelserna samt några rader om att mitt ex påståenden inte stämde. Jag var noga med att inkludera att vi gick igenom en jobbig period men att jag inte flyttade ut förrän i december, att förhållande sedan tog slut för gott mellan jul och nyår när han träffade någon ny. Han fick möjlighet att bemöta även det yttrandet. Under tiden fick jag brev om att föreslå en bodelningsförättare i fall det skulle bli en bodelning. Jag föreslog då en familjejurist som jag kände till. Jag mailade honom först och frågade och sedan skickade jag namn och kontaktuppgifter till Tingsrätten. Mitt ex å andra sidan vill ha min pappa som bodelningsförättare. Det var ju bara för att såra mig men det är inte så det fungerar utan det behöver vara en jurist. Mitt ex andra yttrande bekräftade mest mitt yttrande; han mindes inte den exakt tidpunkten när jag flyttade ut.

Mellan varje yttrande så har det gått cirka två veckor. Det gjorde det även efter mitt ex sista yttrande. Efter två veckor fick jag brev om att Tingsrätten bestämt att kalla till ett sammanträde för att avgöra när förhållandet tog slut. Vi ombads skicka in namn på vittnen samt bevis och skriva vad det skulle styrka. Det tyckte jag kanske var det jobbigast. Jag hade ju sparat alla meddelande just till detta ändamål men hade ju någonstans hoppats att det aldrig skulle behövas. Att läsa igenom allt var ren tortyr. Men jag skickade in allt.

Längre än så kom vi inte. Vi bad om anstånd två gånger innan dess att vittnen och bevis skulle vara inskickade. Det var inga som helst problem. Tyvärr så ville inte mitt ex sammarbeta så vi kom ju aldrig någonstans. Cirka två veckor efter deadline för vittnen och bevis så fick vi besked om datum för sammanträdet. Jag kunde inte på det datum så det blev ändrat väldigt snabbt och smidigt genom ett telefonsamtal. Någonstans här inser väl mitt ex att det är på riktigt och han blir väldigt mån om att sammarbeta. Vi kommer överens om en summa, han tar ett banklån, för över pengarna till mig och under tiden så skriver jag en återkallelse och ett avtal som jag skickar till honom. Han skriver under och skickar till mig och när jag har pengarna så skickar jag in återkallelsen. Egentligen hade det räckt med att jag skrev under den men för att effektivisera det hela lite så skrev vi bägge under det. Efter det fick vi först brev om att mötet blivit inställt och några dagar senare fick vi brev om att ärendet hade avslutas.

Så går det till. Eller så var det för mig.