• Killar,  vänner

    Vänskapsfunderingar

    Vilket charmigt humör jag varit på idag. Inte. Verkligen inte alls. Jag må vara överlycklig och hög på livet men  idag har jag varit på riktigt skitigt humör. Folk jag verkligen bryr mig om har stått i skottlinjen. Duschdejten kanske mest. Han skrämde mig så mycket att jag utan att tänka efter initierade värsta offensiva attacken. Jag har (efter många lärdomar) en regel att inte svara på mail/sms när jag är arg. Det blir inget bra. Det blir även väldigt fel grammatiskt. Istället ska jag lugna mig lite och skriva lite mer vuxna reflektioner. Det var länge sedan jag blev så rädd. Jag är så fruktansvärt läskigt sårbar med Duschdejten att jag det gör mig orimligt rädd. Mellan mina 400000 möten idag så har jag tänkt lite på Duschdejten eller den absurda vänskap vi ska ha landat i. Som jag idag insåg nog inte är en vänskap. Eller så är det precis det det är. Himla rörigt. Det blir lite så när man går från intensivt sextonde till vardagliga frågor, har gemensamma bekanta och en massa oklarheter. Omständigheterna gör att jag litar på honom till cirka 200%. Men förförra veckan eller när det än var så kände jag mig så sjukt utnyttjad. Jag fick från att känna mig underbart trygg med honom till en betydelselös fling. För någon som jag som värdesätter lojalitet kändes det förjävligt. Jag blev inte sårad men jag blev väldigt besviken. Han var helt plötsligt någon som jag trodde han inte var. Jag har väldigt svårt att lita på människor men som jag sagt tidigare så gick allt väldigt fort med just Duschdejten. Han vet på tok för mycket! Efter den där incidenten för några veckor sedan så började jag ifrågasätta om jag gjort rätt. Jag drog mig undan. Så förtroendet var väl lite sådär idag när jag blev helt chockad. Plus att jag igår försökte hitta någon slags kompromiss med exet. Lägg på lite sömnbrist på det så är överreaktion bara förnamnet. Idag kom jag till insikt med att jag inte betyder något för honom medan han betyder något för mig. Jag är så himla dålig på gråzoner också. Jag vill helst ha villkoren nedskrivna. Då känns det bra. Just nu ser villkoren lite sådär ut. Det tror jag också beror på att vi har olika typer av vänskaper av våra liv. Mina vänner gör jag allt jag kan för – när de ber mig och när de inte ber mig. Sådan tror jag inte han har. Och jag tror inte han har det. Jag tror kanske, och nu chansar jag, att han inte vågar.

    Det är något annat med honom. Jag kan bli så arg på honom. Sådär som man blev ovänner när man var lite. Så är det inte med någon annan vän eller kompis. Vad betyder det? Betyder det något?

    Kommentarer inaktiverade för Vänskapsfunderingar
  • Förhållanden

    Delade vänner

    Det vore så skönt om jag kunde vara nöjd med min insats. Att veta att jag gav allt och mycket mer. Saken är ju bara den att jag gav allt och mycket mer till någon som slängde bort det som gammalt skrämt. Det var inte värt något. Det är en av de saker som gör mest ont för det går ut över så stor del av mitt liv. Som det här med vänner. Jag var avvaktande ganska länge. Jag ville veta att jag kunde lita på honom och känna mig trygg i oss innan han fick möta mina vänner. Det underlättade såklart att de flesta bor i andra länder så det verkade nog aldrig konstigt.

    När jag hade bestämt mig för att släppa murarna gjorde jag precis det. Jag bjöd in honom till mitt härliga liv. Jag gav och delade allt jag hade med honom. Inklusive vänner. Mina vänner blev inte bara våra gemensamma vänner utan även hans vänner. Det kan ha gått ut över min relation med dom men då och där kändes det inte av. Nu däremot känns det.

    Jag känner inte riktigt att jag har några vänner kvar på det sättet jag hade för sju år sedan. De är mer en konstant påminnelse om honom och det katastrofala uppbrottet. Jag vill inte att de ska tycka dåligt om honom, såklart inte, och jag är glad om de har kontakt. Samtidigt kan jag känna att det hade varit så skönt om jag hade gjort som honom och hela tiden sett till att mina vänner var mest mina. Jag tyckte bara att det mest kärleksfulla var att dela med mig helt. Sådan är jag, jag går all in eller hoppar över. Allt eller inget. Så nu medan våra gemensamma vänner på hans sida inte hört av sig till mig en enda gång och mina vänner inte riktigt känns som mina så känns det både ensamt och tryggt. Jag är inte speciellt sugen på att släppa in någon i mitt liv. Verkligen inte sugen på att lita på någon. För tänk om det går så hemskt fel som det gjorde med honom. Jag måste ju ändå skratta lite åt mig själv som trodde att de gemensamma vänner på hans sida var lite mer gemensamma än det visat sig. Att de var osäkra och lite falska har jag alltid vetat men att det var så illa att de inte ens kunde höra av sig det trodde jag faktiskt inte.

    Kommentarer inaktiverade för Delade vänner
  • Förhållanden,  Känslor

    Tillit och hjärtan

    20140102-105919.jpg

    Vet inte vad som gör mest ont. Ett bruset (eller rättare sagt total krossat) hjärta eller förstörd tillit.

    Idag vet jag att han träffade en ny två dagar efter han gjort slut. Att hon idag sover över i vad som tekniskt fortfarande är mitt hem. Att hans mamma vetat om henne sedan dag 1 (eller 2). Precis som under alla sju år har han ljugit en hel del. Det finns inget han kan säga längre. Jag tror inte på ett ord. Hans agerande å andra sidan är ju i allra högsta grad på riktigt och är det som får tala högst. Och det, det talar högt. Det säger mycket om hur lite respekt, omtanke och positiva känslor han har för mig. Hans agerande visar hur mycket han avskyr mig och medvetet vill såra mig. Att nu påstå att han hatar mig vore inte en underdrift.

    Mitt brustna hjärta kändes som en ganska logisk del av en separation. Att förstöra tilliten kändes dock jävligt onödig. Det gör ont att han ljuger så mycket. Att han alltså inte ens tycker jag är värd ärlighet.

    Jag kan för allt i världen inte förstå hur jag kunde vara tillsammans så länge med någon som hatar mig så mycket och vill mig mig allt ont i världen.

    Det krossade hjärtat och förstörda tilliten säger mig att han aldrig tog vårt förhållande på allvar. Att han redan från början visste att detta aldrig skulle hålla. Att jag skulle bli ännu ett ex och att han skulle såra mig lika mycket som alla de andra. Han visste men han sa inget. Likaså visste han att ju längre det gick desto mer skulle han såra mig. Han visste exakt hur ledsen jag skulle vara, hur han skulle agera och att det skulle såra mig ytligare. När jag är ledsen är jag inte till någon nytta för honom. När jag är ledsen ger jag honom inte den bekräftelsen han behöver. Jag finns inte för honom, är inget. Och har förmodligen aldrig varit.

    Välkomna till ett liv med en trasig man som hellre sårar en annan människa djupt än att själv bli hel.

    Kommentarer inaktiverade för Tillit och hjärtan