• Funderingar

    Tacksamhet och perspektiv

    Bara en bild för att visa på hur mycket det snöat idag, så vackert!!

    När jag var på gång att öppna min WordPress App såg jag att Alex skrivit ett inlägg om son helg här och jag var nästan beredd att skriva något liknande. Sen insåg jag att min helg inte varit kass, det är jag som hade skyhöga förväntningar och när jag nu summerar helgen så är det en riktigt bra helg.

    Jag jobbade hemifrån i fredagseftermiddag efter att sista hantverksfirman gjort sin besiktning och frampå eftermiddagen fick jag min kollega och vän E att dra med mig ut på en joggingrunda. Jag ville ut, men energi nivån var låg och jag behövde en fot där bak. Så vi joggade och pratade oss genom en långsam runda, som jag förlängde med att springa till och från henne. 8km in på kontot innan fredagsmyset inte fy skam! Ett värmande bad och en god middag avrundade tillsammans med På Spåret den dagen.

    Vaknade upp och hade ett tiotal missade meddelanden från Mr T som under natten försökt att nå mig för att få komma på besök. Efter en förmiddag i tvättstugan åkte jag till hans radhus lagade lunch och hängde lite innan jag släppte av honom på gymmet. Hans humör var inte på topp, och egentligen skulle jag nog ha lämnat honom för sig själv. Han hade dock lovat mig en dejt denna helgen och en dejt skulle jag ha!

    Så efter många timmar på soffan framför Vinterstudion åkte jag tillbaks fulladdad med vin och ingredienser och en meny. Så vi lagade god mat, drack vin och hängde. Det var ingen magisk dejtkväll men det var bra. Vi har en bra lägsta nivå just nu.

    Det bjöds på frukost och sen släppte jag på nytt av honom vid gymmet (bilen var på utflykt med exfru och barn i helgen) och jag åkte hem i snöyran. Promenad, skidstafetter, kompisfika och sen snöpulsande jogg med efterföljande yoga.

    Visst låter det magiskt? Nästan perfekt? Lyxigt? Jag hade kunnat berätta om klumpen som bosatte sig i halsen när jag inte fick svar på mina sms i lördags, eller skavet som uppstår när en person inte riktigt orkar vara på dejt men gör det för sin partners skull. Eller så skulle jag kunna ha berättat om min favoritkappa som krympte 2 storlekar pga sunkig tvättmaskin i huset.

    Perspektiv. Den här helgen väljer jag att fokusera på det bra. På att vara tacksam! På att jag fick vara viktigast i lördags. På att han stod vid sitt ord och vi hade en dejt. På värdefullt kompishäng och två slitsamma men genomförda joggingturer!

    Kommentarer inaktiverade för Tacksamhet och perspektiv
  • Gravidtankar,  livet

    För lite blod

    Måndagen var fysiskt smärtsam, ingen tvekan om den saken. Det gjorde ont. Värkarna var vidriga. Kanske gjorde det ändå inte så ont som jag trodde. Jag är bra på att oroa mig för det absolut värsta. Eller kanske ska jag tacka migränenen för all smärta den utsatt mig för genom åren. Men alltså, det gjorde ont. Sammandragningrna gjorde ont och gjorde allt obekvämt. Ingen position var skön. Eventuellt på knäna och med Iceys varma hand på ryggen. Trots alla sammandragningar som höll på i fyra timmar så kom aldrig speciellt mycket blod. Vi hade lovat att ringa sjukhuset vid 13 för att ge en statusrapport och berättade att jag inte blödde så mycket. Framemot eftermiddagen var sammandragningarna borta och värken var hanterbara.  Då ringde vi igen. Denna gången ville de att vi skulle komma in så jag kunde få två tabletter till. Först väntade vi lite men inget hände. Jag somnade för jag var så slut. Vaknade vid 5, gav in och tog tabletterna. Då kände jag att jag vill ha ut allt och kände mig pigg för att klara smärtan. Jag fick erbjudandet att läggas in men jag ville hem. Timmarna gick och gick.  Läkaren trodde värkarna skulle komma vid 20 och att de skulle hålla på till senast midnatt. Det kom aldrig någon smärta eller något blod. Vi ringde och blev ombedda att ringa på morgonen.

    På morgonen igår sa det att vi skulle vänta och att de skulle kolla med en läkare. När dom sedan ringde på eftermiddag sa de att vi skulle avvakta till torsdag morgon. Så igår och idag så försöker jag gå omkring. Få igång blodet. Om inget händer kommer jag få en tid för att träffa en läkare antingen imorgon eller på fredag.

    Fysiskt mår jag bra. Huvudet och hjärtat har lite svårare att hänga med bland alla känslor och hormoner. Lite rädd är jag väl också för att något gått fel och att jag kommer behöver skrapas. Så jag försöker tänka på annat. Hösten, planerna, shoppingen, böcker jag vill beställa, mat jag måste beställa, fester att ordna och om det är för mycket begärt att än en gång be Alex köpa smink i USA?

    Kommentarer inaktiverade för För lite blod
  • livet

    Second Home

    Nu är jag tillbaks hemma på Island. Kändes faktiskt som hemma när jag klev i genom dörren igår. London var magiskt. Återkommer med tips. Och ett varningens finger. Island bjuder på ett stålande höstväder och idag passade jag på att bota trötta ben med en promenad med min kära vän Kris. Det var så skönt att få ventilera tankar.

    Kommentarer inaktiverade för Second Home
  • livet,  resor

    London

    Just nu är jag på äventyr i London med Icey. En förkyld Icey men ändå världens snällaste och omtänksamma.

    London bjuder på nya ställen, samma kaos och stress, många funderingar och oändlig charm.

    Kommentarer inaktiverade för London
  • livet,  Shopping,  tankar

    Lite ångest och en enhörning

    Det är måndag. Om tre dagar åker jag för att vara borta i två och en halv månad. Det har gått från att kännas till världens bästa idé till en inte lika bra idé. Jag har lite seperationångest. Sådan har jag alltid varit och kommer alltid vara, jag tycker inte om att åka hemifrån. När jag var lite var jag super mammig och pappig. Det satt nog in tills jag var 23 när jag tänker efter och på riktigt flyttade hemifrån. När jag sedan bodde med min dåvarande pojkvän tyckte jag det var jobbigt att lämna. När jag väl är borta är det inte alls speciellt jobbigt men det är just det där att lämna som jag tycker är väldigt olustigt. Så nu sitter jag här med en klump i magen. Nu är det ju så att vill jag hem efter fyra dagar så får jag såklart åka hem efter fyra dagar. Inte på något sätt är jag fast på Island. Och hemmet står kvar. Måste påminna mig om det. Sätter även en påminnelse på att saker inte är allt. Jag måste inte ha med mig två resväskar. Tryggheten finns inte där. Fast nallen får följa med. Känns bäst så. Kanske kanske, får även denna glimrande väska följa med. Så smashing. Och enhörningar, det är en intern grej som kan funka på många tillställningar.

     

     

    Kommentarer inaktiverade för Lite ångest och en enhörning
  • Förhållanden,  tankar,  Tjejer

    Andras lycka

    nlh87_supercuteinpink_2

    Hej och hå alltså. Shit vad livet går i 180 men ändå inte, är superplanerat men ändå vidrigt rörigt och jag känner mig mest som en passagerare i mitt egna liv. Nu borde saker ha lugnat sig och på många sätt har de det. Stressen är borta men det finns fortfarande massvis att göra och hålla koll på.

    Jag läser både Happy och Alex bloggar och känner mig lugn med att Alex mår bättre och Happy blir överröst i kärlek. Jag är glad för deras skull. Eller ja, så glad som jag blir. Jag är nog väldigt introvert när det gäller känslor. Jag har nog aldrig tänkt på det utan det var min vän K som påpekade det. Vi har ändå känt varandra sedan sjuan så hon vet; jag blir inte sådär hysteriskt glad och visar glädje. Jag tror kanske det ibland misstolkas och att många tror jag inte bryr mig men det gör jag. Få saker gör mig så glad som när mina vänner är lyckliga liksom att få saker gör mig så orolig som när mina vänner är ledsna. Det känns någonstans tryggt att veta att alla inte har mitt liv just nu. Jag funderade faktiskt på om jag också ville vara spralligt kär, ha ett förhållande och kanske åtminstone tänka på barn men nej, jag är inte där.  Jag tror inte jag skulle kunna ha ett förhållande i år även om jag ville och det är faktiskt självvalt. Jag tror inte det är en slump att jag förälskar mig i någon som bor i ett helt annat land. För jo, jag är fortfarande förälskad i en tjej, en samma tjej, i Miss M och jo, vi hörs, pratar och velar. Det är lika jobbigt som det är det är underbart. Känslorna är helt förvirrande och det går upp och ner. Jag tror jag har kommit till slutsatsen att vi skulle fungera ohyggligt mycket bättre om vi båda hade mindre upptagna liv med mindre stress eller om åtminstone bara en av oss hade ett sjukt stressigt liv. Den gråskaliga relationen vi hamnat i just nu är för mig jobbig. Jag är så fruktansvärt dålig på gråzoner. Ska jag vara ärlig mot mig själv så tror jag inte det här leder någonstans. Jag kan inte se mig ha flickvän och därför kan det inte heller vara bra mellan oss för det är liksom inget som leder någonstans. Ändå kan jag bara inte bryta upp det. Det här har ju pågått så länge att det blivit en normalitet mer än ett problem. I alla tjafs, brustna hjärtan, tveksamheten så finns ändå en enorm säkerheten där. Den säkerheten känns ibland så onaturligt stark att jag känner att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt trots att jag inte vill ha en flickvän. Den lite klokare delen av mig vill avsluta det och ta mig ur gråzonen men Miss M är svår att slita sig från.

    Jag tror jag ska återgå till lite mer ovärdsliga dilemman, som vart jag hittar ett slutsålt tuggummirosa Hello Kitty nagellack.

    Kommentarer inaktiverade för Andras lycka
  • livet,  tankar,  tips

    Slappt värre

    Jag sitter framför vinterstudion med datorn och tänker. Jag har sovit dåligt två nätter i rad. Jag tänker för mycket på negativa saker och bär de lixom med mig. Det blir så när jag inte har haft tid att reflektera och fundera på länge, dvs ha ensamtid, då tror jag lixom att ensamtid är farligt och kopplat till gammal ångest då jag var ensam för mycket.
    Idag är jag iaf ensam och jag ska inte göra någonting utan låta tankarna vandra.

    IMG_0077.JPG

    I julklapp fick jag en necessär från 10-gruppen. Alltid roligt med svensk design som dessutom är snygg och funktionell. Jag älskar att insidan är svart så att man slipper se hur smutsig den är.

    Snart ska jag göra årsresumen och årsplaneringen som Natalia skrev om igår. Hoppas ni har en finfin lördag!

    Kommentarer inaktiverade för Slappt värre
  • Förhållanden,  tankar,  vänner

    Tystnad

    20140525-003851.jpg

    Jag tillbringar helgen med min familj vid vårt sommarställe. Här är det knäpptyst på kvällen och kolsvart om nätterna. Här sover jag bättre och är på många sätt lugnare. Det är också ett ställe med många minnen från mitt förhållande och det smärtar. Nu är det bara en helg och som tur är så pratade jag med honom igår och jag tror vi kom överens om att vi kan bättre. Att ingen av oss vill ha det så som det är nu. Att vi båda förtjänar bättre. Det lugnar mitt stackars hjärta. Det är såklart oroväckande att jag fortfarande ger honom så mycket utrymme men att vi ska ha en bra relation är en viktig del av mitt liv. Hurvida det är rätt eller fel bryr jag mig inte om. Jag har testat att ignorera relationen, låta den falla långt bak i tankarna men det fungerar helt enkelt inte för mig. Igår gjorde jag det dock väldigt klart att jag inte kan rädda denna relation ensam. Det tror jag kanske sjönk in hos honom. Hoppas det.

    Kommentarer inaktiverade för Tystnad
  • Förhållanden,  Känslor,  Killar,  livet

    Fixidéer och andra tankar

    Mitt osansade känslotillstånd börjar sansa sig men så väntar en ensam helg så vi får se hur länge det håller i sig. Dessa dagar så kan jag inte tänka längre bort än kanske någon timma. Att sätta sig ner och göra någon slags livsplan är inte riktigt att räkna med. Jag tänker mycket på hur länge den här sorgen ska vara så nära mig. När försvinner den så långt bort att jag varken ser, hör eller känner den. För sorg, det är det. Jag sörjer honom, oss, alla minnen och mig själv. Att jag vågade ge så himla mycket som verkligen kastades bort för ingenting. Jag funderar på när, eller ens om, jag någonsin kommer känna mig redo för intim kontakt med någon. Sexuell kontakt alltså. Det känns så avlägset att jag blir rädd. Kramar och lite mer kan jag föreställa mig men där går gränsen.
    När jag tröttnar på att tänka på allt tråkigt så tänker jag mycket på min kramkompis. Jag skulle nog utan några större bekymmer skapa mig en liten förälskelse, bara för att få känna den där underbara känslan. Jag är själverkänd expert på att bli kär i kärleken. Det är en gren jag bemästrar på proffsnivå. Liksom fix idéer och kombinationen är på gränsen till destruktiv. På rak arm kan jag komma på två som jag skulle kunna intala mig själv att jag var lite förtjust i. Båda unga (alltså väldigt unga, för unga), både härliga men den ena är snällheten och tryggheten själv medan den andra är drygheten och självsäkerheten själv. Det finns såklart inga verkliga känslor men det är en underbar distraktion ibland. Att bara få byta kanal. Skippa krigsdramat och se ett vackert romantiskt drama. Det finns också en viss herre som total dissade mig en afton. Den dissen var också en härlig distraktion under några dagar. För alltså inga dissar eller misslyckad flörtar känns av speciellt mycket – de är ju inte på riktigt trots allt. Jag undrar när eller om det kommer kännas på riktigt igen.
    Jag är faktiskt inte så nedstämd som det låter. Jag bara reflekterar mycket över vad som hände och vad som händer. Jag hade gett i stort sett samma sak för att han skulle klara av att göra detsamma. Ja, jag tänker på honom. Mest hela tiden på ett eller annat sätt. Hur länge kommer det vara så? Det är inte så att går omkring och bara tänker på honom men tankar på honom finns där hela tiden. Kanske extra mycket nu när jag inte ska höra av mig. Det är den där onaturliga tomheten. Jag gillar att vara ensam, det har jag alltid gjort, men nuförtiden känner jag mig så ensam och det är jag inte alls van vid.

    I fall det inte märks så hade jag ingen plan med detta inlägg överhuvudet taget. Jag ville bara sysselsätta mina fingrar till annat än att skicka förbjudna sms.

    Kommentarer inaktiverade för Fixidéer och andra tankar
  • livet

    Idealism

    20140409-231344.jpg

    Min kompis K påpekar ofta att jag är väldigt idealistisk. Jag har aldrig tänkt på det själv men förmodligen har det aldrig varit så uppenbart som nu.

    Ibland måste jag påminna mig om att jag inte kan förvänta mig att alla lever i samma vackra värld som jag och alla delar inte mina värderingar.

    Kommentarer inaktiverade för Idealism