-
Sååå tacksam!
Jag är så tacksam för mina svärföräldrar alltså! Tjena vad de har ställt upp. Egentligen inte bara nu utan hela vägen sedan jag blev gravid men jag har haft svårt att ta emot.
De har hämtat Nils här så jag ska få vila. De har lämnat matlådor till mig. Bjudit Nils på middag varje kväll. Tog honom när jag blev inlagd.
Saknar min mamma så mycket nu när jag är sjuk, det har jag lixom alltid gjort, så fort jag blir sjuk saknar jag mamma eller den jag önskar att hon varit. Önskar att hon kunde hämta Nils och vara med honom men det är ju några mil emellan. Avstånd är tuffa ibland.
Men svärföräldrar är verkligen över all förväntan och ställer upp så galet mycket. Jag är så tacksam. De gör det ju ned glädje det vet jag men alltså det är så klart tufft att vara “den enda” närvarande far/morföräldern också.
Måste hitta något bra sätt att visa min uppskattning på.
-
Tack ❤️
Vilken dag! Nu står resväskan packad en trappa upp. Det enda som saknas är en sminkväska och en necessär. I morgonbitti kommer taxin tidigt för att köra mig till flyget. T har just krupit upp i säng och jag har slagit över till “Så mycket bättre”. Den här dagen har varit… underbar!
Jag vaknade när T smög ut genom ytterdörren för att ta en morgonjogg. En morgonpuss och varsitt träningspass senare tog vi oss in till stan och en promenad med avslutande lunch. Där insåg jag att… T mår bättre. På riktigt. Alltså det går inte att beskriva lyckan i den lunchen. Det var som förr. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det. Vårt härliga samtal, ögonkontakt, hålla handen, god mat och vi var där. Båda två. Tillsammans. Damn. Det var vi. Där.
Tårarna rinner. Jag är lycklig och olycklig, på samma gång.
Lycklig för att T mår bättre, för att han varit här med mig idag. Olycklig för jag vill inte åka imorgon. Nu vill jag vara här med honom. Tillsammans med honom.
Dagen fortsatte med samma genuina känsla. Jag har packat, vi har lagat mat och sett på gemensam tv serie. Nu smög han upp i säng, han vaknade fyra i morse så han behöver de här timmarnas sömn.
I eftermiddags, medans han var i mataffären fifflade jag ber lite hemliga lappar med söta budskap i hans kavajer, på hans laptop, i hans rockficka och shake. Om två veckor är jag hemma igen – det är bra med saknad, eller hur?
-
Iphoneångest
I julklapp köpte jag en iphone 6 till mig själv. Jag hade tidigare en iphone 4 och den började bli dålig, typ helt plötsligt försvann alla meddelanden och den laggade mycket så jag köpte en ny. Kontant. Nästan 8000 kr kostade den. Det är SVINDYRT! Så dyrt att jag skäms lite.
Ja sån är jag. Jag är så fruktansvärt snål mot mig själv att jag försöker gömma min telefon och typ inte prata i den så folk ser. Och vad är då poängen med telefonen?
Jag VET mycket mycket väl att det är få förunnat att kunna köpa något för så mycket pengar precis efter jul, jag vet också att det är sånt som sticker i folks ögon. MEN jag jobbar precis som alla andra människor för mina pengar och tjänar pengar som då är mina. Och jag känner mig lyckligt lottad när jag ser på telefonen, delvis för att det är en fantastiskt bra telefon (eller minidator?) men också för att jag kunde köpa den.
Och samtidigt den där ångesten över hur mycket pengar det är, att jag kanske borde ha köpt något annat (för jag hade ju en telefon som funkade okej), att jag borde ha skänkt bort pengarna, ja ni kanske förstår mina funderingar?
Samtidigt så är jag så less på att skämmas för min framgång, eller för att jag tjänar relativt bra med pengar, för att jag har en telefon (som även många andra har och inte skäms över). Jag är less på att pengar och dyra saker är så tabubelagt för mig. Detta ska jag jobba vidare på!
-
Alex för ett år sedan
Ja, ett är går så snabbt. Tycker jag säger det hela tiden. Veckorna bara swishar förbi och så också månaderna. Känns som om det var nyårsafton igår (och inte är på ett väldigt långt tag ännu).Jag har säkert ändrats mycket jag också mer än vad jag själv vet. Men det jag kan säga är att förra året var jag helt slutkörd, tom, min kropp mådde inte bra och jag sov hela tiden. Jag levde livet till hälften i London och till hälften i Sthlm. Jag känner verkligen att jag är på rätt spår nu. Just med att fylla på den här kroppen med energi och att få flytta och få en nystart för grymt bra för mig. Jag längtar inte hem lika mycket och tycker mer om min vardag även om jag fortfarande inte är nöjd med mitt jobb.
att träffa V var verkligen en välsignelse och jag är så tacksam. Jag känner en sån kärlek och harmoni i min vardag. -
Här och nu
Det är nog den största klyschan av alla; att livet är här och nu. Den är dock otroligt sann. Ibland kan jag få en utomkroppsligupplevelse av mitt liv, ni vet när man ser sig själv utifrån. Och jag ser hur bra jag har det. Fina vänner och familj. Boende och arbete. Och hela världen för mina fötter.
Jag försöker påminna mig själv om att vara lite mer som ett barn, förundras över hur världen går från brun till grön, till orange, till brun, till vit, till brun etc. Lukta på gräset. Tycka att en spindel är det mest fantastiska som finns. Bli fascinerad av världen. Idag är en sån dag, då solen ska värma mig och jag ska njuta av allt lite extra. Kaffet ska smaka lite extra gott.
Jag ska fundera över livets små, men stora frågor. Vara extra kärleksfull och bara förundras över vilken fantastisk värld vi lever i. Och att jag inte bara får betrakta den utan också får vara en aktiv del i den. Det är fantastiskt!
Ja hör ni, ut och njut ni också!
-
1000 km i timmen och kanske förkylning
Jag känner av en liten förkylning tror jag. Näsan rinner och jag känner mig trött. Tröttheten kan iofs bero på att jag inte sover så mycket, det finns inte tid för det. Det har verkligen varit roligt att vara hemma. Träffa alla vänner. Det har varit luncher, teater, middag, en öl, fest, strosa på stan, bio och hela tiden träffa folk. Inte underligt att näsan rinner lite.
Det har varit underbart och jag är så tacksam för alla vänner och allt jag har råd och möjlighet att göra tillsammans med dem. Det enda jag missat är ett besök i pocket shop, min favoritaffär men jag har böcker att läsa så jag får spara det lite.
Det ska bli underbart att komma hem. Ja faktiskt, jobbet längtar jag väl inte till direkt, men nästa helg ska jag bara ligga hemma i min soffa (i pyjamas) och se vinterstudion på tv. Vad jag längtar! Och balans hörni, det är a och o i livet!
