-
Hur hanterar man sömnbrist?
Jag kan inte hantera sömnbrist! Min kropp bryter ihop om jag sover för lite. Jag får fysiskt ont i magen och huvudet och mår illa. Någon dag här och där går att kämpa sig igenom men det är inte bra för mig.
I natt sov jag tre timmar och var nära att döda V. Först var det för varmt för att somna så jag satte på en podd, V kunde inte heller sova så varje gång jag somnade väckte han mig. Jag är fortfarande arg.
Vid sju, åt jag frukost och smsade jobbet att jag jobbar hemma idag. Sov till elva men är fortfarande ur form. Konstant lågt blodsocker, illamående, ont i ryggen… Ja jag kan verkligen inte hantera sömnbrist.
Som gravid har jag helt tappat smak för kaffe men tycker heller inte alltid att det hjälper mot trötthet, kanske måste dricka mer än en kopp.
Nu skriker kroppen efter tortilla chips med creme fraiche och jobbet måste bli gjort. Hoppas er vecka började bättre!
-
Kroppen vet vad den behöver
jag tror jättemycket på att kroppen vet vad den behöver. Ibland kan man behöva lära sig tolka signalerna ett konstant sug på godis betyder inte att kroppen behöver godis utan troligen vitaminer och vatten, men mer om det en annan gång.
Vaknade med huvudvärk, dåligt humör och ont i halsen. Blev ännu surare. Ont i ryggen och nacken har jag också. Så jag sjukskrev mig, jag hade i het viktigt på jobbet idag och kände att jag måste lyssna på kroppen. Så jag drack en enorm kopp kaffe och såg på svenska Nyhetsmorgon en stund och sedan la jag mig i sängen och läste. Och sov i över tre timmar. Jag tror inte att man kan sova så om kroppen inte behöver det.
rosor jag fick i fredags
Nu ska jag upp och hälla i mig vatten och se om jag hittar någon lunch. Sedan jobba ett par timmar och göra något jag skjutit upp i sex månader: skicka bilder på framkallning. -
Slemklump och sömnbrist
Jag har länge varit, kanske inte förkyld, men lixom svullen i svaljet. Och igår gick det så långt att jag inte kunde få luft när jag skulle sova. Jag kände mig också lite extra svullen under dagen, eller egentligen tror jag det är snor/slem som sitter låååångt bak i näsan. (ursäkta för detta äckel).
I alla fall så somnade jag i soffan framför TVn vid 2 och när klockan ringde vid 6 var jag död. Jag åt frukost och var på väg till jobbet men vände om efter att jag hade skjutsat V. Somnade om vid 8 till 11. Och nu har jag ätit lite lunch.
Sömnbrist påverkar mig något otroligt mycket. Jag mår illa, får ont i kroppen, det hugger som knivar i magen och jag blir, så klart, otroligt lättirriterad. (hur fan ska detta gå med en bäbis, undrar jag nu. Får hoppas på några mirakelhormoner).
Jag känner mig lite stressad. Eller stressad kanske är fel ord. Men vi åker ju om en vecka till julfirande och innan dess är det både mycket som ska fixas men också mycket inbokat. Jul med Vs familj, fredag och lördag. Jul m Vs bästa vänner på söndag. Middag med en vän på måndag.
Så det är ju bara ikväll och fyra kvällar till, det ska kokas knäck och bakas två sorters kakor. Slå in klappar. Packa och tvätta!! Städa vill jag också hinna göra. Det kommer säkert gå bra. Det är bara min supertrötta hjärna som stressar mig. -
God morgon!
Förr hade jag hatat att vakna klockan 05.30 men nu förtiden gör det mig inget. De få timmar jag sover drömmer jag antingen om honom, honom och henne, honom med någon annan tjej eller att han är brutalt elak mot mig. Ofta vaknar jag för jag mår så illa av hans beteende i drömmarna men när jag vaknar så inser jag att han är precis likadan i verkligheten. Nu äter jag inte men annars skulle morning sickness vara en stående del av min morgon rutin. Det är lite galet det där, hur man kan må fysiskt dåligt av att må psykiskt dåligt.
Han är det första och sista jag tänker på och jag undrar hur länge det kommer vara så. Och hur han glömde mig på två dagar. Hur lyckas man med det? Alltså, jag glömmer inte ens one night stands så fort ännu mindre sju år.
Min plan är att på något sätt sluta vara så arg och besviken och sårad. Tänker att om han klarar att må bra på två dagar så borde ju även jag klarar det. Stressen.