När vi var i Sverige så träffade jag en av mina bästa vänner som också försöker få barn, ni vet hon som fick missfall i våras? Efter det missfallet så fick hon vissa komplikationer, eller egentligen inte men hennes kropp stötte inte ut allt utan hon trodde att hon var gravid igen för hormonerna var kvar och då kan man ju inte bli gravid igen. Nu är det i alla fall åtgärdat och hon fick sin första mens efter det i juni. När vi träffades så pratade vi så klart om detta. Hon sa då: Jag ger det sommaren sen ska vi söka hjälp.

Herregud tänkte jag, vet inte människan att detta med att bli gravid innehåller massor med faktorer och är skitsvårt, jag försökte säga till henne att det är ju bara två chanser dvs ingenting och det kanske är vid jul hon ska börja fundera på att söka hjälp (då har de försökt bli gravida i ett år). Men nej hon skulle söka hjälp i september…

Själv känner jag inte den stressen. Visst jag blir deppig när mensen kommer, jag skulle ljuga om jag sa något annat men jag repar mig snabbt. Och jag längtar efter barn. Hela tiden. Drömmer om det. Men det ger mig positiv energi och jag tror inte att det blir lättare för att man sätter ännu mer press på sig själv, med det sagt är jag absolut inte emot att man söker hjälp tvärt om, däremot tror jag man ska ge kroppen chansen.

Det finns ju faktiskt saker man kan göra för att öka chanserna och bättre lära känna sin kropp. Så i Sverige köpte jag ägglossningstest. Ja varför inte tänkte jag, jag kanske har helt fel på när jag har ägglossning. Och då blir det ju inga barn.
Anledning till att jag köpte dem i Sverige är för att jag har ett överdrivet stort förtroende för allt som är svenskt. Tänker mig att detta är lite bättre än alla märken vi har i Tyskland eller i vilket annat land som helst.