• ex,  familj,  Kärlek,  livet

    En ettårsdag som inte firas

    Är på väg på en vinkväll med en vännina då det slår mig. För exakt ett år sedan var en hemsk dag. Hemsk för det gjorde så fysiskt ont. Ett par dagar innan julafton hade min kropp börjar protestera. Jag mådde smått illa, favoritmaten smakade inte speciellt gott så jag klämde lite på mina bröst. Jodå, misstanken att jag var gravid bekräftades när jag hade möjlighet att ta mig till ett apotek där inte hela samhället skulle veta om det fem minuter efter att jag lämnat butiken. Så väl tillbaks i stan bokade jag in en tid på abortkliniken. En evighet senare. Ja, alltså nio dagar. Så den här lördagen för ett år sen alternerade jag att ligga på soffan och sitta dubbelvikt på toaletten. Smärtorna, illamåendet, magen som var upprörd, det är verkligen inget jag vill göra om.
    Beslutet var inte direkt svårt att fatta. Min X-man och jag hade kämpat i 9 månader utan ens tillstymmelse till framgång. Jag och sambon missade skydd en gång och jag blev gravid. Även om jag gärna vill ha barn, så är det en familj jag strävar efter. En familj bygger man inte med en djupt deprimerad som tvivlar på sitt eget liv och relationen.
    Men nu vet jag att kroppen fungerar, och jag hoppas att jag inom kort ska hitta rätt man att skapa min familj med ❤️

    Kommentarer inaktiverade för En ettårsdag som inte firas