-
Bilresa och sköldkörteln
I veckor nu har jag känt att mitt hår är märkbart tunnare. Det kan såklart bero på stress, hormoner och mycket annat men jag känner mig ganska säker på att jag har fel dos av Levaxin – hormonet som ska hjälpa sköldkörteln. Nu har vi äntligen fått får försäkring i Holland så jag ska försöka hitta en bra husläkare och boka tid. Det är svårt att inte bara bli ledsen och ångestfylld.
Denna veckan som kommer är vi i Sverige eftersom vi bilade upp igår. Vi åkte vid 08:30 från Holland och kom fram vid 22:00. Vi hyrde någon Opel SUV och jag förbannade mig var femte minut över att dom är så osköna att köra fort i. Supersmidiga i stan och såklart bra översikt men jag gillar att vara nära marken, speciellt vid höga hastigheter. Och det där moderna filbytarstyrandet – orkar inte. Dom är inte gjorda för provisoriska filer, speciellt inte smala tyska provisoriska ytterfiler, så ska dom inte vara übersmarta så behöver dom inte vara alls. Jag sov igenom Danmark så jag hade lugnat ner mig lite tills vi kom till Sverige. Då var det mörkt, regnigt och dimmigt. Resan dit hade gått hur smidigt som helst även om min man ogillar att köra. Vi slapp köer och alltför många vägarbeten (tror aldrig jag kört genom Tyskland med så få vägarbeten). Sträckan mellan Malmö och Göteborg var dock oändlig. Kan inte minnas att den någonsin känts så lång.
Sov som en stock natten till idag och har handlat i nya mataffären och lagat mat idag. Och läst, försökt hitta hoppet bland andra med sköldkörtel problem. Hoppet om att håret kommer tillbaks.
-
På håret!
Kommer ni ihåg att jag i juli somras plötsligt tappade hår? Det visade sig vara alopecia areata. Det är relativt vanligt och för många växer det ut igen. Jag gick till min hårfrisörska några dagar efter jag insett att jag tappat hår. Hon sa att hon inte märkt något annat underligt med håret. Jag tappade inte mer hår än normalt och hon upplevde inte att jag fått märkbart tunnare hår. Det var en lättnad.
Jag gjorde i alla fall exakt det man säkert inte ska göra och fick panik. På en vecka hade jag lagt mer pengar på hårvård än vad jag gjort sammanlagt under mitt 37-åriga liv. Typ. Nytt schampoo, nytt balsam och dessutom så la jag till två produkter i min rutin. Mitt gamla balsam åkte ut fortare än fortast. Det är ett fantastiskt balsam men det var också väldigt gammalt och lite googling visade att det inte var helt bra med gamla schampo grejer.
Egentligen så tror jag inte det spelar så stor roll vilket schampoo man använder. Jag tror att hemligheten ligger i balsam och eventuellt inpackningar och dylikt. Men när man helt plötsligt har en fläck så gör man allt och lite till. Jag har dessutom en tendens att vansköt mitt hår. Kan ibland skippa att borsta det på flera dagar, det blir trassligt och håret slits. Så det var mycket som ändrats i juli när jag upptäckte min kala fläck.
Shampoo och balsam från Kevin Murphys Plumping serie. Komiskt för jag klippte mig precis just för att jag har väldigt tjockt hår så det behövs nog inte alls. Men där och då och under sommaren har det kändes tryggt i kampen mot att bygga upp håret igen. Jag införskaffade också ett peeling schampoo för första gången i mitt liv men måste säga att jag gillar det. Valet föll på Soin Gommage från Kérastase Chronologiste serien. Det var svindyrt men att köra peeling i håret kan jag verkligen rekommendera. Köpte alla produkterna hos Lyko och kan varmt rekommendera dom. Grymt snabb leverans! Den största förändring har dock varit hur jag tar hand om mitt hår utanför duschen. Håret borstas oftare, för att öka cirkulationen i hårbotten. Alla gummisnoddar med metall eller gummi packades bort. Istället är det hårsnuddar i tyg som gäller. Jag försöker också använda diadem i större utsträckning. På nätterna så har jag min hårturban från Silke som jag fullkomligt älskar. En sådan grym lite sak. Varför jag inte alltid haft en sovturban är beyond me. Min kom i ett sött litet paket med ett litet kärleksbrev. Sådant gillar man ju.
-
Håret
Jag berättade för min mamma igår att en liten del av mitt huvud är flintskalligt. Hon tog det inte alls så lugnt utan hon reagerade förmodligen så som jag borde ha gjort. Så som jag skulle ha gjort om det inte var för alla turer med allmän vården. Jag måste ju se en läkaren. Risken är ju att min levaxindos är för låg.
När jag tänker efter så har mitt hår varit knepigt i flera månader. Det har kliat och under det sista månaderna har jag tappat massor med hår. Det gör man ju ibland så jag tänkte väl inte jätte mycket på det. Har också tappat massor av hår när jag varit stressad och deprimerad. Det har ju växt tillbaks. Min rädsla nu är att det inte gör det och att jag ska tappa ännu mer. Mitt hår har jag alltid älskat och därför gör det lite extra ont. Kan inte riktigt tänka mig vara utan det.
Nu hoppas jag dels att jag ska få en tid och dels att jag ska bättre medicin. Inget av det någon självklarhet, tyvärr.