• resor,  Sjukdomar

    Bilresa och sköldkörteln

    I veckor nu har jag känt att mitt hår är märkbart tunnare. Det kan såklart bero på stress, hormoner och mycket annat men jag känner mig ganska säker på att jag har fel dos av Levaxin – hormonet som ska hjälpa sköldkörteln. Nu har vi äntligen fått får försäkring i Holland så jag ska försöka hitta en bra husläkare och boka tid. Det är svårt att inte bara bli ledsen och ångestfylld.

    Denna veckan som kommer är vi i Sverige eftersom vi bilade upp igår. Vi åkte vid 08:30 från Holland och kom fram vid 22:00. Vi hyrde någon Opel SUV och jag förbannade mig var femte minut över att dom är så osköna att köra fort i. Supersmidiga i stan och såklart bra översikt men jag gillar att vara nära marken, speciellt vid höga hastigheter. Och det där moderna filbytarstyrandet – orkar inte. Dom är inte gjorda för provisoriska filer, speciellt inte smala tyska provisoriska ytterfiler, så ska dom inte vara übersmarta så behöver dom inte vara alls. Jag sov igenom Danmark så jag hade lugnat ner mig lite tills vi kom till Sverige. Då var det mörkt, regnigt och dimmigt. Resan dit hade gått hur smidigt som helst även om min man ogillar att köra. Vi slapp köer och alltför många vägarbeten (tror aldrig jag kört genom Tyskland med så få vägarbeten). Sträckan mellan Malmö och Göteborg var dock oändlig. Kan inte minnas att den någonsin känts så lång.

    Sov som en stock natten till idag och har handlat i nya mataffären och lagat mat idag. Och läst, försökt hitta hoppet bland andra med sköldkörtel problem. Hoppet om att håret kommer tillbaks.

    Kommentarer inaktiverade för Bilresa och sköldkörteln
  • Gravidtankar

    Graviditet

    Såg på Sarah’s Day födelsevlogg för någon dag sedan. Tänkte kanske att jag skulle uppdatera på våra tankar.

    Från början hade vi sagt att vi skulle börja först bli gravida förra våren. Vi avvaktade. Jag ville försöka landa och hitta ett jobb och känna mig helt redo. Nu har vi sagt att vi kan börja försöka. Blir vi gravida nu så kommer barnet när vi är gifta och jag kommer inte var höggravid under bröllopet. Det som oroar mig är….graviditeten.

    Allt från graviditeten oroar mig. Allt bortsett från att bli gravid. På grund av min sköldkörteln är jag orolig för att mina nivåer leder till att barnet inte utvecklas som det ska. Jag är livrädd för hur min kropp ska hantera en graviditet. Därav mitt behov att bygga upp styrka och fixa min fot Jag är ännu mer livrädd för födelsen. Så all in all är jag rädd. Jag skulle vilja prata med en specialist innan jag blir gravid men mitt förtroende för sjukvården är inte skyhög. Det kanske inte är det bästa att titta på vloggar från en födelse men hur ska man förbereda sig mentalt? Och hur vet man att man kan lita på läkare?


    Kommentarer inaktiverade för Graviditet
  • Sjukdomar,  Vardagen

    Vitaminbrist och vården

    IMG_1093

    Imorse fick jag sms med “tänd ljus, gör frukost och ät i sängen, bygg en täcke-koja och vägra gå ur lägenheten”. När jag tittade ut genom fönstret så förstod jag varför. Det var sådant där ocharmigt regn och blåst som jag bara stött på i Göteborg. Jag hade ju dock en date hos läkaren så jag var så illa tvungen att gå ut. Det var faktiskt inte så farligt som jag hade trott där ute. Tror knappt det regnade faktiskt. Det var lite dystrare besked hos läkaren. Min sköldkörtel ser förvisso ut att fungera fint men jag har i vanlig ordning brist på typ alla vitaminer. D-vitamin är ju inte så konstigt med tanke på antal soliga soltimmar man får i Sverige under denna årstid. Eftersom jag dessutom ursprungligen är från Columbia så behöver jag lite mer än många andra svenskar. B-12 brist har jag också. Det har jag haft till och från i många år men eftersom jag får dålig hy av tabletterna kom läkaren och jag överens om att se om jag verkligen behöver äta dom. Jag mådde mycket bättre när jag fick Levaxin och mina B-12 värden var okej så då slutade jag med tabletter men nu är det alltså tillbaks. Nu har jag fått injektioner utskrivna så får jag hoppas att det inte har samma biverkningar. Slutligen så har jag även natriumbrist men det kunde jag listat ut själv. Det blir liksom så när man inte äter salt. Jag fick inte så många kloka råd där mer än typ “salta maten”. Om det var så lätt så skulle jag förmodligen göra det men jag gillar inte salt och saltar därför inte någon mat. Det började ju för länge sedan när jag ung och trodde man skulle dö typ omedelbart om man åt för mycket salt för det var så tidningarna skrev. Då resonerade jag som så att det är ju inte ens gott med salt så det är ju bara att sluta med det. Det tidningarna aldrig skrev var att det är betydligt farligare med saltbrist och att det är vanligare att dö av saltbrist än överkonsumtion av salt.

    Min spontana känsla var nog mest att mina kropp uppenbarligen tycker om att jävlas med mig och jag kanske inte alltid är så snäll mot den. Min andra tanke var att jag har väldigt tur som har råd att gå privat där det finns läkare som tar sig tid att hjälpa och som verkar bryr sig. Jag gick ju till vårdcentraler i flera år utan att få svar på varför jag var så trött. Jag har även frågat flera gånger om jag kan få B-12 injektioner istället för tabletter men alltid fått nej som svar. Jag tror många som bott utomlands blir helt förbluffade över hur dålig den svenska sjukvården är. Jag har i alla fall alltid varit väldigt väldigt frågande till varför så många svenskar tror att den svenska sjukvården är den bästa i världen. Det är ett mysterium för mig att inte fler ifrågasätter den. Är det för att den är billig? Att vårdcentralerna missade att jag har hypotyreos (nedsatt sköldkörtel) var väl inte så farligt, det var kanske värre när de skickade hem mig med hjärnhinneinflammation. För att inte tala om när dom missade min pappas cancer eller mina vänners kompisars cancer. Allt för att dom inte hade tid eller på grund av för dyra prov. Jag går sällan till vårdcentraler nuförtiden. Förtroendet bröts och just förtroende är en stor grej i mitt liv. När det har brustit så kommer det inte bara tillbaks bara sådär.

    Nä, nu ska jag jobba. Gårdagens ineffektivitet märks av idag. Först, ska jag klippa bort dom är bruna sakerna på mina liljor. Det fick jag lära mig på ett fint hotell jag praoade på som ungdom. De fläckar nämligen ner och kan förstöra kläder.

    Kommentarer inaktiverade för Vitaminbrist och vården
  • livet

    Trettiotvå och höstens entré

    Då var jag äldre. Dagen tillbringades med vänner och familj från början till slut. Och den var lång för jag fick för mig att vakna vid 6-tiden och kunde inte somna om. Det blev ett morgondopp i hotellpoolen, belgisk frukost, lång promader, express shopping, favorithamburgare och häng innan det blev kväll och dags för hotellet med fina utsikten och bästa services (läs: överraskningstårta på rummet). Och nej, Han hörde inte av sig. Inte helt oväntat speciellt eftersom vi två dagar haft en diskussion om att jag inte tycker det är okej att hans gravida flickvän gör sönder fönster i huset. Alltså, att göra sönder ugnsglaset och tavlor är inte heller okej men jag måste ändå säga att fönster är fullständigt oacceptabelt.

    Jag känner mig förutom min sysslolöshet ganska tillfreds med livet. Jag ser fram emot att det ska blir några dagar senare och att vi kan få avklara bodelningen. Om två veckor flyttar mina föräldrar utomlands för hösten och då får jag även lite mer utrymme att vara ensam – älskar att vara ensam. Dock har jag blivit väldigt väldigt obotligt trött och misstänker att det är min sköldkörteln som går på sparlåga trots medicinerna så doseringen ska förmodligen justeras. Under småtimmarna funderar jag mycket på vad jag vill i livet. Det är så mycket jag tycker är kul. Har nog kommit fram till att jag ska engagerar mig ideellt igen. Och så skulle jag väldigt gärna vilja göra någon glad. Ni vet typ bjuda en uteliggare på lunch. Jag han ju aldrig få iväg min tredje del ev önskelistan så den ska ni få för spontanpresenter är ändå de bästa. Ska försöka få upp några små Londontips också. Finns det något som ni vill läsa om? Det är dåligt med roliga sexhistorier just nu men kan säkert hitta något i arkivet haha.

    Jag ser att Alex har delat med sig av massa recept. Jag är himlans baksugen så ska kanske testa på något och hitta någon att bjuda på det. Jag har ju saltbrist (japp, helt sant) och det är faktiskt inte alls bra så jag tänker att den där saltlaktrispajen med mitt favoritbär hallon skulle kanske sitta perfekt. Lite paj, en bok och sången ovanför. Typ sådana kvällar jag nu önskar mig. Hej hösten!

    Kommentarer inaktiverade för Trettiotvå och höstens entré