• livet,  München,  Sverige,  tankar

    Jag kommer aldrig passa in

    Som invandrare så är man alltid lite udda. Det märks att jag inte är tysk. Även fast jag nog “ser tysk ut” och pratar tyska, och tyskar och svenskar är ganska lika i livsstil, så kryper det lixom fram ibland att jag inte är tysk.
    Det kan vara ett ord jag missuppfattar, något kollektivt minne (typ barnprogram) som jag inte har eller någon aning om hur de firar högtider.
    Den största skillnaden upplever jag på jobbet. Arbetsplatser är otroligt hierarkiska, chefen är chef och har gärna en sekreterare, arbetarna är också indelade i en outtalad ordning efter kön (så klart!) och hur länge man jobbat där/viktig man är. (Här har jag haft tur som har en utbildning ingen annan har och som de behöver så jag är lixom i en egen hierarkisk grupp med mig själv). Det är heller ingen som har 8 timmars arbetsdag utan man jobbar lixom till man är klar (när nu det är…) ju längre man jobbar desto bättre är man (vad man gör är sekundärt). Det spelar heller ingen roll när man börjar jobba utan det är bara när man går hem som räknas! (Här finns andra skillnader mellan tyskar och svenskar som var klockrena).

    Som utvandrare så är man alltid lite udda. Det finns ingen i Sverige som kan förstå hur jag inte kan vilja bo där. Det finns ingen anledning för mig att bo någon annanstans, jag hade både jobb och boende som var bra och ändå flyttade jag. Trots att det var flera år sedan jag flyttade från Sverige så frågar folk (bekanta, vänner, människor man träffar på) varför jag flyttade. De frågar: varför bor du i Tyskland? Men egentligen frågar de “hur kunde du flytta från världens bästa land där vi har världens bästa, sjukvård, mat, skola, arbetsrättigheter? Det enda jag klagar på är vädret så hade du flyttat till Spanien eller Thailand hade jag förstått dig men Tyskland!?”

    Så jag insåg nu när jag var hemma över jul att jag alltid kommer vara udda. Om jag skulle flytta till Sverige så är jag ändå en “förrädare” någon som inte tycker att Sverige är bäst (även om det är ett fantastiskt land som jag kan sakna så det gör ont), någon som kanske igen skulle kunna överge Sverige, någon som kanske tar dit någon annan form av kultur?
    Och i alla andra länder, är jag alltid invandrare.

    Kommentarer inaktiverade för Jag kommer aldrig passa in