• barn,  kropp

    “Så där tjock var inte jag”

    på min nya arbetsplats är det jag och sedan är alla andra tio åt äldre än mig. Och det har gjort att det finns en martyr-kultur där alla går runt och klagar på hur mycket det har att göra men jag kan faktiskt inte se att de har så mycket att göra. 

    En annan sak som dessa kvinnor gör är att de konstant pratar om andra. Typ en kund vi har som väntar sitt första barn. Hon är gravid i typ sjunde månaden. 

    På fikat här om sistens satt de och sa hur vacker hon är, och det är hon verkligen, helt plötsligt bytte de dock spår. Och började prata om att hon “bara” är i månad sju och hur tjock hon kommer bli sen och hur jobbigt det kommer bli och självklart kommentarerna “så där tjock var aldrig jag!”.  

    Jag blir sååå less! Ja när vi är gravida förändras kroppen olika för alla. Några får en jättemage direkt och några syns det knappt på. Ja någr mår dåligt andra har aldrig mått så bra. Måste vi verkligen döma varandras kroppar? Gäller så klart inte bara vid graviditet men kanske ännu mer då? Många av mina vänner har känt sig fula under graviditeten och det beror säkert bla på detta: andra kvinnors granskande. 

    De allra flesta är glada för att vara gravida utan de där jävla dömandet så skulle de stråla ännu mer, njuta ännu mer av att bära ett annat liv men nu ska de istället skämmas, dölja magen och att de gått upp i ansiktet (vilket så klart är det värsta men alla mina kollegor hade mirakulöst gått ned i ansiktet…). 


    Nej nu slutar vi döma varandras kroppar, speciellt under graviditeter. 

    Kommentarer inaktiverade för “Så där tjock var inte jag”