• Förhållanden,  livet

    Känslorna

    Trött, tröttare, tröttast, jag. Ja, precis så här det. Jag skulle kunna sova en hel dag tror jag. Trött och kall och svag kan man sammanfatta mig med. Jag försöker minnas om det varit såhär innan – att jag efter hysteriska ledsna dagar blir helt avtrubbad. Jag minns inte. Det är lite sådär med minnet och hjärnkapaciteten.

    Bloggutmaningen går inte alls. Orken finns helt enkelt inte. Jag vet vad ni tänker. Typ ryck upp dig. Jag trodde alltid man skulle kunna det. Jag har till exempel aldrig förstått dom som gått in i väggen. Nu vet jag dock att man kan må så dåligt att man inte orkar hur mycket man än vill. Jag vet att ett starkt psyke kan krossas av något så delikat som känslor. Övermäktiga känslor som inte låter sig styras hur som helst. Jag är fantastiskt stark men i det ligger ju också att kunna visa sig svag. Till och med för mig själv. Att inte gömma från det. Att låta allt komma upp till ytan och tackla det. Jag tänker att det ändå måste vara en enorm trygghet att jag är självsäker. Att jag vet vem jag är. Det är jag tacksam för.

    Kommentarer inaktiverade för Känslorna