-
Serietips: spinning out
Jag älskar serier om sport. Typ ett fotbollslag som ska vinna något och de kämpar och blir skadade och ledsna och någon underdog som gör mål när det är en sekund kvar och så vinner de! Gråter alltid!
Så när spinning out kom ut på Netflix. En serie om en tjej som åker konståkning och ska vinna den där tävlingen då satt jag på första parkett.
Bildkälla Meeeeen! I alla de här serierna så stöter de på olika problem. Kärlek/brustet hjärta, doping, kompisar som sviker, föräldrar/familj, graviditet/abort, bilolycka, våldtäckt, bli av med oskulden … ja men ni vet. Och allt detta händer även i den här serien. Den är dock bara 10 avsnitt á 45 minuter. Så det händer otroligt mycket hela tiden. Det går lixom väldigt snabbt vilket gör det hela extremt otrovärdigt. Det är mörkt och handlar nog egentligen mest om psykisk sjukdom och minst om skridskor.
Jag har också svårt för skådespelerskan i huvudrollen. Jag har sett henne i en annan film och tycker inte att hon känns äkta. Eller hon spelar för mycket. Jag vet inte. Hon tilltalar inte mig.
Det här är verkligen ingen bra serie. Men jag såg ju hela så… kanske passar om du ligger hemma med influensan.
-
Serietips: catch-22
Vi har sett en så bra serie, catch 22. Den handlar om Yo-Yo som är stridspilot under andra världskriget och som på alla sätt försöker få åka hem. Han är rädd och vill inte dö.
Det finns komiska inslag, dialogen är otroligt rapp men det finns också ett mörker och allvar. Verkligen en serie i vår smak. Snabb dialog är något jag faller för direkt.
Den är dessutom välspelad, Yo-Yo ovan, gör ett fantastiskt arbete men även de andra rollerna är spelade av fantastiska skådespelare.
Serien är baserad på boken moment 22 av Joseph Heller, en klassiker som jag börjar läsa hur många gånger som helst men som jag aldrig tagit mig igenom.
-
Serietips: when they see us
Om ni känner för att må dåligt i helgen rekommenderar jag varmt serien when they see us på Netflix. Jag känner att jag är väldigt sist på bollen med den här serien men väldigt kortfattat handlar den om fem barn (ungdomar möjligen) som oskyldiga döms för våldtäkt på en kvinna. Vi får se hur de misshandlas av rättsystemet på olika sätt och hur den här domen påverkar dem och deras familjer genom livet.
Skådespelarna är fruktansvärt bra och jag sitter med en klump i magen mest hela tiden. Massa tankar dansar runt i huvudet på mig. Hur priviligierade vi är som är vita. Hur klarade dessa pojkar så långa fängelsestraff? Hur hade jag gått vidare? Vad hade jag gjort om detta hände mitt barn?
Verkligen en sevärd men kanske inte så upplyftande serie. Se den och skaffa energi för kamp, den behövs fortfarande!
-
Serietips: years and years
En dystopi som är skrämmande nära i tid. Trump blir återvald, miljöförstöring och ekonomin strular. Och all teknik. Är den bra för oss?
Som alltid (?) med serier från BBC är den välspelad och nära. Bra dialoger och spännande intrig. Är mer drama än något annat men så klart relaterabart då alltid händer av anledningar som grundar sig idag.
Kanske inte en serie där du behöver vara uppmärksam hela tiden men ändå en bra serie. Finns på hbo om ni inte har tillgång till BBC.
-
Serietips: how to get away with murder
När jag var sjuk i början på april och kroppen skrek efter vila då tänkte jag att jag skulle sträckse något lättsamt. Jag såg så hela första säsongen av how to get away with murder.
Bildkälla: ABC
Det är en kriminalserie från 2014, så de första av er kanske har sett den redan? Den handlar om en advokat och hennes studenter, varje avsnitt är ett nytt fall som lixom börjar och slutar i avsnittet och sedan är det ett stort fall som följer med i alla avsnitt och som visas då och då i spännande tillbakablickar.
Den är spännande och ganska mörk. Men jag tycker inte den passade för att sträckse. Den är ganska rörig och jag hade gärna sett sen tillsammans med någon så jag hade kunnat fråga och diskutera vem som var vem och vem som gjorde jag.
Jag gillar verkligen den smarta och kanske lite galna advokaten Annalise. Och ju längre jag ser desto mer gillar jag studenterna också. De är lite som de fem vännerna i “fem-böckerna” som är kompisar och löser spännande brott tillsammans. Ju längre serien går desto mer får man veta om alla. Så det är en smart serie med många detaljer. Se den och häng med ordentligt. Kanske en serie som kämpar sig allra bäst för mörka höstkvällar egentligen men man kan ju alltid dra ned persiennen.
-
Netflixtips: you
Det är så tråkigt att leva med mig. Jag älskar “dålig Tv”. V älskar bra Tv. Det är ju tom hans jobb och jag vill bara se modern family om och om igen typ. Är väldigt kräsen. Kan läsa tunga böcker och ha det ganska tungt på jobbet så serier ska vara ganska okomplicerade för att jag ska fastna.
Så… i januari såg jag Netflix-serien You.
Den är… lättsam… och så där lagom spännande, lite jobbig för att jag blir såååå irriterad på huvudpersonerna. Inte så där genomgoda någon av dem. Och med ganska (orimligt) många skelett i garderoben.
Det är så där så att man kan städa lite samtidigt eller skriva blogginlägg. Det krävs lixom ingen hjärnkapacitet att följa med i handlingen även om den inte är helt platt och lurar en då och då.
En bra serie för att sträckkolla en kall helg eller kanske en slappardag, men absolut inget måste. Lite kärlek, lite sex och mycket psykopater.
-
Serietips: handmaid’s tale säsong 1
Så efter att jag läst boken som serien baseras på vågade jag mig på att se första säsongen och kan komma med ett utlåtande.
Jag är så glad att jag läste boken först, boken är väldigt enkel. Och det är just enkelheten som gör den bra. Det är inga krusiduller men heller inga överdrivna detaljer. Jag tyckte också om att det var så mycket kvinnokamp i boken. Kvinnor som hjälpte varandra. Det var egentligen bara huvudpersonen och hennes tankar som det handlade om och det tyckte jag var fint. Skönt och häftigt att få se världen bara genom en person.
Serien är betydligt mer komplex och mer fler groteska detaljer. Personer som i boken bara nämns med “det var sista gången jag såg henne” har en hel historia runt sig i serien. Något av det jobbiga med boken var just ovissheten men det var också det som var bra. Att man inte fick veta vad som hände huvudpersonens barn och man gjorde att det fanns ett så hjärtskärande hopp. IOM att man i serien vet det försvinner många av mina känslor. Så även om jag tycker att boken var bättre så är serien också helt fantastisk! Skådespelarna ör jättebra och roligt med en del svarta i roller. Om jag ser serien som en separat historia men en delvis annan berättarteknik blir den ännu bättre. Kvinnor och dystopier. Och, som sagt var, motståndsrörelser! Drömmen!
-
Serietips: big little lies
Sist på bollen har vi sett big little lies, en superbrisbelönt serie, som dessutom är baserad på en bok jag verkligen gillade.
Boken och serien är verkligen lika varandra och båda bygger på överraskningarna, man ska lixom vara helt säker på en sak och så kommer en twist och “aha NU förstår jag!!!”
Jag hade ju som sagt var läst boken så för mig var överraskningen 0 och därmed var det inte en speciellt bra serie.
Dock ska jag säga att jag tyckte att alla skådespelare var brillianta och jag förstår verkligen varför Alexander Skarsgård tagit emot så många priser för sin roll, så fantastiskt spelat!
Har också två saker att säga om Alexander Skarsgård:
1) hur lik är han inte sin pappa?!
2) jag gissade på att han är lite äldre än mig och började närma sig 35… det visade sig att han är 40 och jag är 35. Kris!
-
Serietips: friends from college
Har halvt om halvt fastnat i en så dålig serie. Den handlar om vänner från college som träffas efter 20 (?) år, eller de bor alla i samma stad igen efter 20 år, och ja ni kan ju förstå hur det blir? a la baksmällan så fastnar alla i sina gamla roller och humorn är så himla låg. Jag kan heller inte påstå att det är några stora skådespelarinsatser i serien. Några gånger varje avsnitt skrattar jag högt men alltså den är såååå dålig och det är sååå skönt att titta på. Hjärnan bara stänger av och ja, inget händer. eller allt händer. Alla beter sig som mansgrisar och fyllesvin och det är så långt från mitt liv att det blir roligt men mest är det väl tragiskt.
FRIENDS FROM COLLEGE Dock är vinjetten himla fin. Man ser bara ett middagsbord med olika mat på typ och jag hade det aldrig så på universitetet. Jag har inga universitetskompisar kvar och jag kände mig väldigt ensam då. Jag hängde med min granne då och sedan i slutet träffade jag min exman. Min tid på universitetet präglades av privata konflikter pga idioter som försökte utnyttja att jag var ung och jag orkade lixom inte hänga med de andra på studentpuben och liknande saker. Jag kan ångra det lite nu, alltså både att den präglades av konflikter men också att jag lixom inte fick några nära vänner. Samtidigt så har jag redan så bra vänner så jag kanske helt enkelt inte hade plats i livet då.
Kolla in den på netflix en riktigt regnig dag när inget annat hägrar eller om du behöver få lite tröst i någon hjärtesorg, annars låt den vara.
-
Serietips: true detective säsong 2
jag och V såg ju första säsongen av true detective och gillade den, så vi har sett framemot säsong två. Säsong två är en helt ny historia med nya skådisar. Den här gången tycker jag att skådisarna imponerad, speciellt Collin farrell som jag aldrig riktigt gillat innan. Men även Rachel mcadams gör en ny och bra roll, tycker jag.
Dock tycker jag att själva storyn var sämre den här gången. Fortfarande sevärd absolut och återigen är serien bara åtta avsnitt. Jag hoppas att de gör en tredje säsong, just för att det är så bra skådisar i.
