• Förhållanden,  livet

    Bodelnings första steg

    Idag fick mitt knasiga ex för sig att vi kanske kunde påbörja en bodelning. Han ska nämligen bli pappa i slutet av januari (med en tjej han inte är ihop med men delar säng med). Så vi påbörjade. Jag är ju ganska bra på förhandlingar och diskussioner så det gick väl förvånadsvärt smärtfritt. Ett rum, en liten hall och en liten toalett avklarade vi. Vissa saker fick han, andra jag och en del bestämde vi att sälja och dela beloppet. Det må ha varit smärtfritt på ett sätt samtidigt river det upp mycket känner jag. Precis som att i visa svaga stunder hugger det till i hjärtat när jag tänker på att han hade sex med någon annan i vår säng. Att någon var där och hade sex med honom och att jag sedan sov i den sängen. Det gör ont när jag inte är stark. När jag är stark å andra sidan så det irrelevant. Han har redan förstört allt man kan förstöra. Hursomhelst, bra eller dåligt så suger det energi som den värsta energiboven. Och jag är trött. Helt utmattad. Nu sitter jag bara och väntar på ett avtal som han lovat att skriva under. Sedan ska jag titta på något enkelt. Är bloggande katastrofalt denna vecka eller tok deppigt så skyller jag det helhjärtat på mitt ex.

    Kommentarer inaktiverade för Bodelnings första steg
  • Förhållanden,  livet

    Om bara

    Det är så roligt, nåja det kanske inte är rätt ord, hur jag babblar om att jag kommit över honom men så krävs det en jobbig natt så gråter jag över allt. Inklusive honom. Förmodligen för han är ett mycket lättare och mer konkret problem än livet i allmänhet men ändå.

    Jag vet inte. Kanske var hans lätta väg inte så himla fel trots allt. Tänk om jag bara hittat någon tönt och låtsas att hela mitt liv plötsligt var helt igen. Tänk om jag bara hade tänkt lite smartare och bett honom flytta ut den där kvällen i december. Tänk om jag bara tänk punkt. Då hade det inte gått sju år för mycket. Tänk om… Japp, inatt är det mycket “om bara”. Och vet ni, jag hade tyckt det var trevligt med ett hem nu. Ett hem och lite flyt. För jag får just nu ont i magen av livet. Fysisk magvärk och svindel.

    Godnatt på nytt.

    Kommentarer inaktiverade för Om bara
  • Förhållanden

    Enkelriktad kommunikation

    Alla dessa tårar och all uppgivenhet tar energi som inget jag tidigare upplevt. Inget känns kul, nödvändigt eller aktuellt. När jag vaknar efter några få timmars dålig sömn så vill jag verkligen inte vara vaken. Tårarna kommer nästan direkt. Dagarna går till jobbsökningar och en hel del reflekterande. Helt meningslöst reflekterande. När natten sedan kommer är sammanbrott ett faktum. Denna vecka har jag inte kunnat låta bli att höra av mig till honom. Mail som självklart är mindre roliga för honom att läsa än hennes blogginlägg om de fantastiska sexet. Mail som inte bidrar till något. Helt meningslösa faktiskt men (!) jag kan inte låta bli. Det är så mycket frustration, ilska och sorg som måste ur. Bloggen räcker inte. Min stöttepelare Kristofer räcker inte. Det är tyvärr bara han jag vill förmedla mina känslor till. Han som enligt spelets regler ska vara död för mig. Han som i verkligheten är allt annat än död. Han lever i varenda liten del av mig.

    Kommentarer inaktiverade för Enkelriktad kommunikation
  • Förhållanden,  Känslor

    Skammen

    20140104-211218.jpg

    Jag må vara gammalmodig men att mitt förhållande inte höll är en enorm skam för mig. Jag tycker det är svagt. Det är inte bara en väldigt stor förlust och gigantiskt misslyckande utan för mig är det också en skam. Jag tycker det är pinsamt. Kanske mycket på grund av att jag under alla år blev ifrågasatt men förmodligen till största del på grund av min tro på förhållandet. Att vi var bra och starka. Att vi kunde prata om allt och därmed också reda ut allt. Det tror jag i och för sig på, att kan man bara prata så kan man om man vill lösa det mesta. Hur som helst, att han inte ville när jag hade fått anstränga så många gånger var inte okej. Varken rättvist eller ansvarsfullt. Ja, det tycker jag är pinsamt. Att tro att allt är så lätt och att se förhållande som materiella saker, en konsumtionsvara.

    Jag har så väldigt svårt för det här. Jag klarar inte ens av att träffa mina släktingar som vet om det är slut. Och att berätta för mina vänner känns för stort. Skamligt och hjärtskärande. Alltså om sanningen ska fram så tycker jag det är pinsamt att möta kassörskan på ICA. Nä, jag går inte ut så mycket.

    Kommentarer inaktiverade för Skammen
  • Förhållanden,  Känslor,  tankar

    God morgon!

    20140104-075742.jpg

    Förr hade jag hatat att vakna klockan 05.30 men nu förtiden gör det mig inget. De få timmar jag sover drömmer jag antingen om honom, honom och henne, honom med någon annan tjej eller att han är brutalt elak mot mig. Ofta vaknar jag för jag mår så illa av hans beteende i drömmarna men när jag vaknar så inser jag att han är precis likadan i verkligheten. Nu äter jag inte men annars skulle morning sickness vara en stående del av min morgon rutin. Det är lite galet det där, hur man kan må fysiskt dåligt av att må psykiskt dåligt.

    Han är det första och sista jag tänker på och jag undrar hur länge det kommer vara så. Och hur han glömde mig på två dagar. Hur lyckas man med det? Alltså, jag glömmer inte ens one night stands så fort ännu mindre sju år.

    Min plan är att på något sätt sluta vara så arg och besviken och sårad. Tänker att om han klarar att må bra på två dagar så borde ju även jag klarar det. Stressen.

    Kommentarer inaktiverade för God morgon!
  • Förhållanden,  Känslor

    Tillit och hjärtan

    20140102-105919.jpg

    Vet inte vad som gör mest ont. Ett bruset (eller rättare sagt total krossat) hjärta eller förstörd tillit.

    Idag vet jag att han träffade en ny två dagar efter han gjort slut. Att hon idag sover över i vad som tekniskt fortfarande är mitt hem. Att hans mamma vetat om henne sedan dag 1 (eller 2). Precis som under alla sju år har han ljugit en hel del. Det finns inget han kan säga längre. Jag tror inte på ett ord. Hans agerande å andra sidan är ju i allra högsta grad på riktigt och är det som får tala högst. Och det, det talar högt. Det säger mycket om hur lite respekt, omtanke och positiva känslor han har för mig. Hans agerande visar hur mycket han avskyr mig och medvetet vill såra mig. Att nu påstå att han hatar mig vore inte en underdrift.

    Mitt brustna hjärta kändes som en ganska logisk del av en separation. Att förstöra tilliten kändes dock jävligt onödig. Det gör ont att han ljuger så mycket. Att han alltså inte ens tycker jag är värd ärlighet.

    Jag kan för allt i världen inte förstå hur jag kunde vara tillsammans så länge med någon som hatar mig så mycket och vill mig mig allt ont i världen.

    Det krossade hjärtat och förstörda tilliten säger mig att han aldrig tog vårt förhållande på allvar. Att han redan från början visste att detta aldrig skulle hålla. Att jag skulle bli ännu ett ex och att han skulle såra mig lika mycket som alla de andra. Han visste men han sa inget. Likaså visste han att ju längre det gick desto mer skulle han såra mig. Han visste exakt hur ledsen jag skulle vara, hur han skulle agera och att det skulle såra mig ytligare. När jag är ledsen är jag inte till någon nytta för honom. När jag är ledsen ger jag honom inte den bekräftelsen han behöver. Jag finns inte för honom, är inget. Och har förmodligen aldrig varit.

    Välkomna till ett liv med en trasig man som hellre sårar en annan människa djupt än att själv bli hel.

    Kommentarer inaktiverade för Tillit och hjärtan
  • Förhållanden

    Den sista utvägen

    20131229-132142.jpg

    Okej. Jag känner att jag blivit något missförstådd. Så jag vill gärna reda ut några saker. Eller en sak egentligen. Det här med när och hur man gör slut. Det gick nämligen upp för mig häromdagen att han tror att jag trånar efter honom. Alltså, jag är den första som erkänner att jag är ganska normal – jag har levt med honom i sju år och han är det första och sista jag tänker på och finns konstant i mina tankar. Därmed inte sagt att jag vill vara tillsammans med honom nu efter allt. Inte heller betyder det att jag inte vill. det betyder inte så mycket mer än att han finns i mina tankar. Men (!) och det är ett stort men, jag tycker varken han varit realistisk, rättvis eller ansvarsfull. Så här kommer några saker som jag tycker är viktiga att ha i åtanke när man inte trivs i sitt förhållande.

    – Först och främst, förhållanden är bland de svåraste heltidsjobb man kan ha. Att tro att kärlek räcker för att hålla ihop ett förhållande är naivt.
    – För mig är en pojkvän en bästa kompis med extra allt. Pirret och spänning är inte något som naturligt år i och år ut finns där. Den elden dör snabbt om man inte håller den vid liv.
    – Det kommer finnas stunder då man inte tål sin partner. Det kommer säkerligen finnas stunder då man till och med är kär eller förtjust i någon annan. Då kan man ha tänka på första punkten.
    – Trivs man inte så förmedlar man detta antingen genom att prata/skriva eller genom att bidra med en förändring.
    – Att göra slut är inte det första man gör när man inte trivs. Det är jävligt långt ner på listan. Det finns många många alternativ innan man tar det slutgiltiga beslutet att göra slut. Kanske att det kan vara värt att nämna som ett “här är vi nu” och sedan sätta ett mål, en slutdestination.
    – Man kan se på att göra slut på två sätt, som det modiga valet eller som det fega valet. Jag köper det modiga precis på samma sätt som jag kan förstå att visa tycker självmord är modigt. Själva akten är modig men inte handlingen som helhet. Det är så fegt det kan bli. Gör man slut det första man gör är man inget annat än en rädd liten skit.

    Jag vet inte men utav att döma på hans beteende så blir misslyckade förhållande lättare ju fler man haft. Må jag aldrig komma dit.

    Kommentarer inaktiverade för Den sista utvägen