• Girlytalk

    Nummer ett i mitt liv är jag

    Happy funderade över självrespekt och jag tänkte spinna vidare på det ämnet.

    Jag är en himla snäll person. Jag tycker att konflikter är onödigt i 99% av fallen och väljer du att lägga mig, se bortom mina egna behov eller vilja och låta någon annan få göra som hen vill.

    När jag var runt 20 år så var jag tillsammans med en kille som var, jag ska inte säga att det var en dålig person, men han var omogen. Han förstod inte hur man skulle behandla en flickvän. Hans prioriteringslista såg ut typ så här:
    1. min mamma 2. min övriga familj
    3. mina bilar
    4. Alex

    Jag spenderade timmar gråtandes över att han var nummer ett på min priolista medan jag inte var det. jag fick tillslut “uppenbarelsen” att om han inte prioriterar mig och jag inte prioriterar honom då är vi ju i jämnvikt. Och så fick det bli. Jag prioriterade vänner högst, träning och sedan mina böcker. Och efter det honom. Vårt förhållande blev ungefär en miljard gånger bättre även om det aldrig var helt bra så var vi ihop i två år.

    Det jag lärde mig var just det att jag förtjänar att vara nummer ett i någons liv och om min partner inte sätter mig först så måste jag ju sätta mig först. Så det gör jag, fortfarande. Självklart med hänsyn till vänner och V och i samråd med dem ibland men ibland då går jag bara den vägen som är menad för mig.

    Angående att sätta gränser så var det en något jag var asdålig på. Men när jag blev gravid så sa jag till mig själv att nu måste jag stå upp för mig sjävl och det har jag gjort. Det har jag lärt mig den hårda vägen. Blivit sviken av vänner, min pappa tex. Det blir jag inte längre (man kan ju intala sig i alla fall) för jag ger dem inte den makten. Jag sätter mig själv först och andra som sätter mig i första rummet och sedan min pappa. I sista hand.

    Även på jobbet har jag lärt mig den hårda vägen. jobbat för mycket, inte sagt ifrån, nästan bränt ut mig, och blivit behandlad som skit på grund av ålder och att jag är tjej. Men nu tar jag ingen skit. jag kan inte svara på var den styrkan kommer ifrån eller när jag ändrade mig men jag känner så starkt i mig vad mitt egenvärde är och jag önskar alla människor det samma.

    Kommentarer inaktiverade för Nummer ett i mitt liv är jag