• Kärlek,  Mr T,  T

    Nu händer det, del 2

    Okej, så jag jobbar med att hantera den här situationen. Att acceptera och landa i att det här kommer att rubba T’s värld. Att jag inte kommer att få det avslut som jag strävar efter. Jag kommer inte att få svar eller besked från T och det skaver.

    Efter tio dagar där kontakten varit varierande men mest på en väldigt låg nivå kom ett smygande kontaktförsök igår. Där han försöker låtsas som ingenting, han blanda lite smicker med en enkel fråga. Ett upprepande beteende som jag sett många gånger förr. Det tog mig många timmar att formulera ett svar, för jag ville vara ärlig och klargöra att det här inte är en dialog jag tänker ta på sms.

    Nu är jag inne i den värsta perioden, den där jag spelat över bollen på hans planhalva. Det är hans tur att göra nästa drag och allt annat än passivitet och lägga sig på ryggen som en skalbagge förväntar jag mig inte. Han kommer anta en offerroll där han påtalar att han inte är så snabb i beslutsfattande och att han ännu inte vet vad han vill. Då kommer min nästa utmaning, att stå på mig att jag nu bestämt mig.

    Första minutrarna, timmarna och dagarna är värst. När man tvingas att förändra något som på kort sikt kan ge så mycket feelgood. Det är så lätt att falla in i gamla mönster. Ett sms till för att utveckla, förklara och bädda in det lite. Använda fler ord, mer kontakt för att jag inte vill släppa taget.

    Kommentarer inaktiverade för Nu händer det, del 2
  • Girlytalk

    Inte ens värd vatten 

    Såååå… Jag bestämde mig för att kontakta min syster och ställa ett ultimatum/bjuda in henne. 

    (Minns ni att min syster sa upp kontakten med mig i September?)

    Nils fyller ju ett snart och då tänkte jag att hon kanske vill komma så jag mailade henne och skrev (fast med lite andra ord) att om du vill komma och vara en del av vårt liv vill jag att du kontaktar mig. Och hon har inte hört av sig. 

    Det gör ont så klart. Logiskt så förstod jag att hon inte skulle höra av sig, för det är sådan hon är. Men hoppet finns ju där. Hon har ytterligare några veckor på sig stackars innan Nils kalas men för varje dag som går så minskar chansen att hon kontaktar mig. 

    Nu har jag bestämt mig för att jag inte orkar vara ledsen mer. Hon ska bort. På sociala medier och andra ställen där hon kan få en inblick i våra liv (mitt och Nils) kommer hon blockeras. Hennes nummer raderas. För jag orkar inte gå runt och undra. Vara ledsen. Och fundera. 

    Jag har två systrar till och det räcker bra. Troligen kommer hon tillbaka någon dag. Hon har nämligen inget kontaktnät så när hon gör slut med sin pojkvän kommer hon alltid tillbaka så får vi väl se hur läget är. Troligen har ju mitt lov gått framåt och alla de mönniskor jag behöver är med mig. 

    Hur som helst så gör det ont. Att inte ens vara värdig ett svar. En blick. Ett okej. Eller ett “jag vill inte”. Samtidigt så ska det bli skönt att slippa detta faktiskt. 

    Kommentarer inaktiverade för Inte ens värd vatten 
  • Girlytalk

    Hur var helgen då? 

    Jo men min pappa var ju här och det var ju kanske inte det besök jag helst av allt önskade.

    Tidigare i livet har jag och min pappa varit nära men nu känns det inte alls bra. Han känns som en bomb som kan explodera när som helst. Men det gick bra. 

    Det var lixom inte så lätt. Eller jag stängde av lite och lyssnade inte riktigt på vad han sa utan var mentalt på andra ställen. Delade heller inte med mig så mycelet av mina privata tankar utan höll det på en allmän nivå. 

    Trots att det är vår här i München med 19 grader en dag förra veckan så är det vinter i bergen, och vi tog oss upp för längdskidor. Jag promenerade och vände näsan mot solen. 


    Det är så underbart att min energi och solen återvänt. Lägger mitt fokus där! 

    Kommentarer inaktiverade för Hur var helgen då? 
  • Gravid!,  tankar

    Ingen mormor till våra barn

    Ibland berör jag min familj på bloggen. Jag har tidigare berättar att min mamma är psykisktsjuk och att vi inte har någon kontakt. Det är, även om det är rätt beslut, smärtsamt. Och nu när vi ska få barn valde jag att berätta för henne. Så här gick det till: 

    Vi pratar om lite allt möjligt vardagligt så som jobbet och gemensamma bekanta. Hur livet varit på senaste tiden. 

    Jag: jag har en nyhet att berätta! Vi ska bli föräldrar, vi ska få barn! 

    Mamma: grattis (helt utan känsla). Jag har också en nyhet att berätta. Jag har inte bakat drömmar utan köps saffransskorpor till jul istället. 

    Och sedan pratade hon på om skorporna och folk som lagt upp roliga saker på Facebook osv. 
    Jag hade trots hennes sjukdom förväntat mig något annat. Åtminstone några motfrågor. Men på ett annat sätt är det skönt. Nu fick jag återigen bekräftat att hon är sjuk (hon har haft tid på sig att återkomma om det handlade om chock) och att hon inte ska vara i mitt liv. 

    Kommentarer inaktiverade för Ingen mormor till våra barn