• livet,  Okategoriserade

    God natt

    Har laddat hela helgen för en mysig söndagskväll med T. Vad gör jag? Bort mig.

    Fy fan.

    Har ni sådan kvällar när känslorna liksom hamnar på utsidan? När minsta lilla besvikelse resulterar i tårar, reaktioner som inte alls står i parentet med vad som sägs eller görs? När man, medans det pågår, inser att man överreagerar, övertolkar och… förstör? Ändå kan man inte bryta det.

    Jag hade en sån kväll nu. T kom, med vin. Vi skulle laga mat. Vi skulle prata om nästa helg. Jag tror jag dödade all lust han någonsin haft att tillbringa tid med mig. Tårarna sprutade som på lille skutt när han inte kunde ge besked om eventuell resa. Han hänvisar till barn och till skör exfru. Jag inser att han kommer inte kunna frikoppla sig från hennes nyckfulla energisvängningar eller sin vilja att göra allt för barnen på många år. Jag tolkar in allt och lite till, för sånt var mitt humör just, exakt där. Det är de dagarna på månaden, när känslorna bärs på utsidan huden.

    Så nu sitter jag här i soffan och väntar på min inneboende som borde komma när som helst. Jag väntar och mår uruselt. Jag har försökt att andas. Försökt att skicka ett sms där jag skriver förlåt, vet att jag gör saker värre. Fy fan. Jag vill bara backa och göra om hela kvällen. Usch. Fan.

    Någonstans vet jag att allt jag gör nu bara gör det värre, ändå har jag svårt att släppa det. Stänga ner. Allt har gått fel, allt, matlagning, samtal, närhet. Allt.

    God natt.

    Kommentarer inaktiverade för God natt
  • Ätbart,  barn,  tankar,  vardag

    Har jag inte PMS så är jag gravid 

    om några dagar ska jag ha mens. Självklart hoppas jag att mensen inte kommer och att jag får göra ett positivt gravtest istället men jag är skeptisk. Jag känner mig ganska pms-ig nämligen. Mitt största pms-symtom är att jag blir mer hungrig än vanligt. Så nu går jag runt och är hungrig men tänker att om jag ignorerar det så kanske jag är gravid. Ja logiken är bristande. Det är så lite man kan göra för att bli gravid. Ha sex och hoppas. Det är frustrerande, makten är hos någon annan, vem vet jag inte. 

    Jag ger dock upp nu och tar mig en kopp av mitt favoritte samt en macka och kryper upp i soffan hos V. Här är det åska och tryckande.  

     

    Kommentarer inaktiverade för Har jag inte PMS så är jag gravid 
  • tankar,  TV

    Poldark

     

    Hormonerna spökar och stressnivån är alldeles för hög. Jag känner mig nere. Det känns motigt, tragiskt och när det blir tyst så är jag där igen. Där tankarna bara kretsar kring exet och hur han behandlade mig. Hur kunde allt gå så fel undrar jag.

    Just nu är inget kul. Eller jo. Poldark som är en serie på BBC gör mig glad. Den innehåller förvisso olycka och misär men är ändå fin. 

    Nu ska jag sova. Hoppas det känns bättre imorgon.

    Kommentarer inaktiverade för Poldark
  • kropp

    Trött men glad

    Funderade lite idag på om jag är deprimerad men jag är glad, visst skär det lite att vänner bli gravida och inte vi men samtidigt är jag glad för vännen och vet att bli gravid är ett svårt och tidskrävande projekt. men deprimerad är jag inte.

    Slutkörd då? Ja kanske.
    Jag är en sån som inte ser slutkörd komma. Utan jag tycker lixom att livet är så himla roligt och sedan dör jag. Ja inte dör men ni förstår. men så mycket har det ju inte varit och jag tycker mig ha fyllt på.

    Troligen eller ja kanske i alla fall är det här någon form av PMS. Jag är lixom helt slut! Det finns massa saker jag vill göra och tänker att det där ska jag göra men sedan bara tryter orken. Typ som att kommentera i bloggar, jag vill och jag har massa tankar på vad jag ska kommentera men sedan när jag måste fylla i namn för tusende gången så orkar jag inte. Minst motståndets lag.
    Jag orkar inte heller titta på tv utan lyssnar på P3-dokumentär och olika program på P1. Gu va jag hoppas att den här tröttheten försvinner pronto!

    Kommentarer inaktiverade för Trött men glad
  • Girlytalk,  Känslor,  Mens

    En kvinnas bekännelser

    Bristen på min självdisciplin syns på mina kläder. De sitter helt enkelt lite tajtare. Jag vägrar ställa mig på en våg. Det blir för mycket. Istället brottas jag med mina gamla bulimitankar som jag borde veta inte löser något. Det handlar väl egentligen inte om dom där sommarkilona. Maten är som alltid en av få saker jag kan styra när resten av livet är kaos. Bulimi hjälper med just det.

    Ikväll gråter jag faktiskt. Jag gråter till och med över honom. Inte att jag blev lämnad eller något sådant trams utan bara över hans agerande. Hans agerande är trots alla månader väldigt främmande för mig. Lika främmande, lika sorgligt.

    Jo men i övrigt så stressar jag över ganska vardagliga saker som bostad, jobb och ekonomi. Det är kanske stora stressmoment men jag vet också att det finns större och svårare saker att oroa sig över. Som det faktum att jag snart fyller 32 och inte alls är där jag ville vara med allt vad det innebär.

    Sist, vill jag påpeka att den tillfälliga låga stämningen och sommarkilona kan bero på ägglossning och hormoner. Livet som kvinna helt enkelt. Är det någon gång jag skulle skicka ett oförklarligt kärleksbrev så är det nu.

    Kommentarer inaktiverade för En kvinnas bekännelser
  • Förhållanden,  Girlytalk

    Hormonernas krig

    Helt plötsligt har jag en massa hjärnspöken. Oroar mig, stressar och är väldigt känslig. Hela dagen har jag trott att det beror på att dom ska förlova sig (man vet ju aldrig med dom) men nu tror jag det är mer sannolikt att det beror på datum, kön och den härliga PMSen. Idag har varit dålig och slutar i ett totalt förfall. Överkänslighet och ex from hell går inte så bra ihop. De passar faktiskt inte alls ihop. Jag bara undrar om det kommer komma en dag då tanken på honom inte gör mig ledsen?

    Kommentarer inaktiverade för Hormonernas krig
  • Sjukdomar

    Tusen nålar. I huvudet.

    Migrän. Denna vidriga, vidriga åkomma. Jag fick mitt första anfall när jag var väldigt ung och fortfarande gick på lågstadiet. Jag var ute och lekte och fick ont i huvudet, så ont att jag började må illa. Då åkte vi till akuten. Väntetiden var lång, ljuset var som knivar högg i ögonen och huvudet. Till slut fick jag komma in. Jag fick ligga i ett kallt mörkt rum och det blev genast bättre. Det gjorde så ont och jag grät vilket gjorde det värre. Min stackars mamma kände sig hjälplös men bara att hon var där hjälpte. Hon har funnits där ofta under mina migränanfall. Sett till så det är mörkt, kallt och gett mig en blöt trasa att ha på pannan. Nuförtiden är det min sambo som lärt sig se signaler och som vet vad jag behöver.
    Det här året har jag haft migrän ofta. Och nej, det spelar ingen roll hur ofta du har det för det gör lika ont. Men det var säkert tre år då jag inte fick ett enda anfall. Knepigt det där. Jag försöker att inte ta så mycket piller för mardrömmen är ju att om 20 år få ett hemskt migränanfall och vara immun mot all medicin. Ibland kan man sova bort. Det blir nog svårt denna gång men jag testar.

    Ps. Ja, sex hjälper ibland även om det är smärtsamt. Så det är väl orgasmen och inte sexet som hjälper.

    20130611-221054.jpg

    Kommentarer inaktiverade för Tusen nålar. I huvudet.