• Girlytalk

    Men han har ju redan valt? 

    Blondinbella skrev ett inlägg om att hon skulle kämpa på alla sätt som finns för att rädda förhållandet om hennes man varit otrogen. Jag förstår inte det. 

    Jag har funderat massor på det här och diskuterat med vänner sedan jag läste inlägget men jag kan inte förstå det. Trots att några av mina vänner helt håller med blondinbella. 

    Om V skulle vara otrogen mot mig så är ju det ett medvetet val han gör. (Jag tänker mig otrohet som att ligga med någon annan i mitt resonemang). 

    Jag tror inte att någon “råkar” vara otrogen utan att det är en tanke som får växa länge innan man hittar någon att vara otrogen med, därför utgår jag från att otroheten är ett väl medvetet val från någons sida. 

    Om V skulle göra det valet så sviker han ju inte bara mig utan också vårt barn. Visst finns det argument att vi bör göra allt för att hålla ihop och hålla sams men det ska vi göra innan otroheten. För när V valt att vara otrogen så har han ju också valt bort mig och att ha en familj med mig. 

    För mig är otrohet det största sveket och jag skulle nog inte kunna lite på en person som varit otrogen mot mig igen. 

    Även om jag vill hålla ihop vår familj så har ju V redan tagit beslutet att han vill ligga med någon annan dvs inte ha en familj med mig.

    Däremot tycker jag att det är både mitt och Vs jobb att även om vi skulle skilja oss bete oss civiliserat mot varandra, kunna fira födelsedagar, diskutera saker som rör Nils och aldrig låta honom hamna i kläm. 

    Men att ansvaret skulle ligga på mig att välja att hålla ihop familjen eller ej när V valt att vara otrogen är inte rimligt för mig. 

    Kommentarer inaktiverade för Men han har ju redan valt? 
  • ex

    Analysen.

    Det låter så enkelt. Men det var galet svårt. Det var det svåraste beslut jag någonsin tagit, men det är också ett av de beslut jag är mest stolt över. Jag tog konsekvenserna av mitt eget handlande. Det här var inte på något sätt min mans fel. Jag var i allra högsta grad delaktig i att det gick åt pipsvängen. Det har snurrat många tankar och analyser om vad som egentligen hände. Jag var så kär, så kär i min man!! Sen irrade vi bort oss och min energi att försöka lappa och laga, att vara den som ger mer och håller ihop tog slut.
    Den tog helt slut.  Den hade räckt i 5år, och helt plötsligt så fanns den inte mer. Jag var den som behövde stöd, nå mina mål (som jag trodde var våra) och Han fanns inte där. Kanske tillskrev jag honom egenskaper som han aldrig haft, kanske försökte jag forma gemensamma drömmar som gick stick i stäv med hans egna?

    Vad jag vet är att vi båda två är delaktiga i att det gick som det gick. Jag tog det korkade beslutet att vara otrogen, men jag tog också konsekvenserna av det. Jag vet att jag inte kan leva meg lögner eller ens osanningar, jag kan inte dölja mina känslor – de står skrivna i mitt ansikte, kroppsspråk och hörs i min röst. Att jag inte lyckades hålla ihop mitt äktenskap är min största sorg, men att jag vågade och orkade fatta beslutet att skilja mig innan jag satte mig i en ihållbar situation, det är jag stolt över.

    Jag har varit otroligt ledsen över att min man blev helt tagen på sängen. Trots att jag upplever att jag var tydlig, rak ärlig, pratade om det och visade hur ledsen och besviken jag blev när han inte såg/hörde. Jag har varit jätteledsen för att jag så totalt sårade honom, och hans självbild. Jag beklagar och funderar över om jag kunde ha gjort det på något annat sätt – men då och där var det mitt enda sätt. Man kan alltid vara efterklok… Men historien med vad han tillät sin nya flickvän att göra så har det övergått till helt andra känslor. Det här är min sida av historien, det finns så klart andra. Men det är min blogg och mina perspektiv som presenteras.

    Kommentarer inaktiverade för Analysen.
  • ex

    Uppbrottet.

    Ett år innan vi gifte oss slutade han som anställd och startade två egna bolag. Något som innebar en påfrestning på vår gemensamma ekonomi och relation, men vi löste det. Jag fick som tur var ett utlandsuppdrag med fett traktamente, något som möjliggjorde sparande till bröllop och bröllopsresa. Och när jag i långa perioder var utomlands kunde han jobba lååååånga dagar, plugga på universitetet och jobba i den ideella förening som vi båda var med i. Vi hade ett underbart bröllop och en bröllopsresa som var full av fantastiska upplevelser. Det var därefter det gick fel…

    Vi hade en gemensam plan, om att skaffa barn. Min exman hade gått med på att om han inte fick igång sina företag skulle han söka en fast anställning så att vi hade en inkomst även under den tid jag var föräldraledig och han skulle bli mer fokuserad och sluta köra tre, fyra parallella aktiviteter. Inget av det hände. Han orkade inte ha sex för att han var för trött. Han sökte inga jobb – han investerade mer pengar i företaget, och satte vår lägenhet som säkerhet för investeringarna, och han fortsatte utbilda sig snarare än skaffa uppdrag inom sitt konsultbolag. Jag försökte förtvivlat lyfta det, prata om det och förstå men hans intresse för vår relation hade försvunnit i skuggan av hans entreprenörskap. Jag tvingade mig själv att lita på vad han sa, och inte vad han gjorde – för budskapen gick allt annat än hand i hand.

    Under samma period börjar då en ny kille på jobbet. En kille som allt som veckorna gick såg min förtvivlan och bekymmer, och som frågade, lyssnade och gav stöd. På en gemensam After work insåg jag, att han hade känslor för mig – och jag hade dessutom känslor för honom. Ingenting hände, men dagen därpå försökte jag lyfta det med min exman som inte hade tid att lyssna. Så allt medan frustrationen med min exman växte, växte också mitt intresse för min nya kollega.

    Under två veckor inträffade flera incidenter som tillslut punkterade mitt hopp och mina känslor. Dessa incidenter förstärkte min uppfattning att exmannen själv inte kände till sina egna prioriteringar och värderingar. Vad han sa att han prioriterade, och hur han agerade skiljde sig avsevärt. Jag insåg, att om vi skaffade barn skulle han försumma sina drömmar, framtidsvisioner och förhoppningar – det var jag inte beredd att göra. Jag skulle i praktiken bli en ensamstående mamma med barn, och pappan skulle bli en lekfabror som inte skulle ha tid att avlasta och vara en bra förälder att dela “jobbet” med.

    När min exman så försvann på en veckas nätverksaktivitet på en annan ort och jag och kollegan hamnade på en gemensam fest så försvann allt mitt försvar och mina känslor bara svämmade över. Det var som en tsunami av känslor som bara slog omkull mig, och som jag aldrig förr upplevt. Jag försökte tappert kämpa emot, men när jag väl öppnat dörren på glänt så finns det ingen återvändo. Den veckan umgicks vi, såväl dag och natt. När min man kom hem försökte jag få distans till den här “affären” och sätta det i perspektiv, men det gick inte. Jag hade redan lämnat vårt äktenskap och gått vidare, och  jag var värdelös på att dölja det. Så efter knappt två veckor hade min exman gått igenom min privata mail och läst flertalet av de konversationer jag haft med kollegan, och ställde mig mot väggen. Hans version är att han kom på mig med att vara otrogen, min version är att jag ville vara säker på mitt val innan jag kommunicerade det. Jag fixade ett andra hands boende och flyttade ut inom två veckor, och det var antingen jag eller han i lägenheten.

    Samma dag som vi kom överens om att skiljas hade han tagit fram ett äktenskapsförord där jag avsa mig rätten till min del av lägenheten. För att inte försätta honom i total katastrof valde jag att skriva under. Jag tog en fåtölj och en pall med mig när jag flyttade, resten lämnade jag mot en mindre ersättning. Vi skar ett rakt snitt, med ett vasst rakblad och uppförde oss som två vuxna människor.

    Jag är inte stolt över in otrohet, men jag tog konsekvenserna och jag vet att jag aldrig hade varit otrogen om jag inte förstod konsekvenserna. Vårt äktenskap hade ändå tagit slut, men att jag träffade en ny eskalerade bara uppbrottet. Men vi hade inte ett gemensamt mål, vi hade tappat bort varandra på vägen.

    Kommentarer inaktiverade för Uppbrottet.