• Vardagen

    Våffelhelg

    Helgen swishade förbi. På fredagen efter jobbet bokade Icey tid på The Well utanför Oslo. Vi var där i timmar och splaskade runt. Tills jag blev superduperjättekall. Då hjälpte inget, inte ens en av alla deras 10000 bastuar. Vi kom hem vid 9, beställde pizza och såg på film.

    På lördagen åkte vi in till stan eftersom jag nyligen bytt min mobilskärm och är så missnöjd. Jag gick tillbaks till butiken och sa att det inte är okej, det kändes som ett filter över skärmen. För 1500 så förväntade jag mig lite bättre. Han grejade med mobilens skärminställningar och sedan fick jag gå hem och fundera på det. Jag kan inte bestämma mig för om jag orkar tjafsa eller inte. Så fortsättning följer. Väl hemma så tog vi tag i lite eftersläppande bröllopsplanering. Stackars Icey fick ett litet sammanbrott över att han har myckety svårare än mig att visualisera. Vi kom på att vi kunde gå igenom Pinterest tillsammans och det hjälpte. Sedan ägnade vi ganska mycket tid till att hitta någon som kan sjunga under vigsel. Jag har ju länge drömt om att min bror skulle sjunga och det hade han säkert gjort om jag hade gift mig för 10 år sedan. Nu har han fått total scenskräck och vill inte.

    På söndagen vaknade jag med migränkänningar men ville så gärna följa med på lunch så vi möte upp en kompis för amerikansk lunch. Sedan gick vi vidare till det gudomligt söta caféet Retrolykke. Det är ett café men söljer även lite second-hand. När man kommer in så möts man av en underbar doft av nygräddade våfflor. Det känns lite som när man kom hem till mormor och morfar. Våfflan var gudomligt god och ett fint avslut på en alldeles för snabb helg.

    Min söndagsångest har blivit enorm de senaste veckorna. För jag vet vilka veckor som väntar. Det är jättetufft och tär på många fronter. Men nu har jag bara tre söndagar kvar. Det känns hanterbart.

    Kommentarer inaktiverade för Våffelhelg
  • resor,  Singelliv

    Oslotips: En riktig pangost

    Världens godast osttallrik.

    Nu är jag redo att börja 2017. Jag tog några dagar för att sysselsätta mig med sådant som inte involverar något driv från min sida. Sedan vi sa hejdå i Göteborg så har jag lovat Mr A att vi ska ses när jag är i Oslo. Han bad om två dagar. Han vet att jag gillar överraskningar och sa därför inget om vad vi skulle hitta på mer än att fråga om jag kunde simma samt om jag var rädd för höga ljud.

    I måndags fick jag veta vad vi skulle hitta på på tisdagen. Men så igår vaknar jag med huvudvärk, täppt näsa och halsont. Helvete inte igen tänker jag klockan 9 och somnar om. Vaknar sedan kl 13:30 för att ta tåget 14:30. Hade Mr A inte sagt vad vi skulle göra så hade jag ställt in. Vid det här laget visste jag att vi skulle skjuta. Som generellt är jag överpepp på att testa nya saker, speciellt om jag är lite rädd. Jag ville så gärna testa att skjuta så jag tvingade mig ur sängen och åker till Oslo. Jag funderar lite på exakt vad för skjutning det rör sig om. Lerduvor trodde jag länge tills jag insåg att det skjuter man inte i mörkret. Vi tar en taxi ut till östra Oslo tror jag och kommer fram till Oslo Skytecenter. Där får vi en säkerhetsgenomgång och får sedan hörkupor innan vi går ner till skjutbanan. Jag är ju inte alltid lika kaxig som man tror och med vapen känner jag mig inte alls speciellt kaxig. Jag hoppade till varje gång jag hörde skotten. Det var bara en till person där men det var läskigt i alla fall. Vår instruktör Anders berättade om pistolen och revolvern som vi skulle testa. Han förklarade sedan hur vi skulle hålla, sikta och lägga ner vapnet. Första omgången med pistolen gick väl sådär men när jag väl insett att jag stod på den ofarliga sidan av pistolen så kände jag mig lite lugnare. Andra rundan gick klart bättre. Revolvern gillade jag inte lika mycket. Man måste fälla bak haken varje gång och det luktar bränt. När vi sedan skulle testa de stora kulorna så fegade jag ur. Det tog lite bra manipulering av Anders innan jag vågade. Det är en enorm kraft i speciellt revolvern. Det var riktigt riktigt kul att testa.

    Efter skjutningen gick vi vidare till en amerikansk dinner. Enligt min väninnan K så har The Nighthawk Diner en grym pulled pork men vi tog en milkshake innan vi gick vidare till en fantastiskt liten fransk bistro med cirka sju bord. Ostebutikken heter den och rekommenderas med hela mitt ost, älskande hjärta. Har aldrig ätit en godare osttallrik. Och hela bistron luktade Moules Frites. Efterrätten var också helt gudomlig så som bara hemmagjorda rätter kan vara. De är två som jobbar i den restaurangen/affären så sju bord är väl ungefär det dom klarar av. Ska ni till Oslo så boka bord här (och tro mig, med sju bord så behöver ni boka)!

    Det var en riktigt kul tisdag och en väldigt trött Natalia som kom hem till K på kvällen kl 22. Jag gillar Mr A han är påhittig, rolig och så oskadad av livet. Han är också väldigt generös men han vet att jag hade uppskattat en kaffe med muffin lika mycket som en hel kväll med äventyr. Idag blev det tog för mycket. Och för första gången i mitt liv hade jag ett tjafs om att man inte kan skämma bort någon hur mycket som helst. Men det får ni höra imorgon.

    Kommentarer inaktiverade för Oslotips: En riktig pangost
  • livet,  Vardagen

    Oslo och snygga tränare

    IMG_0150.PNG
    Jag får lite skäll av Alex och Happy för att jag är så tyst. Det är såklart inte meningen att vara så tyst men jag har – hör och häpna – sovit. I måndags somnade jag halv elva och igår somnade jag innan tio. Att detta sedan inneburit att jag vaknat helt galet tidigt är en annan femma. Det känns ändå skönt att ha fått bättre sömnrutiner. I måndags var jag dock ett vrak hela dagen så jag misstänker att jag sover ganska dåligt när jag väl sover. Fast igår var det bättre. Igår kändes det ÄNTLIGEN som jag hade kontroll på läget. Då sa jag till mitt kompis Kris att jag nu borde jag höra något om bodelningen snart. Det är ju lite så livet funkar. Slutet av året var stressigt, början av året likaså men nu känns det mesta mer sansat så då borde det komma något jobbigt närsomhelst. Så innan det gör det passar jag på att ta en tur till Norge för att hälsa på min kära kompis som nog är en av de vänner jag haft längst. Hon är lite som min syster och det är jag väldigt tacksam för.

    Annars så funderar jag mycket på snyggtränaren och på att när man (jag menar jag) skriver/säger “jag tänker på dig” så kan det ju låta betydligt mer seriöst än det är. Jag kan tänka på många samtidigt och på mycket samtidigt men så tror jag inte mottagare av meddelandet tänker. Nu har jag varken skickat eller sagt det till snyggtränaren. Absolut inte. Jag är väldigt oblyg och skulle nog kunna ragga upp vem som helst var som helst. Med ett undantag, en person jag är kär i. Jag blir världens blygaste tjej när jag är kär. Så en snyggtränare som jag är lite för förtjust i är mest en obehagligt träningshinder för mig. Han är löjligt flirtig och det där spelet kan jag med men det förutsätter att jag inte är så förtjust. Eftersom jag mest blir fnittrig och plågsamt skamsen så kan jag inte just nu flirta med honom. Det är omöjligt, han har liksom vunnit innan leken ens börjat. Jag lobbar hårt för att min gamla tränare tillika min PT ska komma tillbaks och ta klasserna. Så jag slipper känna mig som 12.

    Kommentarer inaktiverade för Oslo och snygga tränare