• lördag,  Okategoriserade,  Träning

    Race report: Boot camp challenge

    I helgen genomförde vi så den rätt fruktade men väldigt peppande tävligen. Det var 5km med över 100hinder som skulle forceras och vi var ett team på fyra tjejer, med väldigt varierande förutsättningar. Förra året var jag och Natalia funktionärer på tävlingen, som då genomfördes för första gången, och vi beslutade oss då och och där för att delta i år. Vårt lag bestod av oss två och två kompisar, ingen av oss med erfarenhet av hinderbanor med med härligt humör och mycket god vilja.

    Vi startade i lördags eftermiddag, och min målsättning var att vi skulle klara det på under två timmar. Jag tyckte det var rimligt med tanke på att vi inom laget hade skador som gjorde det svårt att springa (stukade fotleder och smärtande ben). Dessutom hade vi längden emot oss, eller snarare bristen på längd. Med en längsta team medlem som ståtar 163cm så kommer man inte långt när höga hinder ska forceras. Vi gick i mål på en tid över två timmar, med en kämparglöd som skulle få vilket landslag som helst avundsjuk. Vi körde samarbete hela vägen in i mål, vi peppade varandra, hjälpte varandra, lyfte, knuffade och drog. Vi tog emot, hjälpte varandra med balans, att landa utan att skada fler fotleder, att besegra höjdskräck, smärta och äckliga vatten.

    Av de 100 hindren har jag valt ut några som jag ändå vill nämna specifikt. De här var mina, personliga, största utmaningar och vinster!

    1. Rampen; alla hinderbanor ska visst ha en ramp annars räknas de inte. Jag har aldrig, aldrig försökt komma upp på en och hyste en stor respekt för det här hindret. Hjärnan hade jag lämnat vid startlinjen, för om jag börjat resonera kring rimligheten i att jag skulle ta mig upp… ja då hade jag gett upp innan jag testade. Väl vid hindret stod där en kille från ett annat team, och han skrek pepp åt oss och gav några korta instruktioner. Sen sprang jag, tänkte att hellre försöka och misslyckas och kanske finjustera tekniken. MEN jag tog mig upp redan på första försöket det var min första stora kick under loppet!

    Ramp2. Kryphindret; ett 90m kryphinder under taggtråd, direkt efter ett hinder som innebar två dopp i havet med vatten till brösthöjd. Det bästa med hindret, man fick upp värmen – det värsta nittio meter sand. För att summera det, mitt fokus var ta mig igenom så fort som möjligt, peppa lagkamraterna från sidan, men man kände sig som en panerad fiskfilé efteråt.

    kryp3. Vattenfyllda containtrar; efter sandkrälandet kom containrar. Tre stycken på rad, samtliga fyllda med iskallt vatten. Första momentet var att få hela laget i vattnet, för att sen få alla medlemmar ur vattnet. Iskallt vatten och upprörda muskler resulterar i krampande muskler. När jag skulle ur container nummer tre protesterade hela benen, de samarbetade inte. Teamet som redan stod på utsidan av containern drog mig ur vattnet och på terrängrundan som följde gjorde jag allt för att få tillbaks blodcirkulationen i benen.

    container4. Armgång; ett kanske 10m långt hinder där man skulle gå armgång på en ställning ca 2,5m över marken. Jag hade hittills haft grym hjäl av mina Biltema handskar som skyddat händer från träflisor, blåsor, äcklig lera mm. Efter två försök där jag gled av ställningen åkte handskarna av och på tredje försöket svingade jag mig över. Den känslan att ha gjort det gav mig en adrenalin kick som gjorde att jag utan problem kunde slänga mig i havshindret. (bubblaren)

    Armgång5. Apgång 2,5m upp i luften; med en höjdskräck som kan få mig paralyserad var det faktiskt lite av ett under att jag snabbt klättrade upp i ställningen och insåg att jag absolut inte kunde fokusera på marken. Fokus var hela tiden på nästa fasta punkt. Att dessutom alltid ha “kontakt” med tre av fyra kroppsdelar gjorde att det nog kändes säkrare än vad det var när kroppen skakade av köld.

    Bars

    Bubblare

    Att kasta ut ett “hinder” som innebär att du ska springa ut till en badbrygga. Ta dig upp på badbryggan, ner i vattnet på andra sidan igen och sen få klättra upp på en badstege är… omänskligt? Kroppen fick en chock och jag trodde att urinvägsinfektionen skulle komma som ett brev på posten – men meroniullunderstället gjorde ändå att kläderna värmde och vi kunde fortsätta framåt. (Ja, och så vill jag skicka en tacksamhetens tanke till läkaren som skrev ut 100 antibiotika tabletter till mig, 2 tabletter vid hemkomst i lördagskväll räddade mig nog från komplikationer!

    Kryp lera

    Eller vad sägs om ett kryp hinder i lera? Eller som nedan, 100m träsklöpning…

    Kläderna luktar fortfarande efter två tvättar sumpmark, benen är prydda av diverse blåmärken, mina axlar är som fiolsträngar och jag har en muskelsträckning i bröstkorgen som gör ont när jag andas/skrattar/hostar/nyser. Jag skulle definitivt kunna tänka mig att göra det igen, då med lite mer fokus på tävling  och prestation, energin bara bubblade i lördags och att få se vad kroppen skulle ha klarat av i ett tävlingsmoment hade varit en bra nästa utmaning!!

    kärrSlutligen vill jag tacka mitt team, för grym team spirit, individuella prestationer, pepp och skratt. Utan er hade  jag aldrig provat på det här!!

    Kommentarer inaktiverade för Race report: Boot camp challenge
  • Bästa vänner,  Boot Camp Challenge,  Träning

    Fy fan vad skoj!!

    Okej, jag är en pedant av rang. Jag tycker inte om lukter. Jag ogillar skit. Var sak har sin plats osv. Om ni frågar mina vänner är det nog få, väldig få som har koll på min andra sida. Kanske som en mot reaktion till ordentliga-Happy. Om du ger mig en utmaning att skita ner mig och jag har anpassade kläder för det då gör jag det. GLADELIGEN. Jag har inte sett filmen, men jag blir mer och mer taggad för det. Natalia, hon verkar reagera på ett lite annat sätt…

    Kommentarer inaktiverade för Fy fan vad skoj!!
  • Träning,  vänner,  Vardagen

    Adrenalin

      

    Det regnar ute,är grått och lite deppigt men det gör inte så mycket för jag känner mig så glad och tacksam i hela kroppen. Och lite taggad på nästa års utmaning. Precis som Happy skrev så var det en riktigt kul dag igår då Bästkusten dessutom visade sig från sin bästa sidan.

    Sedan har jag sovit massor om än inte jättebra. Det håller på att bli min paradgren, många timmars sömn. Jag har läst att man kan ta igen sömn som man förlorat vilket känns väldigt betryggande. 

    Idag ska jag fixa med lite pappersarbete, träna, prata med exet och bara vara glad. 

    Kommentarer inaktiverade för Adrenalin
  • lördag,  Träning

    Bara överkroppar – Mums!

     

     Det har varit dagens största fokus. Utflyktade till en tävling där jag och Natalia funktionärade och hjälpte till i målområdet. Och jag kan lova, det var perfekta lördagshänget!! Svettiga män, vältränade män, för att inte snacka om halvnakna män!!! Många snygga avklädda välklädda överkroppar. Tror bestämt jag kan tänka mig att hjälpa till nästa år igen om det skulle behövas. Och… Nästa år har Jag kanske lovat Natalia att delta i lag med henne. (Delar led mig av en av dagens hunkar…)

      

    Kommentarer inaktiverade för Bara överkroppar – Mums!
  • Killar,  Träning,  vänner

    Träningspepp och kompisstrul

    Ja, har hänt bakom scenen under sexveckan? Jo men jag snittar 5-6 crosstraining pass hos mina militärvänner i veckan. Äter och dricker massor av god kvarg. Samt sover. För första gången på över ett år så är jag trött om kvällarna och sover gott. Jag är också konstant varm. Gissningsvis beror det på att min ämnesomsättning efter flera flera år har vaknat till liv. Förvisso går jag upp i vikt men jag bryr mig faktiskt inte. Jag mår så himla bra av min träningen att vågen får visa vad den vill. Som en liten tack- och pepppresent till mig själv så tänkte jag idag klicka hem ett par handskar från Stronger som idag har 10% rabatt om man använder koden XK7MV2.

    Sedan har jag också strulat till det med en killkompis samtidigt som två vänner är lite otrogna på ett eller annat sätt. Kombinationen av detta har gjort att min hjärna fick någon slags meltdown. Det blev för mycket för mig att ta in. Eller alltså, egentligen är nog besvikelsen över mig själv det som spökar för jag är så otroligt missnöjd med mitt agerande även om jag egentligen visste att det skulle hända. Vi har pratat om det som hände och pratat om det ännu mer. Trots det har jag inte landat i det. Snart är det helg och i helgen byter jag miljö och umgänge. Jag kan inte minnas sist gång jag gjorde det och sist gång det var så välbehövligt. Vardagen är inte bara slitsam för parförhållanden utan det kan faktiskt även vara jävligt tufft som singel också. Precis som i förhållanden så är det så lätt att man fastnar i vardagens hamsterhjul.

    Kommentarer inaktiverade för Träningspepp och kompisstrul
  • Motion

    Träning som antidepp

    11025184_837014473004553_477863756713156251_n

    Träning är egentligen något väldigt privat för mig. Jag tränar verkligen för min egen skull och även om jag skiter fullständigt i vad andra tycker så vill jag inte att någon tror att jag delar med mig av mina träningstillfällen för att visa upp att jag tränar. Det har bara blivit en halvnaturlig del av mitt liv. Jag har som bekant en ganska bråkig historia med kroppsfixering och kanske är det därför jag sedan min tidiga ungdom mest sysslat med lite pojkigare sporter. Jo, det finns tjejsporter och killsporter men det är en annan diskussion. Jag har spelat innebandy, handboll, basket och spelade fotboll i flera år. Sedan tränade Taekwondo framtill för tio år sedan. När jag flyttade till Sverige för åtta år sedan så slutade jag träna helt och hållet eftersom jag inte hittade något gym som jag trivdes i. Stillsamheten i kombination med samboskapet gjorde att kilona kom smygandes. Efter en sommaren med hjärnhinneinflammation var övervikten snart framme. Det tog ett tag innan jag kunde röra mig utan att bli illamående men när jag kände mig som tröttast var jag ganska övertygad om att piggheten skulle återfinna sig om jag började träna. Sagt och gjort, jag googlade fram något som verkade sjukt jobbigt. Det blev Military Fitness. Jag gick från att knappt kunna röra mig till att träna med en PT tre gånger i veckan. Eftersom jag gillar extremer så valde jag såklart att börja träna i januari, utomhus. Jag tränade med min PT i ett år men jag blev inte piggare. Inte heller gick jag ner ett gram. Då började jag kolla upp mina värden. Jag ska inte gå in på det men det var en kamp att få någon att vilja göra rätt tester, att få någon att lyssna på mig. Ett år ungefär tror jag att jag tog ett ofrivilligt träningsuppehåll. När exet sedan för lite mer än ett år sedan signalerade att jag inte dög så satte jag igång och träna som en tok igen. Tre gånger i veckan med samma PT som innan. Denna gång är det typ inomhus vilket var lite av en lyx. Och min PT har verkligen varit en pelare när det har stormat. Han har funnits där och vi har slagits, kramats, pratat, skrikit och han har lyssnat och lyssnat.

    Självklart har min PT varit en stor del av varför jag vill träna men träningen i sig gör sitt också. Det är allmänt känt att man blir lite gladare (eller hög) av att träna. Lite då och då kan man läsa om att det bland annat frigörs serotonin och dopamin när man motionerar. Alla är olika och jag har aldrig känt av det så markant som nuförtiden. Det var ännu tydligare när min depression var som värst. Det har varit en del diskussioner den senaste veckan kring huruvida jag är deprimerad igen eller inte och även om det måste finnas olika nivåer av depression så tror jag inte det. Jag mår inte bra av den kroniska stressen men deprimerad tror jag inte att jag är. Däremot har jag räknat ut att det inte kan gå mer än tre dagar utan träning för efter det så blir tillvaro kämpigare och tårarna mer frekventa. Jag är så glad att jag har träningen och att jag verkligen känner att den hjälper. Att jag inte bara blir starkare utan även slipper äta antidepressiva. Effekten av träning blir säkert mindre markant när jag mår bättre, när lägsta nivån är högre. Eller hey, kanske när det väl är vår och ljuset äntligen kommer fram.

     

    Ps. Nej, någon PT förälskelse har det aldrig funnits. Däremot har det funnit väldigt mycket hatkärlek. 

    Kommentarer inaktiverade för Träning som antidepp