• tankar,  vänner

    Livets olika faser

    Just nu går jag runt och känner mig ensam, som att ingen av mina vänner tänker på samma saker som mig, eller är lixom långt ifrån de värderingar och drömmar jag bär på. Jag känner lixom att vi är på olika platser i livet och att det är tråkigt men samtidigt att det är helt okej att det är så. Och förhoppningsvis så kan vi fortsätta umgås och kanske hamna i samma fas igen.
    Varje fas har olika mål, det är svårt att se och förstå hur faserna i framtiden ser ut och vad det är som är viktigt i de olika faserna.
    Jag tänker mig faserna lite så här (de har alltså inget med ålder att göra):

    Ung-vuxen:
    I den här fasen är man obunden. Man kan obehindrat resa, säga upp sig, byta partner, flytta. Det är en tid av möjligheter. Man är ute mycket, antingen och festar eller bara umgås med många människor. Man behöver bara tänka på sig själv. Av andra kan man upplevas som “ansvarslös” och som att man är utan någon riktning i livet.
    Viktiga mål: Få ett jobb (fast anställning?), ta examen, skaffa ett eget boende (som är stabilt), resa mycket, se världen.
    (Jag har själv “aldrig” varit i den här fasen och det kan jag sörja ibland. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år, har alltid gjort det “rätta”, pluggat direkt efter gymnasiet, jobbat medan, haft stabila förhållanden, aldrig varit full. Jag har alltid varit väldigt ansvarsfull, på gott och ont).

    Tvåsamhets-fasen:
    Här har man en stabil partner, men har också tydliga mål med studier eller karriär. Man bygger sin framtid tillsammans med sin partner och har gemensamma drömmar. Drömmarna är ofta att man vill bo där eller där, resa dit eller dit, köpa det eller det. Man är fortfarande relativt obunden och kan resa iväg en månad till Thailand eller jobbar på olika vikariat som man tänker tar en dit man vill, man provar sig fortfarande fram lite.
    Mål: resor, ha roligt, vara kära, vara sociala, visa upp alla hur lycklig man är.
    (I den här fasen var jag väldigt länge. Från att jag tog studenten till nu. Jag har som sagt var alltid haft stabila förhållanden där vi gjort mycket tillsammans, framför allt resa. Jag har också jobbat med massa olika saker, ibland för att jag velat, ibland för att det passat vårt förhållande bättre. Man är inte en familj men man är en viktig tvåsamhet).

    Bygga-familj-fasen:
    Man vill ha barn. Ofta har men en partner men inte alltid. Man drömmer om ett eller flera barn och att få visa dem världen. Dock kan man inte tänka sig att man har barn som blir äldre än 1-2 år, det är lite som att skaffa sig en söt och gullig hund. Även om man vet att man måste uppfostra ett barn så tänker man sig inte att barnen växer utan att de alltid är små och söta.
    Man känner också ett stort behov av att umgås med sin partner (eller väldigt nära vänner), man vill ha trygghet och intimitet och man behöver inte utelivet utan vill mest sitta inne och prata.
    Mål: bli garvid, vara gravid, ha ett litet barn, gå promenader med barnet i vagnen, alla drömmar och mål inkluderar ett barn.
    (Jag är i den här fasen nu. Jag känner ett stort behov av djup, jag vill gärna prata med människor i min sits, diskutera, fundera och främst vill jag umgås med V hela tiden, och vara nära honom).

    Sen vet jag ju inte riktigt vad som kommer, men småbarnsfasen, tonårsförälderfasen, vara utan barn igen fasen är ju stora faser som jag tänker att de flesta går igenom. Men de där små där emellan vet jag inte.

    Kommentarer inaktiverade för Livets olika faser