-
När man måste till rymden
Prokastineringsverkstaden här. Pratade med Mr Icey i flera timmar igår och somnade mycket sent och vaknade lite för tidigt. Körde ett pass på gymmet och sedan hade jag en tid hos en ny läkare. Nordens enda rymdläkare råkar det vara. 1000kr mer än vad jag betalar hos min vanliga privatläkare kostade det. Resultatet: jo men jag är superfrisk. Jag gillade inte rymdläkaren. Han var bra på många sätt som på att analysera prover, vara direkt och prata mycket. Han trodde att hans ärlig sätt kanske gjorde mig upprörd men alltså, jag har gått till läkare i över fem år för samma sak. Så jag har hört det mesta. Nu gick jag till en annan läkare för att jag vill bli av med alla mina piller. En andra åsikt tänkte jag mig. Jag har träffat läkare som dagens massa gånger. Det är superkunniga, men och det är ett stort fucking men, de lyssnar inte. Jag fattar att det inte finns diagnos för allt och jag fattar att man inte kan utesluta allt på en gång. Men vill man inte ens lyssna så känner jag noll förtroende. Ena doktorn säger en sak, den andra en annan och en tredje något nytt. Jag blev 2000kr fattigare och noll kunskap rikare. Kanske måste jag ut i rymden för att hitta svar.
Annars då? Jo men jag är glad. Skönt att hinna med lite mer träning även om jag precis som Happy försöker hitta en balans och tid. Att prioritera rätt för mig just nu. Att försöka lära mig känna skillnaden på trötthet och lathet. 2017 ska innehålla mer av nuet. Och om nuet är lika glatt som det är just nu så är jag mer än nöjd.
Dagens bästa? Morgonpasset med bästa Anna
Dagens sämsta? Doktorn
Dagens fundering? Varför ex fling hör av sig när de tror/vet man träffat någon annan.
Dagens vill-ha? Älskar armband, älskar att blanda guld och silver.
Dagens middag? Köttbullar.
Dagens låt? Say you love me.
-
Fest för flyktingar
Idag har jag varit på flyktingförläggningen här som ni kanske vet så tar Tyskland emot väldigt många flyktingar och idag hade flyktingarna ordnat en “gala” för att samla in pengar till båtflyktingarna, många har kommit den vägen eller känner folk som försöker komma den vägen.
I alla fall tanken var att vi skulle få höra poesi, musik, sång eller annat kulturellt från de olika länderna som de kom från men det slutade med att alla “länder” valde att lära ut sin dans. Så dagens träningspass blev tre timmar dans från följande länder: Somalia, Eritrea, Ukraina, Thailand (de var dock inte flyktingar utan deltog ändå), Afghanistan, Colombia (sån salsa har jag aldrig sett så passionerad och intensiv) och den absolut svåraste och jobbigaste var dansen från Palestina och Syrien. Herregud vad jag har skrattat!
Nu har jag precis stekt köttbullar och ska ta tag i några borden från igår. Tvätten.