-
Att vara singel
Det finns så otroligt många fördelar med att vara singel. Jag behöver inte ta hänsyn till någon annans humörsvängningar, jag behöver inte flytta på någon annans tvätt, hitta bortlagda saker eller sura över att någon ätit upp min planerade frukost. Det finns ingen som trängs med mig i sängen, duschen eller favorithörnet på soffan. Fjärrkontrollen är MIN och jag behöver inte besöka eller få besök av konstiga släktingar.
Självklart finns det många nackdelar också men om man bortser från de mest självklara så är den största nackdelen med att vara singel att man måste kunna allt. Ja jag måste inte vara bra på allt, men jag måste ändå kunna tillräckligt mycket för att fatta många beslut eller kunna göra saker utan att vara beroende av någon annan ska komma och hjälpa mig.
Det här gäller så många olika saker. Att få upp en möbel på övervåningen (förra helgens äventyr) till att förstå tillräckligt mycket om aktie/fondmarknaden för att fatta beslut om mitt sparande. I båda de här fallen hade jag med varm hand lämnar över arbetet till en bättre hälft.
Både min mamma och nyseparerade vännina E konstaterade att de kan inget om sina avtal, fakturor eller räntesatser på lån. Det har de med varm hand lämnar över till sina respektive makar, för E har det inneburit en förändring nu i och med skilsmässan – mamma reflekterade om det ifall pappa skulle gå bort. Han hade sagt att hon inte behövde oroa sig för något, för han har säkrat hennes ekonomi och huset… men då insåg hon hur lite insikt hon egentligen har.
Det här är bara exempel på det jag måste kunna, själv. Det finns ingen jag kan lita mig tillbaks och lita på hanterar delar av det åt mig. Som Hanna Hellqvist säger, jag är trött på att göra allt själv!
Nej, nu får jag återgå till att resonera om min långsiktiga plan kring min fond/aktieportfölj…
-
Mindre än en månad kvar
Ja, till att jag ska på utredning, för att skaffa barn. Jag har inte skrivit om det på ett tag, för det har varit en process som gått lite på sparlåga efter det att jag bokade min första tid. Med mindre än en månad kvar har jag fått en spark i baken och sökt mer information.
En av de saker jag tittar på är kostnaden, vad kostar det att göra det i Sverige respektive Danmark egentligen? Är det så mycket billigare att göra det i Danmark, som det påstås. Kanske är det den starka Danska kronan som ställer till det, kanske räknar jag fel?
Kostnader i Sverige
Rådgivning läkare 1 600 SEK
IVF 47 000 SEK
Familjerätt 7 000 SEK
Hormoner/medicin 2 200 SEK
Besök hos beteendevetare 2 000 SEK
Totalt 59 800 SEKKostnader i Danmark
Rådgivningläkare 715 SEK
IVF /ICSI 38 000 SEK
Spermadonation 5 000 SEK
Hormoner/mediciner 15-20 000 SEK
Totalt 58 715- 63 715 SEKDärtill kommer resor till Danmark, resor som jag inte behöver göra vid behandling i Sverige. Sen är det så klart en fråga om tid, kliniken i Danmark har ingen väntetid den svenska 3 veckor och så måste jag träffa en beteendevetare och jag har ingen aning om ifall det är väntetid för det mötet.
Just nu lutar det trots allt åt att jag gör IVF och om siffrorna ovan stämmer så blir det på kliniken här i Sverige, gissa om det här gör mig lite nervös men glad? Hade så gärna haft en man med mig på den här resan, men som Natalia skrev i ett SMS idag – hon är avundsjuk för hur mycket jag kan kontrollera i processen.
-
Skidresa bokad!
Jag noterar att mina bloggkompisar prioriterar biobesök, själv har jag fullt upp med att få T att boka skidresan vi ska på i helgen. Så igår, äntligen (ÄNTLIGEN!) bokades det. Och gissa vem det var som till sist klickade och fixade? En mycket trött Happy som då så klart klickade fel. Som tur är inte fel datum eller fel storlek på boendet, men tyvärr fel ort. Planen var A men nu blev det B, i och för sig hänger skidområdena ihop i liftsystemet, och kidsen är små och inga Anja Pärson-talanger – så vi ska nog klara oss.
Jag vill bara tydliggöra att det här med att boka resan två dagar innan man reser är inte riktigt min grej. Det är en kraftig utmaning för en av mina grundläggande personliga egenskaper (kanske inte så charmerande, men så är det) mitt kontrolltroll, planeringsfreaket inom mig har mått galet dåligt av detta förhalande av beslut. Jag är av typen boka resa tre månader i förväg, för att hinna planera, längta och drömma om/till det. T är mer av den här sorten, spontant och i sista minuten. Gud ge mig kraft! Jag har varit extremt tydlig med att vi måste hitta en gyllene medelväg för att nå båda våra behov. Det kan vara boka varannan resa på mitt sätt, varannan på hans sätt. Eller att vi kompromissar och bokar 1 månad i förväg eller vad som helst utom detta sätt.
Slut på klagande.
Nu laddar vi för lång bilresa, fram med de nyss undandstoppade vinterkläderna och förberedelser kring mat och packning!
-
vad är det som händer?
Så har jag avslutat mitt jobbår 2016 med en summering och utvärdering av min chef. Förutom att såväl han, som hans chef öser lovord över mig och det arbetet jag gör så tycker de jag bidrar till det goda samarbetsklimatet genom många skratt och samarbetsvillighet. Det var ord jag verkligen behövde höra idag när min hjärna värker och arbetslusten tryter. Gråten ligger och lurar under ytan, och samtalet med T som precis hade vaknat var inte direkt någon energikick för hans del.
Däremot beordrade min chef mig att hitta en lucka i min jobbkalender när jag bokade in något som är en energiboost för mig. Min kollega är på väg på skidresa över helgen och likaså under sportlovsveckan. Jag lyckas inte få ihop någon resa med T och barnen, för T måste jobba berättade han idag. Det är en besvikelse, eftersom det är något som vi siktat på sen i höstas – att fira sportlov ihop och det här är något som jag behöver för att hålla fram till slutet av projektet.
Jag hoppas att jag och T i helgen kan hitta en förlängd helg när vi åker iväg och gör någonting som är energigivande. Kan han inte hitta det, eller kommitta till det, så måste jag försöka boka något själv eller med en kompis. Här är problemet att det fortfarande inte är utklarat hur vi har barnen efter sportlovet. Har vi dem udda eller jämna veckor? Det har de inte bestämt, bara att vi ska ha dem sportlovsveckan… Det finns så mycket frustration här, i det här området som jag inte orkar skriva om idag. Men idag bubblade det över och jag sa klart och tydligt att “försöka lösa det” funkar inte längre, det har han gjort sen i julas utan framgång. Så han lovade att han skulle lösa det.
Jag tror inte att han förstår att han och exxet är en spelbricka i varför jag mår som jag mår, där varken mitt jobbliv eller mitt privat liv går att kontrollera. Det är väldigt jobbigt för någon som mig, med ett stortkontroll behov.
-
Friyay!
Jag lever i tät symbios med min kalender, ännu mer nu än normalt. Det beror till störst del på jobbet, det finns ingen möjlighet att omorganisera, skjuta på eller planera om. Vi rör oss mot en kritisk punkt och de kommande veckorna kommer att vara extremt avgörande för hur slutresultatet blir. Igår fick jag godkänt att vid behov begära ut övertid för att nå målen, en möjlighet jag helst avstår ifrån att använda men som jag troligtvis kommer att behöva.
Sen är det Ts resor, barnens kvällsaktiviteter de veckor de är hos oss och så min egen träning. Vänner som vill träffas och så även familj. Så nu behövs den här kalendern, synkning med Ts kalender och säkerställa att vi inte planerar bort varenda ledig stund vi skulle ha kunna haft tillsammans.
Men nu är det fredag, låt oss avsluta den här arbetsveckan. För min del siktar jag in mig på ett träningspass efter arbetsdagen, och det ska bli riktigt skönt!
-
Min kärlek till Doodle
Som planeringstroll jag är och med kompisar som är fulltecknade är det ibland umanande att hitta gemensamma tider när aktiviteter kan planeras. När jag för några år sedan hittade planeringsverktyget Doodle så var kärleken omedelbar och total.
Den hjälper mig att planera och skicka inbjudningar, samla in svar och samordna. Är ni också planeringsnördar och har ännu inte upptäckt Doodle, ta omedelbart en titt!