• jobb

    Lite hybris och mycket glad

    idag hamnade jag i en konstig sits där en person på jobbet blev jätteledsen och ville aldrig mer se mig pga mina handlingar. Hen hade gjort något dumt (extremt litet) men ville kramas som “förlåt” och jag kramas inte så jag backade undan (typiskt svenskt). Personen blev jätteledsen och både kurator och chefen blev inblandade och kom och hämtade mig (jag var helt ovetande om att hen blivit ledsen). 

    Jag tror både chef och kurator förväntade sig att jag skulle vara defensiv och kanske arrogant (“va fan grinar du för, grow up!”) men jag pratade med henne och vi förklarade hur vi kände och tänkte och helt plötsligt var allt löst och som vanligt. Utan inblandning av chef eller kurator som också var med i samtalet. 

    Efter det sa chefen två gånger att hon var imponerad över hur jag löste situationen och både chefen och rektorn sa det ännu en gång på lunchen! 

    Blev så himla glas för berömmet men också för att chefen också fick chans att se mina kvaliteer, för det händer iaf väldigt sällan på mitt jobb. 

     

    Kommentarer inaktiverade för Lite hybris och mycket glad