Jag läste den här boken och funderade över det här med äktenskap och kärlek.
Vi blir matade med bilden att äktenskap ska bygga på kärlek och innehålla en partner som är din bästa vän och fantastiskt sex.
Men hur ofta är det så? Hur många stannar av bekvämlighet? Lojalitet? För barnens skull?

Jag menar inte att äktenskap som innehåller våld, ofta förekommande bråk och otrohet är något som man ska stanna i. Men de äktenskap där man lixom gillar varandra men sexlivet är slut likaså den där himla stormande kärlek. Ett äktenskap med vardag och slentrian. Där man fortfarande inte alls är olycklig. Hur många sådana finns det?

För att inte tala om alla äktenskap som ingås för att ta en till en bättre värld med ekonomisk trygghet, bort från krig och till en högre status. Där det förhoppningsvis finns respekt men som helt kanske saknar kärlek. I sådana äktenskap finns det nog många. Och är det egentligen sämre? Är det nödvändigtvis bättre att få kärlek än att få trygghet?

Bra bok som sagt var, lätt och poetisk som väcker många frågor.