• vänner

    Vänskap, helt enkelt!

    Båda Natalia och Happy har skrivit om vänner senaste dagarna och jag tänkte lägga mig i diskussionen.

    Först och främst så håller jag med dessa människor. Bilden av tjej- och killkompisar är att tjejkompisrelationer innehåller skitsnack, drama och knivhugg i ryggen medan relationen med killkompisar är betydligt mer okomplicerad, jag håller med om detta. Så var det för mig också, kanske främst i gymnasiet.

    Jag upplever mig nog ha blivit mer sviken av mina tjejkompisar än av mina manliga vänner, de har valt pojkvänner och tvåsamhet framför vår relation, det har varit drama och det har definitivt varit skitsnack. Medan killarna har dragit med sig flickvänner och vi har umgåtts i en större grupp, vi har fysiskt gjort mer saker och därför inte haft samma tid för skitsnack.

    Men sedan insåg jag några saker.
    1. Jag har väldigt höga krav på mina vänner (och mig själv) och jag måste jobba på det. Om vännerna inte uppfyller de krav som jag tycker att de ska uppfylla så kan vi inte vara vänner för då blir jag bara sårad gång på gång. Därför har jag “rensat” bland mina vänner.

    2. Jag insåg att med några av mina tjejkompisar så hade vi bara en sak gemensamt: vi var tjejer. Vi kanske också hade gått i samma klass eller något liknande men vi hade inget gemensamt förutom vårt kön, inte så himla mycket att bygga en relation på. Däremot hade jag oftare mer gemensamma intressen, tankar och idéer med mina manliga vänner, kanske just för att de relationerna inte har baserats på kön.

    o-BLT-570 (2)

    Så jag testade vänskaperna på olika vis och kände efter i magen om jag fick ut något av relationerna, om jag tyckte det var roligt att umgås med personen, om jag litade på personen och om så klart om motparten tog initiativ till att vi skulle ses (dvs verkade gilla att hänga med mig också).
    Kvar blev ett, överraskande stort, gäng människor med skilda kön, bakgrund, intressen och hudfärg (självklart inkvoterade) som utmanar mig med sina tankar, som tänker på samma vis som mig, som tänker på helt andra sätt än mig men respekterar mina tankar, som tycker om att göra samma saker som jag eller som tycker om helt andra saker men som gärna provar nya saker, som ställer upp för mig när jag behöver och som jag får ställa upp för, som skrattar och gråter med mig och som framför allt hellre pratar om världen, livet  och sig själva än att snackar skit om andra. Och dessa egenskaper har jag hittat både hos tjejer och killar, för helt ärligt så tror jag det är dags att lägga stereotyperna på hyllan. Vi slutar med begrepp tjejkompis och killkompis och säger bara kompis och i och med det så umgås vi också bara med de människor som vi tycker och som ger oss det vi vill ha och behöver.

    Kommentarer inaktiverade för Vänskap, helt enkelt!