• Bästa vänner,  livet,  vänner

    Jag vet att det är en dag i kalendern som vilken annan dag på året. Jag vet att livet fortsätter, men alla hjärtans dag är en dag som det gör extra ont att inte få något.

    Jag är så glad för att både Natalia och Alex fick uppmärksamhet. Jag är glad över alla fina buketter och kärleksfulla middagar jag såg på Instagram, söta meddelanden som delades på Facebook, jag är till och med glad över de överdådiga firanden som delades i andra sociala medier.

    Jag är fantastiskt glad över de meddelanden jag fick via sms och mail, men det tar ändå inte bort smärtan i att Mr T skickade mig ett kort och opersonligt meddelande som inte innehöll ett enda känslo-ord. Nej, han ljuger inte för mig. Han förställer sig inte och han ger mig inga falska förhoppningar. Men det hindrar det inte från att göra ont.

    Jag vill i alla fall avrunda den 14e februari med ett meddelande till mina vänner där ute. Jag är så glad att ni ingår i min “squad” jag tänker inte släppa taget om er.

    Kommentarer inaktiverade för
  • familj,  Kärlek,  Mr T

    Alla ❤️s dag

    Ja vad gör man med en dag som denna? Jag befinner mig i Indien och T är tillbaks hemma i Sverige efter en blixtvisit i Tyskland igår. Vi hade en mysig söndagskväll, vi sa hejdå i måndagsmorgon. Han messade igår så någon radiotystnad råder inte. Vi vet inte var vi är, vad han känner eller var vi är på väg – men jag vet ju att jag älskar honom.

    Så medans jag åt min frukost här i solen på det femstjärniga hotellet som företaget inkvarterar oss på så försökte jag skicka en hälsning till honom. En neutral, inte pushande men ändå med omtanke. Gissa hur många omskrivningar det tog? Resultatet?

    Med hopp och kärlek från andra sidan jorden, hoppas du får en fin alla ❤️s dag.

    Han får en present också, men den ligger fortfarande på ett Schenker utlämningsställe. Kanske kan be honom åka och hämta ut det själv ?

    I övrigt fick jag det finaste sms:et i natt av min vän E. Att vara saknad två dagar efter avresa känns ändå i hjärteroten, även om det är en vän och inte kärleken som skriver det.

    Och igår (hihi) fick mamma och pappa blomsterbud, en stor fin tulpanbukett från den lokala floristen beställt via Facebook i väntan på att planet skulle lyfta Sverige och betalt i samma situation på Frankfurt. Bra service som i ett nötskal!

    Kommentarer inaktiverade för Alla ❤️s dag
  • Kärlek,  Mr T,  Relationer,  T

    Tårar

    Jag kom ner till huset igår. Det jag räknade med skulle vara ett tomt hus var fyllt med tre barn och deras pappa var och “hjälper mamma med något”. Jag blev helt ställd eftersom de skulle vara bortresta för att ta adjö av en döende släkting.

    Barnen blev minst lika förvånade som jag men vi sa hej och kramades och pratade lite och jag la mig på soffan och tittade på OS. När T kom hem bad jag om ett samtal. Hade han ljugit för mig för att slippa träffas? Eller varför var de inte bortresta? Jag var förvirrad och fundersam.

    Det visade sig att T under veckan blivit osams med såväl sin mamma som sin exfru. Han hade precis försökt landa diskussionen med sitt ex och han kunde inte åka till släktingen utan att ha någon att lämna barnen till, sin mamma. Så han hade en tuff dag och haft en väldigt tuff vecka.

    Jag frågade om jag fick stanna, tillbringa lördagen och kvällen tillsammans men det skulle bli konstigt för barnen. Sen vet jag inte hur, men på något sätt landade samtalet i det tunga ämnet oss, relationen, framtiden. Han har varken kommit framåt eller bakåt sen i December. Han hade gjort ändringar i december, det hade känts bättre. Sen hade jul och nyårskaoset kommit. Därefter hade jobbet dragit igång återigen med tjänsteresor, extremt hög press och stress. Så nej. Han mår till och med sämre än när vi blev särbos.

    Insikten gör ont. Han vet inte vad han vill men eftersom han inte gör någonting för att förbättra sitt eget liv, ge sig en chans att hitta balans och må bra – så kommer det aldrig att bli vi igen som jag vill.

    Jag grät igår. Jag grät massor. Jag grät stilla och lugnt. Intensivt. Hejdlöst. Hjärtskärande och snorigt. Tårarna rinner än. För logiken är enkel och oundviklig även för mig.

    Jag åkte därifrån och idag åker jag tillbaks och packar för min tjänsteresa. Sen vet jag inte, orkar jag stanna kvar ikväll när de kommer tillbaks från dagsresan? Orkar jag sova under samma tak i samma säng? Det börjar bli slut på hopp.

    Kommentarer inaktiverade för Tårar
  • Date,  Kärlek,  Mr T,  särbo,  T

    Två år

    Näst sista dagen på året är min och Ts dag. Det är då det sa klick för mig, T var snabbare – han hade trillat dit för mig redan på vår första dejt i november.

    I år laddade jag för en tuff dag, för jag hade lovat min vän E att jag skulle ligga lågt, låta T vara den som tog initiativet, styrde dansen och jag skulle bara följa. Jag sysselsatte hjärna och händer med att tvätta, träna, se på Tour de Ski och vinka av Natalias föräldrar som åkte till Island för att fira in det nya året. Så på eftermiddagen trillade det in ett meddelande som frågade om jag hade tid att ses. Öh, självklart!

    Vi sågs på en av mina favoritrestauranger i stan. En fransk bistro där det inte går att boka bord, men kvällen innan nyårsafton är en lugn kväll på stan, så jag var där först och fick snabbt ett bord och när servitrisen kom förbi beställde jag in två glas prosecco eftersom T precis klev in genom dörren. Sen hade vi en dejt, en riktig dejt. Vi pratade om allt möjligt och jag hade lovat mig själv att under våra dejter undvika tunga ämnen, jobbiga frågor och bara flyta med och njuta, men vi touchade även det. På ett skönt, sunt sätt.

    Vi konstaterade snabbt att vi båda ätit extermt lite under dagen och beställde en delad förrätt, varsin huvudrätt, drack gott vin och flirtade.

    Därefter strosade vi vidare mot vår lilla stammis vinbar där vi fortsatte pratandet, flirtandet och pussandet. I morse konstaterade T att han var väldigt glad att vi tagit upp dejtandet och han ville gärna ses någon gång i veckan som kommer. Så ett tufft kärleksår avslutades på bästa tänktbara sätt, med hopp om ett bättre 2018.

    Kommentarer inaktiverade för Två år
  • Date,  Kärlek,  T

    En fredagskväll…

    Imorgon ska jag packa. Idag hänger jag i soffan. T har redan somnat. Han sov när jag kom från jobbet, så jag lassade in middagen i kylen och efter ett varmt bad kröp jag ner under täcket och väckte honom. Usch vad jag saknar honom når han är borta, samtidigt oj vad jag njuter av min egentid.

    Nu har vi myst i soffan med tapas och rödvin. Sett på Vår tid är nu och hängt. Förresten, Vår tid är nu. Se den. Den är historisk, charmig och välspelad. Dessutom inspelad i Göteborg, men förtäckt till Stockholm och så är en av tjejerna från förra årets midsommarfest med och håller i trådarna. 

    Så medans jag förmedlar hyresgäst/boende och slötittar på fotbollskväll har T krupit till sängs och snarkar så gott.

    Kommentarer inaktiverade för En fredagskväll…
  • Grubblerier,  Kärlek,  Lista,  Relationer,  T

    Om att hoppas och kämpa

    Vilka tvära kast livet utsätter mig för. Från en bra vecka, till en katastrof fredag och en ännu sämre lördag.

    Vad händer nu då? Ja efter långa samtal i helgen så har jag försökt att få lite svar på min oro och mina frågor. T är väldigt tydlig med att detta tror han att han känner just nu, och till skillnad från mig så är detta inget tillstånd som han inte tror han kan ta sig ur. Jag är av den sorten att när jag kommit så långt att jag säger det högt, så finns det ingen återvändo. Men då har jag också försökt prata om det på olika sätt innan det gått så långt. Han vill inte göra mig ledsen, men ändå vara ärlig… Jag är bra på alla sätt, han tycker väldigt mycket om mig, bryr sig om mig, hans barn tycker om mig – ja alla tycker om mig, men han älskar mig inte.

    Jag är en kämpare, jag vet att hoppet är det sista som överger människan och jag vet att jag är en kämpare utan dess like. Det kommer jag använda nu, jag har gjort allt från att googla till att lyssna inåt. T är fortfarande nedstämd och ett av symptomen på nedstämdhet är att du förlorar känslor för din partner. Rent logiskt sett finns alla de bra sakerna kvar, men kärleken saknas. Hobbypsykologar jag för mycket om jag kopplarTs saknade känslor till hans allmäntillstånd? I nästa vecka är hans första terpai/psykologmöte inbokat (ombokat igen) och jag hoppas verkligen att han går och påbörjar en behandling.

    Min terapeut tyckte ju i förra veckan att vi skulle gå i parterapi, för att lösa ut de knutar som trasslat till sig mellan oss. Jag vill verkligen inte ge upp, så jag hoppas att det kan vara ett steg vi tar.

    Summeringen av helgen är att vi har haft en otroligt fin helg tillsammans. Vi har promenerat, pratat och skrattat tillsammans. Jag har gråtit och gråtit, men jag tänker gå med på det han erbjuder. Han vill att vi fortsätter och ser var det tar oss. Hans tips till mig var “chilla, ta det lugnt och andas”. Han vill inte att vi gör några förändringar utan fortsätter och ger varandra tid. Jag, problemlösare som jag är, har frågat vad vi kan förändra, vilka mål vi kan sätta gemensamt och när vi kan utvärdera… det är inte alss så som T resonerar och fungerar. Så jag ska nu försöka släppa det här och lägga energin på att leva och njuta. Uppskatta det vi har tillsammans och hoppas att vi kan vända det här.  Tillsammans.

    Kommentarer inaktiverade för Om att hoppas och kämpa
  • Funderingar,  Relationer

    Relationer 

    Det har varit mycket snack om relationer i mitt liv de sista veckorna. Natalia och jag pratade om den extremt tuffa situation för Isabella och Odd, som måste hantera sin separation, familj och media. Vi pratade om hur extremt jobbigt det varit för oss båda för tre år sen när vi separerade och den skam det innebar att berätta för andra i vår omgivning. Vi diskuterade också dagens unga och deras syn på relationer, vi tror (precis som Tretti Plus Trevar-tjejerna) att relationer i framtiden inte kommer att vara livslånga utan mer av principen att vi gör varandra lyckliga nu, och när en relation tar slut så får man vara glad över de bra år man haft snarare än att sörja de år man inte får. 

    Igår på banketten satt jag brevid en man jag jobbade väldigt nära tillsammans med för 12-14 år sedan. Vi är väldigt olika, där jag är en beslutare/genomförare är han en analyserare/grubblare. Han beundrade min förmåga att fatta beslut och inte backa och börja ångra, jag beundrar hans förmåga att analysera och balansera. Vi pratade också om att vi har blivit mer komplexa individer med åren. Hur de 10+ år sen vi sågs sist har påverkat oss och vår förmåga att vara bra i relationer.

    Idag har jag lagt en hel del tid på att googla hur man agerar i relationer till en deprimerad partner. Jag söker stöd, eftersom min terapeut har tid först om ett par veckor… relationer alltså, grund till så mycket glädje – men också så mycket oro och smärta.

    Kommentarer inaktiverade för Relationer 
  • Förhållanden,  livet

    Högt och lågt

    Bloggtysnaden beror på en miljon tankar som snurrar runt. Känslor och funderingar som jag inte kände mig redo att skriva om. Rädslor som jag inte riktigt förstod men som jag tror jag greppar nu. Och en enorm frustration över att jag inte klokare på livet än jag är. Samtidigt är jag så trött på människor. Så vansinnigt trött på samhället också. På normer, på skam, på att man utbildar ihjäl sig, jobbar och satsar timmar på personlig utveckling och ändå inte hittar svar på hur livet funkar. Så jäkla knepigt alltså.

    Såhär ligger det då till. I min bubbla funderar jag mycket på relationer och hur man får dom att funka. Tänker minst lika mycket på vad som händer när det inte funkar. Jag vill så gärna att mitt förhållande med Icey ska funka men inte sitter jag på den hemliga nyckeln till framgång. Mer om detta senare. Mitt i  alla funderingar så läser jag på Blondinbellas blogg att hon har det kämpigt. Nu vet jag ju inte alls vad som försiggår hemma hos Löwengrip/Spångberg. Däremot vet jag, för jag minns, smärtan över relationsproblem. Nu kanske de inte har problem men säg att de har det. Jag minns skammen jag kände över att mitt förhållande fullständigt rasade ihop. Jag minns smärtan av den skammen och sorgen över att förhållandet slogs i bitar. Det tog månader innan mina närmaste kompisar fick veta. De allra närmaste fick veta efter 2-3 månader. Nästa gäng efter 5 månader och efter typ ett halvår så tänkte jag att nu vet alla mer eller mindre genom alla så nu är jag väl officiellt singel. Märk väl att det må ha varit min relationsstatus men man känner sig inte singel efter 6 månader när man varit i ett förhållande i 7 år. På Isabellas blogg gör jag då det man kanske ska undvika, jag läser kommentarerna. Det ska tilläggas att jag också är en väldigt nyfiken person. Det tror jag att vi alla är – nyfikna på andra, nyfikna på kompisar, vänner, familj, kändisar och så vidare. I kommentarsfältet finns spekulationer, åsikter och såklart även en del styrkekramar och förståelse. Allt det där väcker en sådan obehaglig känsla. Kriser i förhållanden är tuffa, slutar de illa är det så fruktansvärt jobbigt och att då vara en offentlig person med en blogg som uppdateras dagligen och därmed ge daglig insyn i livet måste vara helt outhärdligt jobbigt. Jag fattar inte hur folk kan gotta sig i det. Det är helt obegripligt.

    I samma veva lyssnar jag på det senaste avsnittet av Trettio Plus Trevar som bland annat handlar om uppbrott. Det sticker till lite. Jag kan inte förlika mig med min syn på relationer och det som verkar ha blivit den nya normen, flera långvariga relationer under en livstid.

    Igår bollade Happy och jag och jag fick även möjligheten att berätta om Iceys tankar och känslor. Och kunde fråga den där frågan som jag burit på i några månader. Så bloggen, nu är jag tillbaks. Nu blir det att åka av. Det blir högt och lågt.

    Kommentarer inaktiverade för Högt och lågt
  • Diverse,  Funderingar,  livet

    Tack och Tacksamhet


    Igår slog det mig plötsligt att jag får en känsla av att jag är alldeles för egoistisk emellanåt. Det här med att vara tacksam till livet och de möjligheter som jag får kändes det som att jag tappat bort på vägen. Egentligen är jag otroligt tacksam för så mycket och tja… tack är ett ord jag använder ofta. Kanske för ofta, men här är ett litet axplock över det jag kände mig tacksam över igår.

    – min lilla bil som gör att jag slapp åka kollektivtrafik till jobbet i ösregnet
    – mannen som hade en extra jacka vid sitt skrivbord och lånade mig den när brandlarmet ljöd igår och jag var på en plats långt ifrån mitt skrivbord och vi var tuvngna att stå ute i ösregnet i 15 minuter
    – Fnatte och Tjattes fråga om jag “läser för dem vid nattning”, det är tjugo minuter som både jag och dem ser fram emot. Läsa lite, varva ned och vänta på att John Blund ska komma
    – promenaden efter middagen som jag prioriterade att ta, istället för att sätta mig i soffan
    – mitt team och mina kollegor, jag är omgärdad av kompetenta och skickliga kollegor som kan sina saker
    – min nya lilla familj, att de släppt in och inkluderat mig
    – mina bloggvänner, det är så roligt att följa såväl Natalia som Alex vardag, äventyr och reflektioner
    – mr T, han är min klippa, han får mitt hjärta att slå extraslag och han har det största av hjärtan. Vilket fynd jag gjorde på Tinder för snart ett och halv år sen!
    – att min höft svarar upp på de strechövningar som jag hittade på min google-sökning och som gör att min höft känns bättre

    Kommentarer inaktiverade för Tack och Tacksamhet
  • Jul,  tankar

    Julkänslor

     Nuförtiden somnar jag antingen tidigt vid 12 eller sent vid 3. Somnar jag vid 12 som igår så vaknar jag ofta vid 4-5 som nu. Då kan man skicka digitala julkort som andra kan vakna upp till. Jag ville såklart skicka dom på fint papper och med frimärke men tiden fanns inte. Då får man sluta vara så hård mot sig själv och istället tänka att digitalt är bättre än inget.

    Jag läste på Carolina Gynnings Instagram att hon skrivit att julen är en tid då hon känner mycket och jag är precis som hon. Julen är en tid då jag reflekterar och känner ofantligt mycket – både tacksamhet och sorg. 

    Denna jul känns tom och orolig. Både för att världens är så rörig och för att min lilla värld har massa små orosmoln i sig. Jag har flera vänner som just nu går igenom jobbiga tider och det påverkar mig. Mina vänner och familj är det finaste jag har. När de mår dåligt mår jag dåligt. Kanske förvärras känslan lite av att mitt hjärta klappar lite extra för någon som ignorerar mig och ikväll är ute och dricker med sitt ex fling. Avstår faktiskt från att analysera eller utforska möjliga scenarios. Det gör för ont. I all ärlighet så är hon en anledning till varför jag vaknar stup i kvarten. Jag vaknar, kollar mobilen, blir besviken och somnar om. 

    Julen blir per automatik för mig en tid då jag tänker tillbaks och tänker på de som inte längre finns i mitt liv. Antingen för att de gått bort eller för att allt har sin tid och de vandrat vidare. Finns det någon tid jag garanterat ägnar en tanken åt mina ex så är det nu. Det senaste exet får bara en kort tanke. Det blir så lätt att jag tänker på vårt uppbrott och då svider det fort. Jag undrar hur länge det ska vara mitt mest traumatiska och smärtsamma minne. Jag undrar hur länge jag inte kommer uppskatta de sju åren vi hade ihop utan alltid tänka på hur allt föll isär. Mest undrar jag kanske hur länge jag ska låta mitt bagage från det förhållandet påverka nya relationer. Samtidigt är jag glad att jag har ett annat ex som är snäll och god vän. Fast det fick vi allt kämpa lite för. Man ska inte tro att vänskaper kommer eller består utan arbete.

    Det finns dock så mycket att vara tacksam för. Som att jag har just världens finaste vänner som ställer upp i vått och torrt. Och min familj som älskar mig och stöttar mig även om det inte alltid märks. Jag är tacksam över att jag kommit över mitt ex efter vad som kändes som en evighet. Jag är glad att mitt hjärta tyckte sig vara helt nog för att bli förälskad. Jag är tacksam att jag fått resa mycket i är även om det varit tröttsamt. Resorna har inneburit så många nya värdefulla minnen, nya bekantskaper och nya insikter. 

    Det blir inte den gladast julen, julkänslan har inte ens infunnit sig, men det är okej. Det kommer förhoppningsvis fler jular. Och däremellan är det en massa saker och människor att njuta och vara tacksam för.

    Kommentarer inaktiverade för Julkänslor