• Grubblerier,  livet

    Ledsen

    Jag är ledsen idag för att

    – det finns så många idioter till svenskar som skriver hatinlägg på Jimmy Durmaz IG efter frisparken igår

    – T är i egentid mode och jag inte lyckas hantera det

    – jag ännu inte vet om jag firar semester själv eller tillsammans med T och bonusbarnen

    – mina föräldrar som åkt förbi på vägen till och från ett silverbröllop inte hinner stanna på en fika eller en bit mat, trots att det bara är en liten omväg

    – mina vänner är på utflykt eller upptagna så jag kan inte rymma hem till dem för att distrahera mina tankar

    – Mänskligheten är på väg utför det visar sig genom bland annat det ökade stödet för SD, hur Trump styret behandlar illegala invandrare och deras barn och hur Italien endast tillåter italienska militärbåtar i hamnstäderna för att begränsa flyktingströmmen

    Imorgon blir en bättre dag, men idag rinner tårarna.

    Kommentarer inaktiverade för Ledsen
  • livet,  München,  Sverige,  tankar

    Jag kommer aldrig passa in

    Som invandrare så är man alltid lite udda. Det märks att jag inte är tysk. Även fast jag nog “ser tysk ut” och pratar tyska, och tyskar och svenskar är ganska lika i livsstil, så kryper det lixom fram ibland att jag inte är tysk.
    Det kan vara ett ord jag missuppfattar, något kollektivt minne (typ barnprogram) som jag inte har eller någon aning om hur de firar högtider.
    Den största skillnaden upplever jag på jobbet. Arbetsplatser är otroligt hierarkiska, chefen är chef och har gärna en sekreterare, arbetarna är också indelade i en outtalad ordning efter kön (så klart!) och hur länge man jobbat där/viktig man är. (Här har jag haft tur som har en utbildning ingen annan har och som de behöver så jag är lixom i en egen hierarkisk grupp med mig själv). Det är heller ingen som har 8 timmars arbetsdag utan man jobbar lixom till man är klar (när nu det är…) ju längre man jobbar desto bättre är man (vad man gör är sekundärt). Det spelar heller ingen roll när man börjar jobba utan det är bara när man går hem som räknas! (Här finns andra skillnader mellan tyskar och svenskar som var klockrena).

    Som utvandrare så är man alltid lite udda. Det finns ingen i Sverige som kan förstå hur jag inte kan vilja bo där. Det finns ingen anledning för mig att bo någon annanstans, jag hade både jobb och boende som var bra och ändå flyttade jag. Trots att det var flera år sedan jag flyttade från Sverige så frågar folk (bekanta, vänner, människor man träffar på) varför jag flyttade. De frågar: varför bor du i Tyskland? Men egentligen frågar de “hur kunde du flytta från världens bästa land där vi har världens bästa, sjukvård, mat, skola, arbetsrättigheter? Det enda jag klagar på är vädret så hade du flyttat till Spanien eller Thailand hade jag förstått dig men Tyskland!?”

    Så jag insåg nu när jag var hemma över jul att jag alltid kommer vara udda. Om jag skulle flytta till Sverige så är jag ändå en “förrädare” någon som inte tycker att Sverige är bäst (även om det är ett fantastiskt land som jag kan sakna så det gör ont), någon som kanske igen skulle kunna överge Sverige, någon som kanske tar dit någon annan form av kultur?
    Och i alla andra länder, är jag alltid invandrare.

    Kommentarer inaktiverade för Jag kommer aldrig passa in
  • tankar

    Jag är en jävla utlänning

    Radioprogrammet Rally gjorde en parodi på Englishman in New York där refrängen gick “jag är en utlänning, jag  är en jävla utlänning, jag är en finne i Göteborg”. Och lite så känner jag mig ibland.

    Tyska är mitt sjättespråk. Svenska är mitt modersmål. Engelska och italienska lärde jag mig i tioårsåldern. Franska i yngre tonåren. Teckenspråk i gymnasiet och tyska strax efter 20. Och min tyska är flytande. Framför allt i teorin. dvs grammatiskt pratar jag korrekt. jag lär mig så klart nya ord hela tiden men det absolut svåraste att greppa är uttryck och ordspråk samt slang.
    Då sitter jag med stora ögon och känner mig ilokutinkompetent.

    Det händer mer än ofta att någon säger något som en liknelse eller ordspråk och jag tolkar det helt fel. så pinsamt och jobbigt. jag skäms lite och känner mig så himla utländsk. inte den roligaste känslan men så är det. och det är en bra erfarenhet att ha, som fler inskränkta svenskar borde få uppleva.

    Det finns saker som jag aldrig kommer lära mig. Typ barnprogram eller den affären som låg där eller hur det var innan den och den kedjan öppnade. Vi är så nostalgiska så vi pratar gärna, knyter an, över det som varit. Kanske kommer aldrig mina barn att få ta del av det jag hade när jag var liten?
    Det handlar om att våga ta för sig. Våga våga och göra bort sig. fråga. Se ut som det där frågetecknet som alla skrattar åt. Nej fy sjutton, det är inte alltid roligt att vara invandrare.

    Kommentarer inaktiverade för Jag är en jävla utlänning