Det här med mat. Vi har en sedan några år en ganska komplicerad historia mat och jag. Min pappa har alltid tyckt att jag var för tjock. När det sedan tog slut med min första pojkvän när jag var 17-18 så blev allt så jobbigt. Jag var ledsen så jag halkade efter i skolan. Pressen från lärarna och föräldrarna växte. Samtidigt hade minst två tjejer per klass någon form av ätstörning. Jag minns inte riktigt hur det började men jag kände att det bara var två saker jag kunde kontrollera; träning och mat. Jag började kräkas upp den mat jag åt. Sedan slutade jag äta för jag läste att tänderna tog skada av magsyran. Jag vet inte om jag någonsin blev frisk men jag blev bättre. Jag tror inte man någonsin blir frisk utan att man lär sig avstå. Ett tag åt jag helt normalt och kräktes inget. Någon gång innan jag träffas han som nu gjorde slut så hade det börjat igen. Samma sekund som jag berättade för honom om mina ätstörningar så visste jag att jag var tvungen att skärpa mig. Speciellt eftersom vi blev sambos så fort. Det går självklart att bulimi även som sambo i en ganska liten lägenhet men det är lite omständigare. Så till slut blev jag nog så frisk som man kunde bli. Det har väl hänt någon gång att jag känt att jag ätit för mycket och kräkts upp det men det har varit ytterst får gånger under dessa sju år.

Så kom detta. Uppbrottet från helvetet. Eller bantningskuren från himlen. Jag får inte i mig mat och skulle jag få i mig mat så mår jag så illa att jag kräks upp den. Matbristen och sömbristen gör såklart inte tillvaron lättare. Tvärtom såklart. Men jag vet inte riktigt vad man ska göra. Jag kan verkligen inte hjälpa att jag mår så här. När man är destruktiv så spårar det så lätt iväg. Vissa dagar är det kanske mitt destruktiva jag som spökar men de flesta dagarna har jag bara mått illa och inte kunnat äta. Jag läste på Sandras blogg att hon hade köpt cheeseburgare och taggit små tuggor på lite då och då. Det tycker jag låter helt genialt. För någonstans handlar det ju om att hitta något lättsamt som inte väcker för många smaklökar eller känns för mäktig.

Kanske är det det jag ska satsa på. Kaffe och kolsyrat vatten börjar bli lite tröttsamt. Liksom så mycket annat.