• Girlytalk

    Härskarkungen kommer på besök 

    Idag kommer min pappa på besök och jag har minst sagt blandade känslor (se Här för en kort bakgrund). 

    Det kändes rätt okej till i måndags. Då han träffade min syster efter att hon inte velat ha kontakt på två månader och fortsätta deras konflikt för två månader sedan. Han stod, på riktigt, på Fridhemsplan i stockholm och skrek till min 27-åriga syster att hon förstört familjen. 

    Det som skrämmer mig är att det är en eskalering av han normala psykopatbeteende. Han brukar nämligen inte alls vara långsint! Utan han skriker till man börjar gråta och då, på en sekund, blir han normal och vill göra något trevligt tillsammans. 

    Dessutom hade han använt så många härskartekniker på syrran så det är skrämmande. Försökt säga att jag också tycker att hon är fel. Försökt säga att om syrran inte vill umgås med pappa så får han inte umgås med någon inklusive mig. Även fast jag är van med hans beteende och efter år av att inte bo med honom är jag ur medberoendet (åtminstone delvis) så skrämmer det mig. Att hans beteende eskalerat och att han försöker härska över sina vuxna barn. 

    Nu kommer han då hit. För att “hålla ihop familjen” (haha!). Egentligen kan vi inte den här helgen men han härskade här också och bokade bara en biljett… 

    Jag stålsätter mig. Men hoppas och tror inte att han kommer ställa till med något. Han stannar bara ett dygn så, det känns skönt. 

    Kommentarer inaktiverade för Härskarkungen kommer på besök 
  • jobb

    “Jo men du är såååå duktig på ditt jobb”

    Som ni vet så har jag ju klagat så otroligt mycket på mitt jobb och trötthet under hösten. Jag har förstått att det är jobbet som har sugit energi men fått hjälp av bland annat kosttillskott. Nu har jag insett att det är arbetsbelastning som har varit problemet! Och jag har insett det just för att min arbetsbelastning blev mindre.

    Utan att avslöja för mycket så är vi två som har min tjänst.
    Jag har kunder 30 timmar i veckan, kollegan 16 timmar i veckan.
    Det innebär att jag har 10 timmar på mig att göra administration för 48 personer, och min kollega har 24 timmar att göra administration för 30 personer.

    Jag tror att ni med stortån kan räkna ut att den här arbetsbelastningen är otroligt orättvis, och fast jag har påtalat detta för mina chefer så händer ingenting. En annan, äldre kollega, hjälpte mig att få ned mina timmar då jag har kunder till 22 timmar och detta är U N D E R B A R T !

    Nu har min chef, en man på 55 år, bestämt sig för att jag måste ha fler kundtimmar (detta efter att min ovannämnda kollega klagat på att hon inte kan göra allt som jag tidigare gjorde, vilket är helt ologiskt eftersom att hon inte behöver göra något mer?). Detta försöker han övertyga mig om genom smicker “du är sååå duktig”, “ingen har samma kompetens som du har”, “du är den mest kompetenta”. Vilket ju självklart är sant! Jag har en högre kompetens än min kollega och en annan kompetens än någon annan på företaget i vår region.

    jag blir så jävla förbannad för att han använder något jävla smicker för att få mig dit han vill.
    men jag har insett att jag inte orkar mer. Det här är en lagom nivå för mig, jag kan prestera bra på jobbet och samtidigt orkar leva efter jobbet. Jag behöver inte sova hela helgerna, och jag orkar träna och prata och laga mat efter jobbet. Det är underbart!

    Det är inte svårare än så, behöver jag ha mer kundtimmar, då slutar jag.

    Kommentarer inaktiverade för “Jo men du är såååå duktig på ditt jobb”
  • jobb,  livet

    Stå på mig!

    Igår hade jag ett möte med min chef. Jag stod på mig bra. Jag var envis och även fast hon försökte använda diverse olika former av härskarteknik så är jag “nöjd” med min insats. Jag var ödmjuk då jag bara ville skrika och jag var snabb på att se igen hennes spel och olika härskartekniker utan att vi hamnade i en konflikt. Eller ja, om någon använder härskartekniker så är vi väl automatiskt i en konflikt men inte så att vi stod och skrek till varandra.
    När hon tex undrade hur jag mår, så kunde jag bolla tillbaka frågan och undra varför. När hon sa att den är en känsla hon får på sättet jag skriver mail så kunde jag fråga om det var något konkret mail hon syftade på eller om hon kunde utveckla vilket hon inte kunde. Hon påstod allt möjligt och det jag har gjort utanför min tjänst (då min ena kollega blev utbränd och lämnade efter sig en massa jobb och en annan kollega har haft för mycket att gör så jag har hjälpt henne) låg mig i fatet. Det var, enligt min chef, förvirrande att vi har hjälpts åt.

    Jag stod på mig bra. Jag är stolt över att jag inte gick på hennes härskartekniker, lirkanden utan jag stod upp för mig själv. Och jag är inte alls besviken över den lön jag fick eller mitt nya kontrakt, ändå känner jag mig låg. Min arbetsmoral är i botten och jag är ledsen. Jag känner mig överkörd.

    staa-paa-dig
    Och jag vet vad det är. Först och främst så tycker jag inte om härskartekniker. Jag tycket om öppenhet och ärlighet, rak och tydlig kommunikation. Inget fjomp.
    Jag tycker det är obehagligt att min chef känner sig tvingad (?) att använda sig av härskarteknik när hon ska ha samtal med mig. Och jag tycker att det känns fruktansvärt att arbeta på ett företag där jag inte är uppskattad.
    Där att gå lite utanför sin tjänst och hjälpa kollegor är något negativt. Där kreativitet och att tycka att jobbet är roligt ifrågasätts pga sättet jag skriver mail på. Om det var ett reellt problem så antar jag att det hade tagits upp på en gång, tex som svar på ett av de där mailen.

    En relation går alltid två vägar. Den ska vara ömsesidig och relationen mellan arbetsgivare/företaget och arbetstagare ska även den vara ömsesidig. Det ska finnas förtroende, respekt och dialog. Och min chef visade mig att hon inte har något förtroende för mig, ingen respekt (för mig använder min inte härskarteknik på/mot någon man respekterar) och att hon inte kan hålla en dialog utan bara slingrar sig.

    Jag kommer att se mig om efter nya jobb. Idag känner jag helt för att byta karriär. Jag vet inte till vad men den här branschen, i den här stan, suger!

     

    Kommentarer inaktiverade för Stå på mig!