-
Graviditet
Såg på Sarah’s Day födelsevlogg för någon dag sedan. Tänkte kanske att jag skulle uppdatera på våra tankar.
Från början hade vi sagt att vi skulle börja först bli gravida förra våren. Vi avvaktade. Jag ville försöka landa och hitta ett jobb och känna mig helt redo. Nu har vi sagt att vi kan börja försöka. Blir vi gravida nu så kommer barnet när vi är gifta och jag kommer inte var höggravid under bröllopet. Det som oroar mig är….graviditeten.
Allt från graviditeten oroar mig. Allt bortsett från att bli gravid. På grund av min sköldkörteln är jag orolig för att mina nivåer leder till att barnet inte utvecklas som det ska. Jag är livrädd för hur min kropp ska hantera en graviditet. Därav mitt behov att bygga upp styrka och fixa min fot Jag är ännu mer livrädd för födelsen. Så all in all är jag rädd. Jag skulle vilja prata med en specialist innan jag blir gravid men mitt förtroende för sjukvården är inte skyhög. Det kanske inte är det bästa att titta på vloggar från en födelse men hur ska man förbereda sig mentalt? Och hur vet man att man kan lita på läkare?
-
Kan det vara sant?
Min mens är möjligen sen. Och jag känner mig gravid, som ni vet så gör jag alltid det… Men nu i eftermiddag när jag lämnat min vän på flygplatsen bestämde jag mig för att ta ett test.
Ett svagt svagt positivt test. Det kan lika gärna vara fel på testet, eller på mig. Men det är det närmaste gravid vi kommit. Jag har ingen aning om hur mycket det andra sträcket ska synas. Kanske är detta inte positivt. Jag får kolla imorgon med “morgonkisset” som man ska.Min första reaktion på detta: det här ska jag inte berätta för någon.
(Har googlat positiva graviditets test och jämfört med bilder på nätet pinsamt länge nu. Läste också att om ett gravtest visar positivt är man antingen gravid eller har hormonproducerande cancer. Känner mig mer cancersjuk än gravid men tror det är dags att sluta googla nu).
-
Självdistans: är jag gravid nu?
Jag vet inte om det kommer fram så bra i bloggen men jag har väldigt mycket självdistans och väldigt mycket humor. Det finns ingen som skrattar så mycket åt mig som jag själv. Det här med att vi försöker få barn kanske låter väldigt gnälligt i bloggen men i verkligheten ligger jag dubbelvikt av skratt åt mina egna inbillade tankar flera gånger i veckan. Här kommer några exempel på symtom jag har haft som visar på att jag är gravid:
1) Så fort jag blir hungrig eller sugen på något tror jag att jag är gravid.
2) Så fort jag inte är hungrig eller sugen på något tror jag också att jag är gravid.
3) Om jag fryser tror jag att jag är gravid. (Jag har ingen aning om varför jag tror det för gravida kvinnor får ju mer blod och brukar ju känna sig varmare men det kopplar jag inte till gravid?)
4) Alla former av ont i magen = gravid.
5) När jag hade diarré i sex veckor trodde jag att det var gravidtecken.
Med andra ord, allt som händer, varesig det är ovanligt eller vanligt så kopplar jag det till att jag ev. är gravid. Ibland gör det mig galen men oftast så kan jag skratta åt det, smsa V och sedan är det lixom bra med det. Jag vet intelligensmässigt att jag inte känner några sparkar i vecka 3 utan att det är gaser men ändå är det min första tanke.
De två veckorna mellan mens och ägglossning är de bästa, för då kan jag inte vara gravid, visst jag inbillar mig det ändå så klart men det är lättare. Det är mellan ägglossning och mens som jag känner efter allt för mycket. Här om dagen fick jag för mig att jag hade foglossning, haha!
-
Ledsen söndag
Idag är jag lite ledsen. Vaknade lite fel ochr V gick till jobbet ägnade jag en timme åt att läsa en jättehärlig blogg om en tjej med ett barn och som väntar nästa. Jag kände att jag vill ju göra all de där förberedelserna och ha det där familjelivet. Blev så himla deppig. Så jag sket i alla måsten som tvätt (tror jag har ett par trosor kvar) och städ och satte mig vid symaskinen. Att jobba med händerna är terapi för mig.
Så har jag matat själen med after eight. Jag älskar after eight och har dem i frysen, då blir de lixom sega och ännu godare!
Och kaffe så klart, bilden är från igår då vi var iväg och fikade. -
Inget bäbissug
finns det någonting jag inte har är det ett bäbissug. Helt ärligt tycker jag att bäbisar är ganska tråkiga och den första tiden med bäbis med sömnbrist, amning och alla hormoner skrämmer mig.
Bäbisar är mysiga, ljuvligt söta och absolut värda att ägna min uppmärksamhet. Men jag längtar efter ett barn. Efter en till dimension i livet. Att få visa en eller två nya människor Hr fantastisk världen är. Med kärlek, vänner, kramar, glass och skidåkning för att bara nämna några saker.
Jag har så svårt att förstå när människor med barn som är +2 år får det där bäbissuget. Det är väl då det roliga börjar? Och vad exakt är det man är sugen på? Ett litet sovande liv i famnen?
-
Framtiden är så oviss
Något av det jag upplever som mest frustrerande med att försöka få barn är att jag inte kan planera framtiden. Jag älskar ju att planera och att drömma, att resa är ju som ni kanske vet ett enormt intresse jag har. Så nu har några vänner frågat om vi ska åka skidor i Schweiz i mars. Vi har åkt skidor tillsammans i över 20 år, en gång om året, och jag älskar det. Det är en så fantastiskt vecka med god mat, skratt och massa skidåkning. Jag ska svara senast imorgon. Och jag vet ju inte!
Om jag blir gravid den här månaden då är jag i vecka 27 när vi ska åka skidor. Visst kan man må väldigt bra då och känna sig pigg och fräsch men man kan också känna sig ganska tung och ur form. Men, och det här är kruxet, jag vet ju inte om jag blir gravid den här månaden. jag vet ju inte ens om jag blir gravid nästa månad eller månaden efter det. Kanske blir jag gravid i februari och då kan jag ju troligen åka skidor utan problem. Så här är det hela tiden.
Jag blir rädd för att planera för det finns så många “om”. Om jag blir gravid då eller då. Om jag mår illa. Om jag har foglossning. Ja ni förstår.
-
Babyfilt-time!
Jag Är så kär i det här garnet så jag beställde mer. Det är sååååå mjukt och lättstickat. Varmt men ändå lätt. Perfekt för en babyfilt. Så jag köpte mer.
Det vinröda ska jag sticka först till en vän och det blå ska vi ha själva (OBS! Är inte gravid. Men jag är ingen snabbstickare!). Det är V som valt färgerna. Han jar betydligt bättre smak än vad jag har. -
Tar ut sorgen i förskott
Om några dagar ska jag ha mens och jag känner mig deppig redan, eller snarare jag känner mig deppig idag. Jag känner mig PMS-ig och inte alls gravid, hur man nu ska känna sig då? Sist jag var gravid så kände jag mig mest otroligt deppig och kände inga sytom alls utan trodde att jag hade influensan i fyra veckor…
Sedan tänker jag att allt detta kanske är tecken på graviditet och funderar på att googla, men om man googlar tecken på graviditet så kan man få upp allt från halsbränna till diarré och depression så nja… jag ska nog sova istället. Ville bara gnälla av mig lite.
Jag har haft en fantastisk dag på jobbet och är egentligen himla lycklig, så det är bara hormonerna som spökar. Vi hörs imorgon, då tar vi nya tag!
-
Bli gravid 2.0
När vi var i Sverige så träffade jag en av mina bästa vänner som också försöker få barn, ni vet hon som fick missfall i våras? Efter det missfallet så fick hon vissa komplikationer, eller egentligen inte men hennes kropp stötte inte ut allt utan hon trodde att hon var gravid igen för hormonerna var kvar och då kan man ju inte bli gravid igen. Nu är det i alla fall åtgärdat och hon fick sin första mens efter det i juni. När vi träffades så pratade vi så klart om detta. Hon sa då: Jag ger det sommaren sen ska vi söka hjälp.
Herregud tänkte jag, vet inte människan att detta med att bli gravid innehåller massor med faktorer och är skitsvårt, jag försökte säga till henne att det är ju bara två chanser dvs ingenting och det kanske är vid jul hon ska börja fundera på att söka hjälp (då har de försökt bli gravida i ett år). Men nej hon skulle söka hjälp i september…
Själv känner jag inte den stressen. Visst jag blir deppig när mensen kommer, jag skulle ljuga om jag sa något annat men jag repar mig snabbt. Och jag längtar efter barn. Hela tiden. Drömmer om det. Men det ger mig positiv energi och jag tror inte att det blir lättare för att man sätter ännu mer press på sig själv, med det sagt är jag absolut inte emot att man söker hjälp tvärt om, däremot tror jag man ska ge kroppen chansen.
Det finns ju faktiskt saker man kan göra för att öka chanserna och bättre lära känna sin kropp. Så i Sverige köpte jag ägglossningstest. Ja varför inte tänkte jag, jag kanske har helt fel på när jag har ägglossning. Och då blir det ju inga barn.
Anledning till att jag köpte dem i Sverige är för att jag har ett överdrivet stort förtroende för allt som är svenskt. Tänker mig att detta är lite bättre än alla märken vi har i Tyskland eller i vilket annat land som helst. -
Ett glas vin och tankar om det
idag åt vi superlyxig pizza med några vänner. V drack en öl. Jag drack ett glas rött vin.
Alltså är jag inte gravid. När mensen kom blev jag besviken. Men redan efter några timmar kände jag: va fan! Vi har det himla bra, jag och V. Vi skrattat och pratat, driver varandra till vansinne och älskar varandra. Jag är frisk och stark och V är lite halt men lycklig. Vi mår bra. På alla aspekter i livet.
Vi vill ha ett barn. Men jag är säker på att den dagen kommer men jag känner faktiskt ingen stress för vi mår så bra i oss. Nu ska fokus vara på att njuta av varandra och allt världen kan ge oss. Tid för barn kommer.
Vi vet inte när barnet kommer eller flyttar in. Jag kan dö imorgon eller så vill V skilja sig. Eller så blir jag gravid imorgon. Vi har ingen aning och det är vad som är så spännande med livet.
Allt vi har är nu.