-
Kvävande vänner
Vi har diskuterat det här med vänner i ett par inlägg, både jag, Alex och Natalia. Då på en mer generell nivå – nu tänker jag vara lite mer specifik.
Vad gör man med en kompis, som vill vara en vän. Och som känns väldigt tacksam när vi ses, men som dessutom ger mig en kvävande känsla, och alltid vill ha mer?Det är en ganska speciellt situation. Hon flyttade till Sverige för ett par år sedan och bosatte sig i en mindre ort en bit från stan där vi båda jobbar. Vi träffades genom jobbet och jag gillar henne, hon är smart, driven och rolig att hänga med. Vi började umgås även privat – men i och med att hon bor 1,5h bussresa från stan och ingen av oss har tillgång till bil så har det blivit en vardagskväll här och där som vi setts. Det blir alltid ett litet projekt, med övernattning och ståhej.
Hon har inte så många vänner och helt ärligt märker jag inga aktiviteter från hennes sida för att utöka sin kompiskrets. När vi väl ses, så har vi skoj – men hon är inte överst på min prioriteringslista. Hon är inte min bästa vän. Problemet är – jag är hennes.
Hur hanterar man den ojämvikten? Hon föreslår nya helgbesök, nya vardagskvällar att ses. Jag “måste” komma dit för att promenera här, åka båt där, uppleva sommaren här och något annat där. Jag känner att jag inte kan lova någonting, hon är fantastisk men… hon har ett funktionshinder som gör att hon inte kan göra allt. Bland annat har hennes förmåga att städa försämrats oerhört, något som märks i ett hus med två hundar och tre katter. Hennes man vägras dessutom ta in städfirma då han jobbar hemifrån. Och hundarna, jag har lite respekt för hundar, och en golden retriever som tror att den är en knähund… det är inte min melodi. Den är mer i mitt ansikte, knä och hoppar på mig, än på golvet.
Summerat, jag måste göra något, jag kan inte bara gömma mig och hålla mig undan… jag kvävs av att vara hennes enda lufthål ut i världen hur härlig och rolig hon än är kommer det kväva min vänskap. Men vad ska jag göra?
-
En lista för att jag har tråkigt!
Jag har liksom Alex skittråkigt på jobbet idag, så jag stal helt sonika hennes lista och ger mina svar på den 🙂 Tack för idén till hur jag ska fördriva sista timman på jobbet!
1. Hur gammal är du? 35 år
2. Hur gammal känner du dig? På samma gång som 27 och 72.
3. Vad har du gjort i dag? Ordbajsat, ordbajsat, (skrivit rapporter alltså) ätit lunch, skrivit fler ord, ätit hejdå-tårta för en kollega och sms:at med en kille jag dejtar.
4. Vilken film såg du senast? Ehm… måste ha varit med dejten, vi såg Turist, en Guldbaggevisning
5. Vem ringde du senast? Morgontidningens prenumerationsavdelning, de är helt värdelösa. Kanske nu på fjärde, eller femte försöket kanske de lyckas få prenumerationen rätt. Annars säger jag upp den.
6. Är du beroende av någonting? Sömn och mat, regelbundet och i ganska stora doser. Och min eltandborste och mitt pass.
7. Är du rädd för småkryp? Nej, men stora spindlar.
8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Ett låneskrivbord. Till största delen omgiven av datorskärmar. Ett stort supertrist kontorslandskap som ska utrymmas inom en månad. Var vi hamnar, det vet vi inte än 🙂
9. Om du i framtiden får en pojke, vad ska han då heta? Ett internationellt gångbart namn, kanske?!
10. Om du i framtiden får en flicka, vad ska hon då heta? Lova, kanske?
11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Nu på vintern, grått och svart. Jättetrist och svenskt.
12. När vaknade du i dag? 06:30
13. Vilken är din favoritårstid? Sommaren, alla gånger!
14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? I Bangtao med min familj som är där på semester
15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Bangalore. Det var hemskt, luktade hemskt, smakade hemskt. Jag vet redan nu att jag kommer att återvända, tyvärr.
16. Hur vill du tillbringa åren efter sextio? I Italien, på en gård där hela min familj får plats och jag lagar mat och dricker gott vin hela dagarna.
17. Vad lyssnar du på just nu? En Spotify radiolista som heter Singer/Songwriter
18. Har du någon gång brutit ett ben? Nope.
19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Te, keso, Marabou mörkchoklad med caramel/havssalt, knäckebröd och ekologiskt bregott
20. Vem är din favoritkändis? Det har jag nog ingen…
21. Vad är du på för humör just nu? Uttråkad och trött
22. Vilka världsdelar har du varit i? Europa, Nordamerika, Sydamerika, Asien och Australien.
23. Snarkar du? Nej.
24. Vilka yrken har du provat på? Här är några, Blomsterförsäljare, aupair, cafébiträde, bartender, servitris, administratör, karriärrådgivare, projektledare, systemadministratör, testmanager, förvaltningsledare…
25. Hur går du helst klädd? Klänning. Världens skönaste plagg!
26. Är du mörkrädd? Jag har varit, men lärt mig hantera det.
27. Vilket är ditt favoritgodis? Lakrits och ovan nämnda choklad
28. Vad sa du senast? “Hej då” en kollega gick från jobbet
29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Historia, matte och idrott. Jag var generellt sätt lättlärd och läste väldigt sällan till prov…
30. Vad har du på dig just nu? Kjol, stövlar, top och en röd kavaj =)
31. Vilken är din favoritaffär? Ica? Eller ett bageri som Natalia introducerat mig till med fantastiskt gott surdegsbröd!
32. Vad har du för storlek i kläder? 34/36, xs.
33. Vad har du i dina fickor? Ett passerkort. Så att jag kan gå på toaletten och komma tillbaks in till mitt skrivbord.
34. Vad köpte du senast? Mat på ICA.
35. Hur många gånger har du flyttat? Mina första 18år en gång, sen dess – jättemånga!
36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med (inte saker för att ta sig därifrån)? En vän, god mat och gott vin.
37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Morgon, förutom just nu när jag bara är trött.
38. Senaste filmen du såg på bio? Turist (som ovan).
39. Har du blivit sydd någon gång? Nej, jag är nog den sorten som tänker efter före…
40. Har du någon gång badat naken utomhus? Oja!
41. Vad åt du till frukost? Grönt te yoghurt, hallon och Frebaco müsli.
42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Jag jobbade som administratör på ett universitet och var på väg ur en relation som aldrig varit någon relation bara ett KK förhållande.
43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Nope.
44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Natalia, jag fick rosor av henne en vanlig söndag.
45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? Bredvid sängen.
46. Vad var det sista du åt? Tårta.
47. Vilken tid är din väckarklocka inställd på? 06:30
48. Är du blyg? Nej, snarare tvärtom. Förutom i barer/på uteställen.
49. Har du något tatuering? Nope.
50. Har du varit med om en bilolycka? Jag har blivit påkörd, i USA, inget jag rekommenderar.
51. När flög du senast? På väg hem från Peking i oktober.
52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Nej.
53. Vilken är den roligaste träningsformen? Löpträning.
54. Har du några husdjur? Dammråttor.
55. Vill du gifta dig? Har redan provat, och ja, kan tänka mig att göra det igen!
56. Var växte dina föräldrar upp? I en liten håla i Bergslagen.
57. Har du någon gång ringt polisen? Nope.
58. Vilka är dina största svagheter? Min nyfikenhet och förmåga att bära och ta ansvar för problem som mina nära och kära har.
59. Har du, eller har haft, något smeknamn? Ja, flera stycken.
60. Vad ska du göra imorn? Jobba, en hel del möten imorgon. Lunch på stan. Sen AW med kollegor och middag ute!
-
Känslomässig berg och dalbana
Det är en sån jag levt i de senaste 18 månaderna. Sen jag “träffade” min fd sambo. Och då menar jag inte träffade som att vi inte setts förr, utan jag menar sen jag insåg att mitt äktenskap var förlorat och mitt hjärta hade gått vidare.
I slutet av januari för snart ett år sedan. Mitt i hans mörkaste depression fattade han ett beslut. Det svåraste, klokaste, modigaste och starkaste beslut man kan fatta. Trots stor kärlek insåg han att vår relation sårade honom mer än gynnade honom. För att han ska kunna älska någon annan och tillåta sig att bli älskad, måste han först älska sig själv. Det var han då väldigt långt i från. Vi gjorde slut. Han bodde kvar ett par månader och flyttade sen till en egen lägenhet. Vi träffas fortfarande, inte pågrund av vår relation men av andra anledningar i andra sammanhang.
Kanske är det därför jag fortfarande inte lyckats lägga det bakom mig? Eller är det för att han lämnade dörren på glänt, han stängde inte möjligheten att det skulle kunna bli vi igen? Eller är det för att jag trots allt hoppas på oss? Eller för att jag inte hittat något bättre? Eller för att jag inte tagit mig tid att bearbeta det? Eller för att han ständigt dyker upp som en joker ur lådan? Eller för att jag fortfarande tror att det skulle kunna bli hur bra som helst?
Oavsett. Just nu är jag inne i en svacka. Han är lite för återkommande i mina tankar och samtal. Han saknas mig extra mycket nu. Kan vara för att det är jullov. Kan vara för att kroppen och knoppen är utslitna. Kan vara för att killen jag dejtade ett par veckor gick åt helvete och jag blev påmind om hur stort gapet var mellan (icke) känslorna för honom, och för fd sambon under dejtandet. Ja inte sjutton blir jag klokare – men ge mig en dag eller vecka så blir det nog bra igen.
-
Problem och ett potentiellt nyårslöfte
Jag har ett litet problem. Ibland. Kanske ändå rätt ofta. Har jag en välfylld kalender. Jag älskar att göra saker. Den här veckan har det varit Julkonsert, möte med en ideell förening, öl med ett gäng fd kollegor och två träningspass. Det här kanske ingen unik vecka för mig. Och det har varit så i många år. På den tiden jag var sno och gift såg mitt X kalender likadan ut. Så, jag såg också till att hålla mig road på mitt håll.
Jag förstår att det här är något av ett lyxproblem, men det innebär ju att jag har väldigt svårt att vara spontan. Jag vill ju kunna vara spontan också! Men hur är man spontan med ett så välpressat schema? Den utmaningen ska jag se om jag kan lösa nästa år. Det kanske rent utav ska få bli mitt nyårslöfte… Eller ska jag skita i det i år igen? Någon gång när jag har lite tid, ska jag berätta om min vision board jag gjorde för något år sedan… För att visualisera mina mål för det kommande året. Ja det ni, det var pretentiöst värre. -
Ska man satsa på jul?
I år firar jag min 17e jul sen jag flyttade ut från mina föräldrar. Det betyder 17 jular utan julgran. Kanske, om vi räknar plastgranen min sambo hade tidigt 00-tal kan räknas. Och då är det bara 16jular utan gran. Frågan jag grubblar över är, är gran viktigt?
Vill jag ha en gran? (Ja)
Är det barrigt med gran? (ja)
Är det en prisvärd investering (nej)
Vill jag kunna använda mina fina ljushållare i silver som jag ärvt av min mormor och morfar (ja!)
Så jag tror att mitt grubblande lett mig till att jag i eftermiddag kommer att gå och investera i mitt livs första gran. En liten, barrande, ljusprydd, juldoftande gran ska få flytta in hos mig i eftermiddag. Dagens största beslut är nu fattat! Ha nu en fin dag där ute!