• kropp

    Självdistans: är jag gravid nu?

    Jag vet inte om det kommer fram så bra i bloggen men jag har väldigt mycket självdistans och väldigt mycket humor. Det finns ingen som skrattar så mycket åt mig som jag själv. Det här med att vi försöker få barn kanske låter väldigt gnälligt i bloggen men i verkligheten ligger jag dubbelvikt av skratt åt mina egna inbillade tankar flera gånger i veckan. Här kommer några exempel på symtom jag har haft som visar på att jag är gravid:

    1) Så fort jag blir hungrig eller sugen på något tror jag att jag är gravid.

    2) Så fort jag inte är hungrig eller sugen på något tror jag också att jag är gravid.

    3) Om jag fryser tror jag att jag är gravid. (Jag har ingen aning om varför jag tror det för gravida kvinnor får ju mer blod och brukar ju känna sig varmare men det kopplar jag inte till gravid?)

    4) Alla former av ont i magen = gravid.

    5) När jag hade diarré i sex veckor trodde jag att det var gravidtecken.

    Med andra ord, allt som händer, varesig det är ovanligt eller vanligt så kopplar jag det till att jag ev. är gravid. Ibland gör det mig galen men oftast så kan jag skratta åt det, smsa V och sedan är det lixom bra med det. Jag vet intelligensmässigt att jag inte känner några sparkar i vecka 3 utan att det är gaser men ändå är det min första tanke.

    De två veckorna mellan mens och ägglossning är de bästa, för då kan jag inte vara gravid, visst jag inbillar mig det ändå så klart men det är lättare. Det är mellan ägglossning och mens som jag känner efter allt för mycket. Här om dagen fick jag för mig att jag hade foglossning, haha!

    Kommentarer inaktiverade för Självdistans: är jag gravid nu?
  • resor

    Framtiden är så oviss

    Något av det jag upplever som mest frustrerande med att försöka få barn är att jag inte kan planera framtiden. Jag älskar ju att planera och att drömma, att resa är ju som ni kanske vet ett enormt intresse jag har. Så nu har några vänner frågat om vi ska åka skidor i Schweiz i mars. Vi har åkt skidor tillsammans i över 20 år, en gång om året, och jag älskar det. Det är en så fantastiskt vecka med god mat, skratt och massa skidåkning. Jag ska svara senast imorgon. Och jag vet ju inte!

    Om jag blir gravid den här månaden då är jag i vecka 27 när vi ska åka skidor. Visst kan man må väldigt bra då och känna sig pigg och fräsch men man kan också känna sig ganska tung och ur form. Men, och det här är kruxet, jag vet ju inte om jag blir gravid den här månaden. jag vet ju inte ens om jag blir gravid nästa månad eller månaden efter det. Kanske blir jag gravid i februari och då kan jag ju troligen åka skidor utan problem. Så här är det hela tiden.

    Jag blir rädd för att planera för det finns så många “om”. Om jag blir gravid då eller då. Om jag mår illa. Om jag har foglossning. Ja ni förstår.

    teen-skier-with-colorful-sports_small

    Kommentarer inaktiverade för Framtiden är så oviss
  • barn

    Jag vill ju bara sova

    Här om dagen pratade jag med en vän som tog sig modet att fråga hur det går för oss med barn. Med vissa personer så blir jag så himla irriterad när de frågar om det, kanske för att många frågar “är du gravid?” medan den här vännen frågade “Hur går det för er?”. Självklart med lite inlindade ord och det var inte så hon började samtalet hur som helst så svarade jag ärligt och sa att det har väl gått så där. Hon och hennes sambo försökte i fyra år innan de fick hjälp så hon vet ju vad jag snackar om och betydligt mycket mer.

    no-sex,-no-problem__large

    Det var så härligt och befriande att få skratta åt det. För både hon och jag beskriv bristen på sexlust. Och den där mekaniska känslan av att man inte har sex utan man försöker göra barn. Eller som hon sa fint sa det “Man tittar på varandra och vet att man har ägglossning och att man kommer att ha sex men man vill bara sova”.

    Skrattade så jag grät och har en så go känsla i magen. Snart snart är det vår tur och vi är verkligen inte ensamma om den här kampen eller de här tankarna.

    Kommentarer inaktiverade för Jag vill ju bara sova
  • Girlytalk

    Så mycket viktfokus

    Av naturliga skäl så har det blivit mycket bloggande om att försöka få barn för mycket av mina tankar kretsar kring just det och nu har jag också börjat erkänna för vänner (dock enbart nära vänner) att vi försöker och att det går så där. Och till min stora förvåning så är vi ju fler. Det låter ju som att alla blir gravida på första försöket men när man forskar lite så är det inte alls så. Dessa inlägg är inte menad att stressa någon utan jag hoppas att det kan sprida lite hopp i den här djungeln av tips och råd om hur man bäst blir gravid.

    Jag berättade för en av mina bästa vänner, som har en son på sex månader, att jag inte vågar gå till läkaren (i Sverige) dels för att jag tidigare haft problem med utebliven mens och blivit illa bemött av vården men för att jag vet vad de skulle säga: jag är nämligen underviktig. Mitt BMI är under 18 vilket då räknas som underviktig. Vi skulle prata kost och träning och sedan så skulle jag få rådet att träna mindre och gå upp i vikt.

    Min vän berättade då att när hon och hennes man bestämde sig att få barn så var det tvungna att använda sig av IVF detta berodde inte på henne utan på mannen som är steril pga sjukdom men sparat spermier sedan tidigare. När de var på första kontrollen hos ett landstingssjukhus fick de beskedet att de inte kommer få genomgå behandlingen förrän min vän gått ned i vikt för nu var hon överviktig.
    Min vän är överviktig ja, om du tittar på BMI. Men om du tittar på hennes kropp och hennes livsstil så skulle jag säga att “det finns lite att ta av”. Hon har naturligt stora bröst och stora höfter men hon har supersmal midja och egentligen inget fett över magen. Hon tar 150 kg i benböj och springer milen på 45 min. Hon tränar en bollsport tre gånger i veckan och äter, vad jag skulle kalla, normalt. Ja kanske skulle hon kunna träna ned sig och hon skulle kunna banta men hon är sund. Hon bär inte runt på massa fet utan på muskler och på en kropp med naturliga kurvor. Hon säger själv att det inte spelar någon roll hur mycket hon tränar hennes bröst blir aldrig mindre än en G-kupa.

    Typ så här ser min vän ut i kroppen:
    dbc1993ff8954e8b4c5c609d5ce1d7446787be34

    Hon är alltså en snygg hälsosam vältränad kvinna i sina bästa år (runt 30) som nekas hjälp av vården när det är enda alternativet. Och jag blir så jävla trött på allt dessa viktfokus. varför ser vi inte till hur människan mår istället? Både insida och utsida?

    Hur min vän till slut fick sitt barn?
    Privat alternativ, så klart! För där de tjänar pengar på dig så tjänar de också på att hjälpa dig, på gott och ont.

    Kommentarer inaktiverade för Så mycket viktfokus
  • barn

    När “alla” andra blir gravida

    Jag läser bloggar ganska oregelbundet egentligen men jag har kanske 5 bloggar jag läser dagligen och 3 av dem känns som vänner, även fast vi aldrig har träffats eller ens pratat på annat vis än via kommentarer i bloggen så är jag helt säker på att vi skulle kunna ta en trevlig fika. Även om jag låter som en riktig stalker så hoppas jag att våra vägar kommer att korsas i framtiden och att vi får se varandra i ögonen en dag.
    Det handlar mycket om att jag uppskattar de lite djupare inlägg som kommer då och då, antingen av privat eller mer politiskt/samhällelig karaktär men också att jag uppskattar den humor personen har. En av de som är en “blogg-vän” är Escaping reality och just nu så skriver hon de inlägg som jag önskar att det var jag som skrev om en mage som innehåller en annan människa, som rör sig och lever och om inköp av fantastiskt söta kläder.

    Jag unnar verkligen Escaping Reality och hennes man det här. Jag är inte alls någon missunnsam person tvärtom, jag ser framemot att få följa deras resa med en till passagerare. Jag ser mig heller inte ha någon rätt att anse att jag och V skulle ha en större rätt till barn än några andra normalt fungerande människor, så att jag unnar dem barn är fel ordval men jag hittar inget bättre. Jag är glad för deras skull, kanske är ett bättre uttryck.
    Jag vet också att deras barn inte har något som helst att göra med mig och V. Det finns inget som säger att våra chanser att få barn blir varken större eller mindre för att hon är gravid. Jag vet också att när vårt barn kommer så kommer det vara det perfekta barnet, vi kommer inte vilja ha något annat barn och vår glädje över barnet kommer inte vara mindre för att människor har fått barn före oss.
    Ändå gör det lite ont i magen när jag läser inläggen.
    Detsamma gäller så klart för bekanta och vänner som får barn, jag kan inte låta bli att tänka: när är det min tur då?

    Ja men lite känns lite deppigt just nu. Men det är okej. Och snart, snart är det vår tur!
    Ikväll åker vi till Stockholm för att fixa med flytt och hälsa på vänner. Dock flyttar vi in dit utan vi har köpt en sommarstuga för att underlätta våra besök där.

    Kommentarer inaktiverade för När “alla” andra blir gravida
  • barn

    Nu SKA det gå!

    Ja men nu har vi haft en paus i barntillverkningen då vi valde bort att få barn i december, kanske egoistiskt av oss men det är inte roligt att alltid vara yngst. Tror absolut inte att det påverkar intelligens eller något annat utan det handlar mer om att ett barn fött i januari och ett i december börjar skolan och idrottslag tillsammans och då är man ju uppenbarligen alltid i “underläge”. 

    Det har varit skönt att inte tänka på ägglossning och sånt där en månad men nu är vi redo igen. 

    Jag tror och hoppas att det faktum att jag slutat på jobbet kommer gynna våra försök då jag inte är lika stressad vilket ju påverkar det mesta i kroppen negativt. 

    nu dags för efterrättsfrukost! 

    Kommentarer inaktiverade för Nu SKA det gå!
  • tankar

    Världens sämsta idé!

    V tyckte att vi borde “planera” vårt sexliv. Han ville veta när jag har ägglossning eller som han sa: när det är störst chans att jag blir gravid.
    Jag berättade detta för honom och det var den sämsta idén någonsin.

    När dagarna kom som vi hade pratat om gick ingenting rätt.
    Förspelet i duschen slutade med översvämning.
    V var halvsjuk men kände sig tvingad att ha sex som vi inte avslutade om man säger så. Och jag kände med ledsen och motbjudande. Ja hörni, det är inte roligt att försöka bli gravid när det går tungt. Det är verkligen krävande för relationen och jag känner mig frustrerad och ledsen.

    När jag tittade i kalendern så insåg jag att nästa ägglossningsperiod när vi är ensamma är i juli. Det gör mig ännu mer frustrerad. Och ledsen. Och faktiskt lite uppgiven.

    Vi har så himla mycket roligt att se framemot men idag är jag faktiskt lite deppig. Tittar på bröllopsfilmer i min ensamhet och längtar efter vår stora dag.

    Kommentarer inaktiverade för Världens sämsta idé!
  • livet,  vardag

    Försov mig och mera sex

    I natt sov jag svinigt gott för första gången sedan förra helgen. Dock ledde det till att jag försov mig till 07:20, shit! Jag är åtminstone gladare och piggare idag och inte ens stressad som jag brukar vara när jag försover mig.

    V sa att han hade läst i tidningen att det är svårt att få barn och att man måste ha sex hela tiden, kan vi dra slutsatsen att både jag och V haft sämre varianter av sexualkunskap? Kanske därför det inte blir några barn…
    Jag och V har inte sex hela tiden. Jag ska inte gå in på några detaljer men V jobbar alltid kväll. Och jag jobbar alltid dag. Ni kan göra matten själva. Det är tyvärr så att sex inte blir högprioriterat. Gu va sorgligt det låter men helt ärligt så saknar jag inte heller sex eller känner att det brister utan när lusten faller på så har vi ju så klart sex.

    Jag sa till V att det inte handlar om hur mycket sex man har utan när man har sex och försökte förklara om ägglossning och så där och då tyckte V det var onödigt att någon någonsin använde preventivmedel och jag kände att det kanske var bra att vi hade den där skrämselpropagandan till sexualundervisning ändå…
    Och sedan handlar det ju lite om tur också och om fertilitet.
    Klart att ju mer sex man har desto mer ökar ju chansen att man prickar in ägglossningen men ja ni förstår nog vad jag menar?

    Jag har i alla fall bestämt att vi försöker “som vanligt” den här månaden men i mars tar vi en paus, jag vill verkligen inte ha ett december barn. (Förlåt alla december barn där ute och nu kommer jag väl säkert bli gravid i mars och då kommer jag vara svinlycklig för det men om jag får bestämma så önskar jag inte mitt barn att alltid vara yngst).

    Det var dagens tankar, ikväll ska jag åka slalom!

    Kommentarer inaktiverade för Försov mig och mera sex