-
Jorden runt på 6 steg
Hej från sjukstugan. Japp, jag är sjuk/fått influensan igen. Vi snackar feber, borttappad röst, snuva, hosta, nysning och ont i hela kroppen. Så jag har mest legat i soffan och avbokat pass i gymmet. Det som är bra med det är ju att jag kan komma med TV tips. Favoritprogrammet i helgen har varit Jorden runt på 6 steg. Jag är helt fascinerad av att det (nästan alltid) fungerar. Six degrees of separation alltså, coola saker. Det bästa avsnittet är det där Filip och Fredrik ska ta sig till Jeremy Clarksson. Mycket på grund av att de börjar i Mongoliet som är det landet i världen som jag är mest sugen på att besöka. Jag är smått besatt av Mongoliet. Det började förra julen när min bror och jag såg på Ewan McGregors Long Way Round Journey.
-
Nu vill jag inte mer.
Sen Gdansk har jag dragit ös med något skit i halsen som inte Bill ge med sig. Det har kommit och gått, men större delen av tiden har jag inte kunnat träna för att det har antingen känts som någon tryckt mer em pingisboll i halsen eller som nu, det är som ett raspigt sår. Jag har försökt att vila, mer vila och lite mer vila. Jag har försökt lätt träning (i söndags) jag har försökt hård träning. INGET hjälper. Jag börjar misströsta. I över ett års tid har jag sprungit två-tre gånger i veckan. Att nu, bara två månader före nästa halvmarathon ha varit sjuk i 7 veckor är inte roligt!
Jag pratade med min mamma, spm har en bakgrund inom kosttillskottbranschen. Hon rekommenderade mig att chocka kroppen med zink. För att boosta immunförsvaret. Så, efter jobbet idag köpte jag mig en burk zinktabletter och tre gånger daglig dos har nu intagits. Och ska så göras i 5-7dagar. Hoppas det fungerar, för nu kliar det i min kropp.
Ett annat problem är att jag inte känner mig hemma i min kropp när jag inte får träna. Jag äter fortfarande som om jag förbränner 1800kcal mer i veckan och det börjar nu synas och kännas på kroppen. Jag är livrädd för att inte komma igång igen, att halka ur mina goda vanor… Suck. Jag är lite deppig över det här. Snälla, snälla, snälla – låt mig bli frisk???
-
Motgångar
Kanske lite ljust och fräscht nu till våren? De senaste dagarna verkar kosmos ha varit mot mig. Ja, kosmos, ödet – kalla det vad ni vill. Saker går inte min väg. I helgen skulle jag hänga med killen jag dejtar, mr M. Men ödet ville annorlunda och infektion hoppade på mig med halsont och feber. Och då umgås man inte om mannen ifråga ska köra Vasaloppet helgen efter.
Igår skulle jag hämta min nya fina bil. Ödet ville återigen annorlunda. I går förmiddag under mitt avstämningsmöte hade jag ett obesvarat samtal och ett meddelande. För att gå rakt på sak. Någon hade en dålig dag på jobbet och i transporten har min bil fått en buckla i taket och en avbruten antenn. Så innan bilen levereras är den hos plåtdoktorn och får en ny antenn monterad. Förväntad leveranstid, oklart.
Så imorgon hade jag äntligen min efterlängtade frisörtid. Min frisör är höggravid och jag lyckades boka in en tid när jag var där sist (strax innan jul) och imorgon skulle jag dit och bli vårfin. I morse kom sms:et. Hennes kropp orkar inte längre och hon måste avboka mig 🙁
Jahopp, så just nu övar jag mig i det jag kanske är sämst i världen på. Tålamod. Sen ska jag försöka hitta en ny frisör, som inte är gravid, på mammaledighet eller är fullbokad fram till midsommar – men som ändå betyder kvalitet. Finns hen? -
Frånvaro
Så jag är något tyst. Eller ja, jag är ju pinsamt dålig på att uppdatera. Här kommer mina, nästan lika pinsamma, ursäkter. Jag har ju varit på semester. Himmelskt härligt var det att komma bort men desto jobbigare var det att komma hem. Hanterbart men klart jobbigare.
Jag har varit förkyld i en vecka. Min hals gör ont och kliar och jag hostar ihjäl mig. På den positiva sidan så har jag återfått någon form av röst.
Det har känts som jag varit lite extra seg. Något jag trodde berodde på förkylningen från helvetet men igår kväll insåg jag att jag glömt ta mina hormontabletter för sköldkörteln. Min kropp har alltså gått på sparlåga och samtidigt fått utstå en förkylning och väldigt mycket sol.Nu är jag som sagt tillbaks i Sverige och precis som Alex tänker jag njuta av fotbolls VM. I år halv överger jag mitt älskade England och satsar och hejar lite extra på Belgien. Det land där jag nog bott längst. Jag kan meddela att Spanien trots sin katastrofala öppningsmatch redan tagit ut segern.